XO

Vad är kultur kan man fråga. Jag brukar tänka att det är det som skiljer oss från djuren, d.v.s. naturen – det är den kulturella fernissan. En betydande del av vår kultur är alltså exempelvis hur vi väljer att fördela arbetet mellan samhällets individer. Den här sanna berättelse inträffade i början av 1980-talet. Jag tror att den kan förklara min uppfattning en aning.
En god vän ringde mig och berättade att han var i trångmål och behövde mitt råd.
Han hade för någon månad sedan varit på en resa i Danmark och köpt med sig - förstås - en flaska cognac. Det var först denna dag, i samband med att han hade nära släktingar på besök, som han reflekterat över hur dyr flaskan hade varit - trots den stora skillnaden i skatt som då rådde mellan länderna. Därför hade han tittat lite närmare på etiketten. "XO" var den markerad med och med ens förstod han priset.
Han fick, sa han till mig, en slags kulturchock och det var nu detta han ville höra min uppfattning om. Han drog sig nämligen till minnes att jag hade någon viss historisk belästhet.
- Jag kan inte, sa han, bara öppna denna flaska, servera och att det därmed skulle vara allt. Denna dryck är gjord av hederliga arbetare och bönder i Frankrike för mer än 60 år sedan. De är ju alla döda nu när jag står i begrepp att fullborda deras arbetsinsats. Jag klarar inte av det psykiskt. Hur skall jag göra?
Min väns inställning gjorde mig glad. För en sådan attityd till arbete är verkligen inte vanlig och vi diskuterade utförligt vad han borde göra.
Vi kom fram till att en promenad i min väns by var ett absolut "måste". Den har vissa små likheter med en fransk by från något pastoralt vinlandskap. Min väns by är sömnig, den genomflytes av ett vattendrag - inte olik en av de många grävda kanalerna - och man har en präst.
En stilla promenad denna söndagseftermiddag, gärna utmed ån och framförallt: Han borde möta prästen och byta ett ord, eller två, med denne. En präst symboliserar mer än något annat sambandet med forna tider.
Detta skulle då ge min vän en andlig kontakt med den franska bonden vid seklets början. Därefter borde han göra de mera normala förberedelserna för en middag, men han skulle självfallet också hålla ett kort anförande till sina gäster om dryckens tillkomst.
Den dag då varje producent/konsument/människa har tillägnat sig det tankesättet inför alla våra bruksföremål, den dagen kan vår kulturs trädgårdsmästare lägga ned sin sekatör, sätta sig på verandan, kisa mot kvällssolen och belåtet tänka att nu har han sin värld i god kultur.
[1985]
Tillbaka till Ahajas hemsida