Stigbergstorgen

Den här berättelsen tillkom på grund av en felsägning av spårvagnsföraren på dåvarande linje 4 från Saltholmen till Mölndal. Strax före hållplatsen vid Stigbergstorget hörde vi i högtalaren ”Nästa Stigbergstorgen”. Det lät så vackert – Stigbergstorgen.
Du frågar om jag har sett Stigbergstorgen? Ja, jag var på resa i Sverige en gång och kom då till staden Göteborg, där Stigbergstorgen ligger - i en stadsdel av lite annorlunda slag, Majorna.
Jag hade roat mig att åka spårvagn. Det hade jag inte gjort tidigare och det var en fin upplevelse. Men så vid ett ställe - som jag snabbt uppfattade som speciellt - klev jag av. Det var något i omgivningen som kändes nytt.
Detta var Stigbergstorgen, fick jag veta när jag frågade. På den tiden var platsen inte så känd som nu. Det känns som jag var med och upptäckte dem.

Ska jag berätta hur det ser ut?
Stigbergstorgen är faktiskt mindre än vad de flesta människor föreställer sig men i gengäld är de ganska många - jag tror det är tio stycken, som sitter ihop i ett myller av små torg. De är väldigt vackert grupperade i olika förskjutningar sins emellan i höjd- och sidled och alla torg har sin speciella särart. Några är kommersiella, andra är bara så otroligt vackert dekorerade, några har pågående musikinslag nästan dygnet runt. Det är tiden i sig och traditionen från den omkringliggande befolkningen som utformat varje torgs särart. Det är obeskrivligt skönt att vandra omkring där. Mellan några av torgen finns det växtlighet, mellan andra finns vattendrag med små, små vattenfall. Ett torg är alldeles runt.
Ett kvarter bort ifrån de andra ligger ett mycket spännande torg som egentligen inte hör till de riktiga Stigbergstorgen. Det skyms av några hus så man kan missa det och det vore synd för det är en stolthet för hela Göteborg. Det är mycket speciellt.
Där, på grund av ett egendomligt cartesiskt tryck kan vatten från älven i Göteborg spruta upp som en fontän. Fontänen ger rikligt med vatten och spolar över ett antal naturligt belägna klippor kring en ganska stor anlagd brunn. Men det märkligaste av allt – och det har ni förstås läst om – är att i det vattnet finns världens enda kända bestånd av riktiga sjöjungfrur. Det är häpnadsväckande över alla gränser men verkligheten överträffar ju ibland dikten – och det med råge.
Jag har aldrig någonsin sett något så vackert och hänförande.
Så, ni har alltså läst om det. Då kan jag säga – det är fantastiskt att ha varit där. Det har jag, vid de vackra Stigbergstorgen, i Majorna i Sverige.
(1999)
Tillbaka till Ahajas hemsida