Kampen om makt och inflytande

Det här avsnittet är under bearbetning!
(Gå tillbaka till innehållsförteckningen)

	Kampen om inflytande och makt 1: Demokrati och diktatur, hur man bestämmer i samhället. Genom att ha läst de två tidigare kapitlen i den här boken vet vi alltså att alla samhällen existerar för att lösa ett antal problem som människor ställs inför just för att vi är flockvarelser. Vi vet också hur ett samhälle vanligtvis är organiserat. Det betyder alltså att vi kan förstå hur vårt eget samhälle fungerar. Men hur är det sedan? Tycker du att vårt samhälle fungerar bra? Skulle det kunna vara bättre – eller finns det risk, rent av, att det håller på att försämras?       Med dina kunskaper kan du faktiskt vara med och påverka utvecklingen. Det är det många som gör, i intresseföreningar, lobbygrupper, fackföreningar, politiska grupper med flera. I detta kapitel ska du få studera hur det går till.       Om du inte vill jobba aktivt ska du i alla fall känna till att de som gör det tycker att du är viktig. Du ingår ju både i den allmänna opinionen, kulturen och som konsument - kanske också att du deltar i produktionen. Du är omedvetet med och formar vårt samhälle. Du kan, om du vill, delta medvetet. Det finns ett drastiskt talesätt om detta som lyder att det finns tre sorters medvetenhet om samhället. Några säger "Vi ska se till att något som är bra händer i samhället", andra säger "Vad är det som pågår egentligen" och den tredje gruppen säger "Vad var det som hände?"       Med kunskaperna från den här boken- och dess tredje huvudavsnitt - kan du nu välja om du vill tillhöra den första eller andra gruppen - för i den tredje gruppen vill du inte längre vara, eller hur? Demokrati betyder folkstyre       Dagligen fattar människor mängder av beslut, t.ex. i familjen, på arbetet eller i någon förening som man är med i. I en familj sker besluten utan några formella regler men i övriga samhällets alla organisationer finns bestämda regler för hur ett beslut ska ske för att bli giltigt.       Om samhället i sin grundlag har bestämt att folkets majoritet ska bestämma samhällets utveckling – i stället för en maktelit – kallar man det för demokrati, ett grekiskt ord som betyder folkstyre. Om det i stället är en liten maktelit som har enväldig makt kallas samhället för en diktatur. Historiskt sett har det alltid varit makteliter som styrt samhällena i världen men vid 1900-talets början spreds genom världen tanken på att all makt egentligen skulle utgå från folkets vilja. Vår demokrati är alltså bara drygt hundra år - och bofasta samhällen har det funnits i Sverige - i över femtusen år.       Man brukar sätta upp vissa krav som måste vara uppfyllda för att kalla ett samhälle demokratiskt. Dessa regler ska vara inskrivna i grundlagen och är följande: •      lika rösträtt för alla vuxna invånare till beslutande församlingen i staten, till regional och kommunal nivå – och att valen återkommer regelbundet.       Alla har samma rösträtt, ingen betyder mer än någon annan. Det är grunden för ett demokratiskt land. Folket har på så sätt tagit sig rätten att välja vilka som ska representera dem i beslutande församlingarna i samhället       . Valen upprepas i Sverige vart fjärde år och den politiska sammansättningen av riksdagen kan förändras vid dessa tillfällen. Eftersom den största politiska makten finns hos regeringen är det viktigt för partierna att få så många röster i riksdagsvalet att man får möjlighet att bilda regering. •      slutna val innebär att ingen ska kunna se hur man röstar, man ska inte kunna straffas för sitt val och att man inte heller ska kunna sälja sin röst. •      yttrande- och åsiktsfrihet, så att alla åsikter ska kunna komma fram och kunna diskuteras på olika sätt. En nödvändig förutsättning för att kunna rösta på det bästa alternativet är alltså att alla har rätt att få säga vad de vill och att man inte blir straffad för detta. •      församlingsfrihet, det ska vara tillåtet att bilda föreningar och kunna föra fram sina åsikter tillsammans med andra och då med större kraft. Man ska alltså kunna få bilda ett po-litiskt parti. I Sverige är det också tillåtet att bilda fackföreningar och intresseföreningar av olika slag för att kunna utveckla våra rättigheter. Den rätten är inte alls självklar i stora delar av världen. Det måste finnas förtroende för demokratin       Men demokrati betyder inte att man skapar jämlikhet på alla områden mellan människor. Demokratiska länder är inte alltid särskilt jämlika. Vissa kan hålla människor i djup fattigdom: Indien har en stor kastlös befolkning, Latinamerika, Afrika och Asien har stora grupper människor utan pengar och utan skolutbildning. Å andra sidan har det hänt att diktaturer ibland kan skänka sina medborgare visst välstånd – i stället för frihet.       Det förekommer också i demokratiska länder diskussioner om hur omfattande demokratin egentligen är. Trots att Sverige är demokratiskt är folkstyret inte genomfört överallt. Det anses t.ex. att demokrati inte är så lämpligt inom arbetslivet. I Aktiebolagslagen, som har beslutats av riksdagen, står det att de som satsat mest pengar i företaget ska ha flest röster. Ändå finns demokratin kvar ty riksdagen kan, åtminstone i teorin, ändra lagen.       Avståndet mellan folket och de valda får inte bli för stort för att känslan av demokrati ska leva kvar. I Schweiz har man folkomröstningar i mängder av frågor och dessa är faktiskt beslutade så att folkets vilja genomförs i lagstiftningen. I Sverige och i de flesta andra länder som genomför folkomröstningar är dessa bara rådgivande. Här anser vi att vi ändå ska lita på de folkvalda politikerna även i de allra svåraste frågorna. Endast vid några tillfällen på 1900-talet har folkomröstningar genomförts i Sverige. Några har förändrat samhället, några har blivit förkastade.       Inom EU däremot har avståndet till de valda politikerna alltid varit ganska stort, så stort att man ofta talar om ett "demokratiskt underskott". Makten inom EU ligger ju hos Europas statschefer, ministrar och EU-kommissionen och även om parlamentet gradvis har fått ökad makt är det demokratiska underskottet fortfarande ganska stort - med tanke på den betydelse som EU:s beslut faktiskt innebär för Europas invånare.       För ett folkstyre är det viktigt att det finns en känsla hos invånarna att landet styrs av folket. Därför bör ett samhälle skapa ett system som gör detta möjligt. Först då det finns en folklig förankring för de styrandes beslut. En legitimitet som gör att människor är beredda att acceptera besluten. Både sättet att besluta och besluten bör alltså vara i överensstämmelse med det allmänna rättsmedvetandet. Människors kunskap om demokratin      Men det finns en risk för att det demokratiska systemet missförstås - och därför är det viktigt att invånarna i ett land förstår hur en demokrati fungerar. Om den kunskapen saknas finns det stor risk att rykten sprids mellan människor om att samhället inte fungerar. (På sociala medier märks det tyvärr ibland). Många människor tror t.ex. att riksdagens ledamöter inte gör någonting eftersom deras stolar står tomma just när TV sänder debatter - och att de som är där nästan verkar insomnade. Det är en sorts synvilla och den går vi noga igenom i kapitel 2.4 men det ser ju inte så förtroendeingivande ut förstås.       Allmänheten har också tillträde till kommunfullmäktiges sammanträden där man till sin häpnad får uppleva att viktiga frågor beslutas utan debatt. Allmänhetens förtroende för sina styresmän kan skadas av sådana upplevelser.      Förklaringen är dock mycket naturlig. Besluten är i princip redan klara innan de kommer till riksdagen för beslut. Varje regering i en demokrati vet att den inte kan få igenom ett beslut i riksdagen förrän det är utformat på ett bra sätt. Det gäller också på kommunal nivå. I princip innebär alltså slutdebatterna i riksdag och fullmäktige slöseri av tid. Riksdagens viktigaste arbetstillfälle är arbetet i utskotten och det kommunala arbetet sker främst inom de enskilda partierna och i diskussioner mellan partierna i kommunstyrelse och underhandsdiskussioner. Det betyder att riksdag och fullmäktige är garanten för demokratin genom sin blotta existens.       Vid själva omröstningarna deltar samtliga ledamöter – det är däremot viktigt.       Även ändringar i de demokratiska reglerna måste ske efter regler. Att ändra i grundlagen kan bara riksdagen göra genom att fatta beslut två gånger med ett allmänt val däremellan. Att försöka avskaffa demokratin är straffbart och på detta sätt skyddas varje statsskick. Staten har dessutom monopol på rätten till våld, egna privatarméer är alltså förbjudet. Dessa regler är säkert i överensstämmelse med den allmänna rättsuppfattningen. Maktkampen i en demokrati       Demokrati är ett effektivt sätt att styra ett land. Även om besluten tar längre tid än i en diktatur blir det oftare bra beslut eftersom alla åsikter har chans att höras innan man beslutar. Processen är också en sorts samhällsutbildning. Människor i en demokrati förstår beslutet även om man inte håller med själv och man är definitivt inte beredd att splittra samhället med våld.       Däremot finns det en ständigt pågående maktkamp om inflytandet över samhällets stora frågor. Ibland finns det en övervikt i allmänna opinionen att familj och näringsliv ska få ökad makt – att samhällets gemensamma intresse ska minska. Ibland har den allmänna opinionen svängt till annan åsikt och då är trenden den att stat och kommun ska ta mer ansvar för utvecklingen.       Det pågår också hela tiden ett maktspel i ett samhälle för att lyckas nå makten - och den maktkampen ska skildras i detta avsnitt nummer 3. Därmed blir mönstret för denna sammhällslära tydligt. Maktkampen avgör vilka som ska få bestämma i samhällets organisationer (det som avsnitt nummer 2 handlade om). De som har makten i samhällets organisationer avgör hur samhällets viktiga, åtta, frågeställningar ska lösas (det som avsnitt nummer 1 handlade om).      Maktkampen sker ofta genom att man försöker påverka den allmänna opinionen. Där har du din makt! Hur demokratin vuxit fram       Om man går bakåt i tiden ser man en lång rad envåldshärskare i Sverige och Europa. För 1000 år sedan tog adeln makten i Sverige och bestämde i stort sett ensamma i 800 år om hur Sverige skulle styras. Och ändå har Sverige haft mer folkstyre än resten av världen eftersom de svenska bönderna (de som i tusentals år varit den svenska allmänheten) har haft ett visst inflytande under hela tiden. I det feodala Europa fanns däremot envåldshärskare som bestämde lagar, utövade makten och dömde dem, som trilskades – allt kunde gå på en dag. Rättssäkerheten var mycket låg när all makt låg i en enda mans hand.       På 1900-talets början, när många bönder och lantarbetare tvingats lämna sina jordar och i stället blev arbetare i industrierna, växte arbetarnas medvetenhet om sina möjligheter till ett drägligt liv. De tilltvingade sig rätten till utbildning och krävde att få bli självständiga medborgare. Det fanns, med den utvecklingen, ingen möjlighet för de gamla makthavarna att stoppa deras krav på folkstyre. De gamla makthavarna fruktade visserligen att människor med låg skolutbildning och utan egendom skulle ”förstöra” deras fina samhälle så att pengarnas och stamtavlans betydelse skulle mista sin betydelse. Men av rädsla för en revolution från arbetarna gick man med på att stegvis införa demokrati.       För att försäkra sig för att inte arbetarna skulle ta över hela samhället försökte man införa maktbegränsningar. Inom näringslivet fruktade kapitalägarna att de skulle förlora makten till arbetarna men 1905 slöts den s.k. december-kompromissen mellan fack och arbetsgivare. Den innebar att företagens ägare även i fortsättningen skulle få leda och fördela arbetet på företaget.       Inom politiken fanns det länge en maktuppdelning så att regeringsmakten (den styrande makten) förblev hos kungen och hans ministrar – så som det varit i 1000 år men snart minskades kungens makt och parlamentarismen infördes. Parlamentarism betyder att de partier som har majoritet i riksdagen också ska få den styrande regeringsmakten. Först kring 1920 hade det gamla samhället ersatts med ett demokratiskt när såväl arbetare som kvinnor fått rösträtt till den lagstiftande riksdagen.       I USA och i många andra demokratiska länder finns ett annat system än parlamentarism. Där väljer folket både lagstiftare (riksdag) och styrande makt (president) och dessutom vid olika tillfällen. Landets befolkning kan alltså ha olika opinioner vid de olika valtillfällena så att det därmed finns en möjlighet för inbyggd maktkamp mellan lagstiftarna och landets styrande ledning (dvs. president och regering). Diktatur       Diktatur innebär att några i samhället har tagit sig rätten att bestämma allt i landet utan att tillåta någon opposition. För att få behålla makten i evighet försöker man stoppa alla invändningar genom att låta polismakten tysta alla motståndare.       Även i en diktatur finns val till riksdag men valen är en ren bluff. De är uppgjorda så att de ska gynna den befintliga diktaturen – i praktiken finns alltså inga fria val.       Det finns också stora begränsningar i rätten att yttra sig. Den som påverkar andra att tänka annorlunda förföljs eller fängslas. Föreningar som motarbetar diktaturen förbjuds. De diktatoriska makthavarna bestämmer också över massmedia och kan bestämma vilka nyheter som får publiceras i landet. Genom massmedia kan man också sprida sin egen propaganda och försöka styra den allmänna opinionen.       Men eftersom sanningen inte får komma fram i ljuset och den fria diskussionen om olika alternativ inte fungerar brukar diktatoriska samhällen ofta bli så efterblivna och inkompetenta att de förr eller senare bryter ihop.       Det är viktigt för härskareliten i en diktatur att kunna gå segrande ur alla möjliga problemsituationer – utan något demokratiskt eller byråkratiskt ”krångel”. Därför ser man till att ha kontroll över hela statsapparatens verksamhet: den lagstiftande, styrande och dömande makten. Härskareliten kan därför på en enda dag snabbt införa en ny lag, omedelbart verkställa massgripanden och döma de protesterande. Den allmänna opinionens svängningar       Det pågår ständigt en kamp om inflytandet i samhället. På 1970-talet förekom demonstrationer över hela Europa för att få samhället att öka sitt inflytande över näringslivet men näringslivets makthavare gick till motattack och lyckades svänga den allmänna opinionen. Från 1980-talet har t.ex. den allmänna opinionen gått med på att politiker inte ska påverka penningpolitiken alls. Det ska marknaden göra, anses det. På världsnivå finns det lobbygrupper som vill tvinga politiker att avstå från lagstiftning kring näringslivets investeringar.       Lobbygrupperna har också fått många att mena att samhället inte kan sköta skolor, sjukhus, äldreboende, sophantering, vattenförsörjning eller allmänna kommunikationer m.m. på ett effektivt sätt. Mycket sådan verksamhet säljs nu ut till det privata näringslivet och ibland blir det effektivt men minst lika ofta ganska misslyckat.       Den maktkampen pågår ständigt och numera finns en opinion mot ”globaliseringen” på de mäktigaste företagens villkor. Några ställer frågan: Vilket är viktigast för samhällets behov av skolor, sjukvård, vattenförsörjning o.s.v.? Är det effektivitet eller medbestämmanderätt? Andra påstår att frågan är felställd, det finns inte ett sådant problem. Man säger i stället att det är bara den offentliga sektorn som kan kombinera medbestämmanderätt och ekonomisk effektivitet.       Det pågår inte bara en maktkamp om vem som ska bestämma över hur våra åtta frågor ska lösas. Det finns alltså också en maktkamp om hur samhällets frågor ska formuleras. Varje människas uppgift       Vi vanliga människorna får inte överge vår rätt att påverka utvecklingen. Makteliter skulle i så fall frestas att vilja vrida utvecklingen så att den gynnar dem själva i stället för att arbeta för hela samhällets bästa. Därför måste vanliga människor hela tiden vara kunniga i: •    vad som sker i samhället, här har massmedia en stor betydelse •    vilka valmöjligheter som finns, återigen massmedia Man måste också kunna: •;   kontrollera makten genom systematisk granskning bl.a. i massmedia •;   avslöja lögner och propaganda t.ex. genom den fria debatten bl.a. i massmedia.       Tidigare såg vi att diktaturer alltid hade kontroll över massmedia och det förstår man kanske när man läser om massmedias betydelse här ovan. Därför är det viktigt att massmedia också är i allmänhetens tjänst i en demokrati. Hur kan man försäkra sig om att det är så?       Om samhällets invånare är hyfsat väl pålästa blir kampen om politiskt inflytande ganska rättvis men självklart gynnas de i samhället som har tillgång till pengarnas och massmedias makt. Det betyder dock inte att man ska ge upp möjligheterna att påverka samhället om man saknar just dessa medel. En del kan kompenseras med fantasins hjälp, med god kunskap om hur samhället styrs och att man är många som hjälps åt. Kampen om hur demokratin växte fram i världen är just ett exempel på detta.
		Kampen om inflytande och makt 2: Dina dagliga val påverkar utvecklingen av samhället I ett modernt samhälle tvingas människan till mängder av val varje dag. Många av dessa val avgör hur samhället utvecklas. Här ska vi gå igenom hur det ständigt pågår en kamp om vilken väg samhällsgruppen ska välja.       Valsituationen finns när du ska välja politiskt till riksdag, regionfullmäktige eller kommun. Den finns där när du ska välja bland varor i affären. Kommer produkten från andra sidan jordklotet, från din egen region, är den miljömärkt, är den billig eller en märkesvara – är den av hög kvalitet eller låg? Men du väljer också i ditt privatliv om du säger vad du tycker eller avstår från att säga något när du inte vill eller törs. •     Vilka produkter vill vi ha i vårt liv? Hur och var ska de produkter vi vill ha tillverkas? Vilken materiell levnadsstandard vill vi ha och vilken levnadsstandard är vi beredd att låta andra få? Hur ska näringslivet se ut? •    Hur ska vårt inflytande över de gemensamma uppgifterna vara? Hur ska trygghetssystemet se ut? Vilka ska vara våra gemensamma uppgifter? •    Hur ska vår kultur utvecklas? Hur vill vi att vår kulturella identitet se ut? Är vi storstadsmänniskor eller vill vi bo i små städer och ute på landet? Vad vill vi se på TV? Vill vi se opera och vad får det kosta? Vad ska en rock-konsert kosta?       Det är nog viktigt att man förstår att den väg samhällsgruppen väljer beror på hur varje enskild individ i gruppen faktiskt gör. Det är kanske svårt att se att man själv kan påverka sin framtid men kom ihåg att all reklam, politisk information och propaganda vänder sig till dig! Du är lika betydelsefull som alla andra enskilda individer!       De som har de stora pengarna i samhället har ett stort inflytande men det går hela tiden ut på att försöka få dig att välja på ett visst sätt. Så kom inte och säg att du inte har någon makt.       Men ett bra val handlar om att ha god information. Hur ska man kunna bedöma en produkt? Konsumentkunskap är en lönsam kunskap och den är nästan gratis. På biblioteket kan man lära sig mycket men också av kommunens konsumentrådgivning.       Att välja politiker är heller inte lätt och tänk på att man väljer för fyra år framåt innan man har möjlighet att rätta till felet. Det är svårare att välja politiker än en produkt och att få kunskap är mödosammare men i denna bok – i kapitel fyra - finns några insikter som är viktiga att känna till.       OK! De som har pengar har stort inflytande men det är du som väljer. Att välja materiellt välstånd       Med välstånd menas naturligtvis hur vi mår och trivs, vilken glädje man känner men också att veta att man har en materiell trygghet. En hel del av välståndet kan sägas vara vår kultur och den tar vi upp ett stycke ner. Först ska det handla om vårt val av produktion och arbete – det materiella välståndet - och hur det fördelas.       Varje dag när vi gör olika inköp överför vi våra pengar (och därmed resurser) till andra människor och andra grupper. När man köper en vara i en affär ger man arbete och välstånd till sin granne som är anställd i affären, till en annan granne som transporterat varorna till affären, till en arbetare vid en fabrik någonstans o.s.v. Man väljer helt enkelt framtid med sina pengar. Det finns avfolkningsbygder i Sverige p.g.a. den ekonomiska utvecklingen som styrs av stordrift och billig energi och det finns hela länder där utvecklingen inte tar fart eftersom invånarna väljer utländska produkter och pengarna försvinner dit.       Om man köper en vara i Nicaragua går det mesta av pengarna till företag USA, flera hundra mil därifrån. I de ekonomiska frizonerna som finns i olika delar av världen går nästan ingenting till det egna landet.       Det är skillnad på företag som finns i den egna regionen och ett företag som finns på världsmarknaden. En inhemsk produkt kan lätt bli utkonkurrerad av någon billigare utländsk och späda på arbetslösheten i landet. I ett samhälle borde man alltså åtminstone diskutera vilka köpval som leder till välstånd och vilka val som leder till utarmning.       Pengarnas rörelse bestämmer alltså graden av välstånd i det egna samhället. Det pågår hela tiden en kamp om marknadsandelar mellan olika produkter och mellan olika företag. Varje gång du väljer bidrar till en viss utveckling i stället för en annan. Du kan välja mellan att köpa ett giftfritt odlat äpple från ett land eller ett besprutat äpple från något annat. Ditt (och andras) val bestämmer om äpplen ska odlas här eller där, om de ska odlas giftfritt/dyrt eller besprutat/billigt. Det vi köper ökar vinsterna i företagen du väljer och dessa företag skapar arbetstillfällen, vinster och investeringar för nya satsningar.       Frågan är hur medvetet ditt val är och hur du styrs av pris, kvalitet och reklam. I många kommuner kan du få hjälp i ditt val av kommunens konsumentrådgivare. När marknaden inte längre är en liten bygata där du kan köpa vad traktens hantverkare producerar – utan tvärtom är hela världens produkter – är det ibland nödvändigt att vi i vårt samhälle anställer någon som hjälper oss att ta reda på de olika produkternas kvalitet, pris och prestanda. Att välja politisk utveckling       I Sverige har man allmänna val vart fjärde år. Då går valmanskåren till valurnorna och lägger sin röst för det parti han/hon anser lämpligast att styra i det egna landet, i den egna kommunen och i den egna regionen (landstinget). Man kan informera sig om vilket parti som har de bästa möjligheterna att förverkliga det samhälle man helst vill se. Men vilka vägval leder verkligen till att vällevnaden ökar? Ja, det är inte lätt att veta, men det hjälper inte – du måste välja något.       Tyvärr är det heller inte alltid som politikerna förmår att presentera sin politik så tydligt. Och ibland kanske det inte spelar så stor roll eftersom det parti som du väljer ändå måste dela makten med andra partier och kan ändå inte genomföra den politik de lovat. Många gånger är man rentav oense inom partierna och partiet kan rent av byta politik om en annan del av partiet får en stärkt ställning. Att välja kulturell utveckling       Allt vad vi gör tillsammans inom de åtta viktiga samhällsfrågorna och genom den kamp om makten att påverka dessa frågor skapas ett samhälle och en väv av levnadssätt som tillsammans är vår kultur. Den upplever vi dagligen och avgör om vi trivs eller vantrivs. Varje dag kan upplevas som hotfull och många har en känsla av att allting håller på att rasa samman. Sådant skapar underlag för önskan att genomföra radikala handlingar – och i värsta fall - ta fram vapen så som ofta sker hos folkgrupper som är mest förtvivlade.       Andra människor känner trivsel och välstånd, man tror på samhällets utveckling åt ett bra liv för alla.       Hur stor möjlighet har en enskild människa att skapa sig en fullständigt korrekt bild av hur verkligheten ser ut? Gissningsvis liten men det gäller att kunna leva i samhället och kulturen som vi skapat och förlita oss på att det går att få en hyfsad verklighetsuppfattning. Det finns också möjlighet att ständigt förbättra den genom att följa med i massmedia och kulturella aktiviteter. Konsten kan ses som vårt samhälles undermedvetna, som tränger fram och påverkar vår samhällsgrupps självbild och berättar för oss hur vårt liv verkligen är.       Det är vi, eller möjligen att man kan skylla på tidigare generationer, som skapat vår kultur. Vi har medverkat till det näringsliv och maktorganisation som finns. Vi deltar också som konsument och väljare. Men vi har långt större möjligheter än så. Vi deltar ju i skapandet av den allmänna opinionen och bestämmer det allmänna rättsmedvetandet, vi är skapare av vår egen kultur – och vi har större möjlighet än vi tror att påverka utvecklingen genom att delta aktivt. Runt köksbordet i samtal med andra, i föreningar, såsom deltagare i kulturella aktiviteter, i demonstrationer, i studiecirklar, såsom författare av intressanta artiklar, noveller eller insändare. Genom att leva, undersöka och ifrågasätta men också genom att vara aktiv i samhällets olika delar bidrar vi till vår kultur och vår samhällsgrupps utveckling.
	Kampen om inflytande och makt 3: Vi har olika idéer om hur samhället ska styras – olika ideologier      Alla människor tycker olika! Men det går ändå att dela in dessa åsikter i typiska mönster. Dessa mönster kallas ideologier och skapas vid varje tid utifrån det som förenar vissa männi-skor gentemot vissa andra människor – och skiljelinjerna förändras hela tiden. Ett exempel av många är religionens betydelse i samhället. I vår tid anses det allmänt att religion är en privat fråga och därför är den just nu inte en ideologisk skiljande fråga. Alla vet dock att det inte är så i hela världen och att det heller inte varit så tidigare i Sverige.      De vanligaste ideologiska skiljelinjerna i Sverige idag berör ekonomi och politik. Det handlar om olika sätt att lösa de åtta stora frågorna som vi läst om i avdelning 1. Främst hur vi ska organisera arbetet, hur resultatet av arbetet ska fördelas och vem som ska ha rätt att bestämma reglerna.       Ideologier formas i varje människas huvud utifrån egna erfarenheter, levnadsvillkor och upplevelser. Allt man sett och upplevt skapar en idé om hur man vill att samhället ska vara. Därför vet man att vissa grupper av människor brukar stödja konservativa partier och andra människor, från andra sociala miljöer, brukar rösta på socialistiska - men man kan naturligtvis inte vara säker på att det alltid är så.       Men för att visa ett mönster går det ändå att göra enkla generaliseringar. I detta kapitel ska vi göra en enkel beskrivning av de ideologier som är representerade i den svenska riksdagens partier. Konservatismen       har inte den starka ställning i Sverige som i många andra europeiska länder och det hänger samman med utvecklingen för familjens roll. Grundläggande tankar hos människor som har en sådan ideologisk hållning är nämligen fa-miljens betydelse i samhället. Det är familjen som tar hand om varandra och förenas med andra familjer i en gemensam känsla för sin egen bygd och sitt eget land. Man anser att människor faktiskt är olika och är skapade för olika uppgifter, kvinnor är t.ex. naturligt ska-pade för att vårda och blir dem som bör vara grunden för den sociala tryggheten. Andra människor har större naturliga förutsättningar att utföra andra sorters arbeten.       Man anser att samhället och människor skadas av stora och snabba förändringar. Alla känner trygghet av att känna till sin plats och ta ansvar för att det. Ojämlikheter i samhället är naturli-ga. Människor som drabbats av tillfällig arbetslös-het eller sjukdom får hjälp av familjen och om problemen blir varaktiga finns en stor grad av välgörenhetsarbete från de rikare klasserna och kyrkan som viktigt komplement till ett enkelt skydd på grundnivå.       Arbetarrörelsens framgångar i Sverige mellan 1930 och 1980, när den svenska socialförsäk-ringsmodellen byggdes upp, gjorde att konser-vativa åsikter länge blev ganska omoderna i Sverige. Moderata samlingspartiets föregånga-re, högerpartiet, var den främsta bäraren av konservativa idéer men partiet har sedan ofta pendlat ut till ekonomiskt liberala åsikter var-efter Kristdemokraterna blivit det tydligaste konservativa partiet i Sveriges riksdag.       Konservatismen är inte särskilt utbredd i Sverige. Den finns hos den socialkonservativa delen av moderata samlingspartiet och hos Kristdemokraterna Socialliberalismen       Liberalism utgår från det latinska ordet för frihet (liber) och man tänker sig att individens frihet har större vikt än alla andra samhälleliga värden. Människan ska inte behöva underkasta sig värderingar som binder henne i onödan. Människan ska fritt kunna ingå avtal med vem som helst och om vad som helst eftersom allas egenintresse tillsammans nästan alltid gynnar helheten. Man ska inte behöva känna lojalitet mot bygden eller mot klassen - sådant leder bara till efterblivenhet. Det är när människan tänker fritt som hon och samhället utvecklas.       Men vissa liberaler har upptäckt att de helt fria avtalen på fria marknader leder till de starkastes övertag. Därför vill de införa begränsningar i människors rätt att göra vad som helst.      Socialliberalismen har blivit begreppet för viktiga inskränkningar i den totala friheten och man stödjer t.ex. människors rätt att organisera fackföreningar trots att fackföreningar tidigare sågs som monopolorganiseringar av arbetskraften.       Socialliberalismen finner man i samtliga riksdagspartier men främst i folkpartiet, centerpartiet, delar av miljöpartiet och delar av socialdemokraterna.       Det som numera kallas nyliberalism är egentligen den allra äldsta formen av liberalism men var inte särskilt vanlig i Sverige förrän i början av 1980-talet. Den utgår från liberalismens frihetslängtan och betonar mycket starkt människans möjlighet att själv hitta sin egen väg genom att avtala med andra människor. Den gemensamma sektorn i kommunal och statlig regi anser man vara ineffektiv och ett hot mot människans valfrihet. I stället vill man se privata initiativ på alla områden (utom möjligen försvar, brand, polis o.dyl) och i stället för statliga socialförsäkringar vill man se frivilliga försäkringar, privat sparande och avgiftsfinansiering.       Man tycker att samhället måste befrias från alla tvång som binder människans strävan. I ett fritt samhälle hittar alla sin rätta plats och på en fri marknad hittar man alltid de varor som man vill ha – och till rätt pris. Marknaden kan också avgöra hur skolor, sjukvård, åldringsvård m.m. ska organiseras och vad det ska kosta. Nyliberaler anser att det helt enkelt blir effektivare om var och en själv får bestämma när man vill betala till sin trygghet och när man själv vill satsa sina inkomster på konsumtion.       Tvingande solidaritet inom gruppen är egentli-gen onödig eftersom den hindrar människans egensträvan vars effekt är att samhället blir bra för alla. Gruppens samarbete ska ske med frivilliga avtal. Nyliberalismen har en ganska stark ställning i moderata samlingspartiet och i delar av folkpartiet. Socialismen       i sin moderna form är en skapelse av arbetarrörelsen. Man tycker att "marknaden" automatiskt skapar ett övertag åt en överklass och att ”fria” avtal mellan ojämlika parter bör justeras på olika sätt. Solidariteten mellan arbetarna, i kamp mot kapitalägarna, resulterar däremot i att förhållandena blir mera jämlika. Överklassens styrka ska mötas med arbetarnas samarbete och enighet. Därför bör arbetare gå samman i fackföreningar och politiska partier som vänder sig mot överklassen.       Solidariteten mellan människor är viktig eftersom samhällets arbetande grupper egentligen har små resurser att klara sig själva. Det är viktigt att sjukhus, vård, barnuppfostran, kulturell utveckling m.m. sköts genom samhällets försorg eftersom de flesta inte har råd att själva betala alla kostnader själv. Man tycker också att försäkringslösningen är dålig eftersom alla människor inte inser att man en dag kan komma att behöva omsorgen. När liberaler kallar detta för tvång säger socialisterna solidaritet, som innebär att de starkaste i gruppen ibland tvingas avstå till förmån för de svagare. Den åsikten har blivit en betydelsefull del av den svenska kulturen i och med att socialdemokratiska partiet haft regeringsmakten i över 60 år av 1900-talet.       Partier i svenska politiken som har dessa socialistiska tankar är socialdemokraterna, delar av vänsterpartiet och delar av miljöpartiet.       Marxismen är en radikal form av socialism. Marxister anser att det kapitalistiska samhället skapar orättvisor och egentligen är onödigt eftersom man anser att samhället kan göras effektivare och rättvisare genom en radikal förändring av hela systemet. Främst ligger felet i att samhällsgruppen helt och hållet tvingas leva på kapitalägarnas villkor. Det är inte rätt att hela samhället ska styras av att kapital ska växa till mer kapital och ge kapitalägarna ständigt större makt. Det kapitalistiska systemet måste avskaffas. Sättet att organisera arbetet måste förändras så att folkstyre också ska styra det ekonomiska området så att folket får makten över produktionen och framtiden.       Dagens marxism gör allt för att inte blandas ihop med sovjetdiktaturen och liknande länders system.       Marxism och kommunismen är nästan helt borta ur svensk riksdagspolitik men finns delvis kvar i vänsterpartiet. Miljörörelsen lockar till sig stora grupper av kvinnor och ungdomar. Man varnar energiskt för att människan håller på att förstöra världens miljö och man anser därför att ekonomin inte ska få bestämma allting, arbetsorganisationen måste anpassas till naturens resurser. Man anser också att det är helt fel att bygga upp ett realkapital i världen som är så otroligt beroende av olja och skövling av naturen. Tydligast finns miljöåsikter i miljöpartiet, delar av centerpartiet och delar av vänsterpartiet.       Vid sidan av de tankemönster (ideologier) som finns i riksdagen finns det andra viktiga tankemönster som påverkar vårt samhälle. Det är naturligtvis viktigt att man känner till dessa eftersom de faktiskt påverkar den allmänna opinionen. •      Kvinnorörelsen kämpar för att kvinnor ska få samma inflytande i världen som männen och kvinnokampen har bedrivits på många olika sätt – ibland i samarbete med män men också i opposition. Kvinnornas ställning är mycket olika i olika delar av världen. •      Överallt i världen finns religiösa ideologier som hävdar att religionen måste få genom-syra samhällsgruppens alla tankar och lagar. I Sverige hade vi ända fram till slutet på 1900-talet undervisning i kristendom och en statskyrka. I andra länder är det mycket påtagligt att samhällets politik bestäms av religionen. •      Då och då kommer det påståenden om att ideologierna skulle vara ”döda” eller onö-diga och att man i stället skulle kunna styra ett land genom att experter talade om hur man skulle göra. •      Fascistiska ideologier finns överallt på jorden, de hävdar den starkas rätt över dem som de uppfattar som svag och som främsta maktmedel används metoden att demonisera motståndarna, d.v.s. man menar att dessa inte är människor (snarare ”onda kryp”, lågt stående djur el.dyl.) och att det därför går att behandla dem på ett omänskligt sätt. •      Populistiska idéer baseras på tron att allt i världen är mycket enkelt att förstå och att lösningarna är enkla. Man hävdar att van-liga människor är maktlösa eftersom man blir lurad av någon annan och att världen skulle bli mycket bättre om bara alla tänkte lika sunt som man själv.
		Kampen om inflytande och makt 4: Vi väljer politiker för att styra samhällets politik och lagar       Hur kan man påverka samhällets utveckling? Bäst är naturligtvis att vara verkställande direktör på ett stort företag eller att vara statsminister. Detta kapitel koncentrerar sig på politiken, näringslivet kommer i ett senare kapitel. Därför kommer kapitlet att handla om hur man vinner makt inom politiken.       Alla kan påverka sin framtid, man behöver inte vara makthavare men makten är ojämnt fördelad. Om man sitter i regeringen eller kommun-styrelsen är möjligheterna stora. Om man bara är en vanlig privatperson måste man engagera sig många extra timmar av sin fritid. Även detta finns beskrivet i ett senare kapitel.       Nu ska vi gå igenom den politiska processens olika steg och se var politiska frågor påverkas. •    Valrörelsen: Några månader vart fjärde år måste varje svenskt politiskt parti arbeta energiskt för att locka till sig väljare till det kommande valet. Politiker reser runt i landet och frågas ut av journalister och vanliga människor om sin politik. Det är en tid då politiken är extra öppen för påverkan och populära utspel. Politiker måste lyssna på alla åsikter och massmedia skriver om hur de lyssnar och svarar.       Skickliga opinionsbildare och debattörer har kunnat ändra Sveriges politik under en valrörelse. Pippi Långstumps skapare, den stora barnboksförfattaren Astrid Lindgren har förändrat Sveriges skattepolitik och djurskyddslagstiftningen med endast några få debattartiklar. Lärarnas fackliga organisationer har påverkat skolpolitiken. Oplanerade händelser under denna tid kan också spela stor roll. En kraftig algblomning och en fruktansvärd säldöd sommaren 1988 skapade en miljövalrörelse och förde in miljöpartiet i riksdagen. Lokala arbetsgrupper kan påverka kommunpolitiken. När sedan valet är över kan man påminna dem om vad de lovat och starta en process som i framtiden kan leda till resultat. Det är också en farlig tid för politiker för risken är stor att man lovar mer än man kan hålla. Varje politiskt intresserad person, vare sig det är en partipolitiker eller vanlig med-borgare måste veta att valrörelsen är en tid för politisk påverkan.       •    Regeringsbildningen i staten och makt-fördelningen i kommunen direkt efter valet: Efter valet måste en statsminister och regering utses. Man utgår då från resultatet av valet till riksdagen. Under 1900-talet har det oftast blivit en socialdemokratisk statsminister men socialdemokraterna har många gånger behövt stöd från något annat parti i riksdagen för att vara säker på att kunna regera. Socialdemokraterna har därmed tvingats lyssna på andra partier och anpassat sin politik efter dessa. Vänsterpartiet, miljöpartiet och centerpartiet har vid olika tillfällen fått större makt i landet än deras röstetal i valet. Däremot är klyftan mellan socialdemokraterna och de övriga borgerliga partierna så stor att det sällan blir något organiserat samarbete       Vad som här sagts om riksdag och regering gäller också i kommunerna. Här gäller det för partierna att få de viktiga ordförandeposterna i kommunstyrelsen och de olika kommunala nämnderna. Det är strax efter valet som de små partierna har möjlighet att påverka politiken mest. Det är en tid på cirka en månad vart fjärde år då partierna kan påverka varandras politik genom förhandlingar om att stödja varandra i riksdag och kommunfullmäktige. Det parti som ser ut att kunna få regeringsmakten med stöd av andra partier måste lova politiska fördelar till hjälppartierna. Särskilt stor belöning kan det parti som får en vågmästarroll mellan då maktblock. Särskilt miljöpartiet har kunnat utnyttja det genom att antingen stödja socialdemokrater eller borgerliga partierna. Miljöfrågorna har därmed kunnat få en något större betydelse i Sverige och i de svenska kommunerna. •    Statliga utredningsarbetet och det dagliga kommunalpolitiska arbetet: Under tiden mellan varje val pågår det politiska arbetet i mindre dramatiska former. Den politiska makten ligger då i princip hos politikerna i det regerande partiet och mest hos dem som har störst inflytande över partiets politik. Det är nämligen ojämnt fördelat även där.       Mängder av frågor måste avgöras och politikerna tar hjälp av experter på olika områden. Olika samhällsproblem undersöks i s.k. utredningar och politikerna väljer sedan bland experters förslag. Varje år pågår 100-tals utredningar om olika frågor. Det är nu som de politiska slagorden omvandlas till verkliga förslag och då finns många möjligheter att påverka politiken även för människor utanför det regerande partiet.       Ett sätt är att försöka påverka utredningens innehåll genom att skapa debatt i massmedia. Utredningars innehåll påverkas naturligtvis av fakta och opinionsyttringar.       Vissa stora utredningar (Statens offentliga utredningar – SOU) skickas ut på remiss av regeringen efter det att utredningen är klar. Därmed inbjuds hela Sveriges expertis till att komma med synpunkter och förslag och det utnyttjas alltid av de stora intresseorganisationerna. Remissvaren skickas till regeringen och studeras noga av denna innan regeringen går till riksdagen med sitt lagförslag. Viktiga remissvar kan naturligtvis påverka regeringen och därmed påverka samhällets utvecklingsprocess.       I kommunens arbete finns inte samma öppna utredningsförfarande. Om man inte tillhör det styrande partiet får man jobba med uppvakningar och inbjudningar av makthavande politiker – samt med påtryckningar, personliga kontakter och opinionsgrupper. •    När regeringen lämnar propositioner till riksdagen (och kommunstyrelsen till fullmäktige). När förslaget skickas från regeringen till riksdagen kallas det för en proposition och ska behandlas av riksdagen i något av riksdagens utskott. Vid det tillfället uppmärksammar massmedia händelsen och då börjar ibland en desperat kamp hos vissa människor att få beslutet ändrat – ofta är det alldeles för sent. Regeringen lägger som princip aldrig fram ett förslag som de inte kan få godkänt i riksdagen (även om det har hänt som undantag i ett maktpolitiskt spel). Och när regeringen bestämt sig för något är det svårt att ändra någonting.       Under riksdagens behandling av förslaget i utskotten kan politiker från andra partier komma med synpunkter och tilläggsförslag och ibland kan det hända att regeringsförslaget ändras på någon punkt. Men chansen är även här ganska liten. Även i det kommunala arbetet är det väldigt sent att komma med protester när kommunstyrelsen lagt fram ett förslag till fullmäktige. Allt påverkansarbete måste sträva till att påverka innehållet – innan det blivit ett konkret förslag till beslut. •      Opinionsmätningar Under alla delar av åren mäter vissa opinionsinstitut hur människor skulle rösta om det vore val ”just nu”. I tidningarna kan man följa hur den allmänna opinionen förändrar lojaliteten. Ett politiskt parti ändrar inte sin politik vid små procents förändringar men vid påtagliga opinionsförändringar kan starka påtryckningsgrupper ändå påverka ett partis politik. ”Politiker bara lovar och lovar”       Det finns en mycket utbredd tro att man inte kan lita på politiker. ”De bara lovar och lovar” påstår man. Det påstås också att vi känner ett politikerförakt i Sverige. Det har gjorts undersökningar som visar att politiker i allmänhet håller sina löften. Vi ska nu undersöka hur man löftesbrott kan förklaras.       De olika partierna har, i ett modernt samhälle, uppgiften att visa upp vad man tycker i olika samhällsfrågor så att invånarna får en möjlighet att välja mellan olika alternativ. Partiernas främsta uppgift borde därför vara att tydligt berätta hur de vill styra landet så människor kan välja. Men det är ingen lätt uppgift för ett parti som vill ha makten. Det har visat sig att man föredrar att vara lite obestämd och inte stöta bort någon del av befolkningen genom alltför stor tydlighet.       För att kunna förstå hur ett visst politiskt parti kommer att regera måste man förstå 1/ vilket ideologisk kärna som finns i partiet 2/ vad som står i partiprogrammet och valmanifestet som skrevs strax före valet 3/ hur troligt det är att partiet kan regera ensam eller om det måste kompromissa, samt 4/ några få andra saker:       Punkt 1. Varje människa och därmed varje parti bär inom sig en ideologi, ett ideal om hur ett samhälle ska se ut och en uppfattning om hur människor egentligen är. Dessa teorier pratar man sällan om men det är viktigt att förstå eftersom den politiska kampen om samhällsmakten utgår från detta. Dessa ideologiska teorier som människor har skapat gick vi igenom i kapitlet som handlar om konservatism, liberalism, socialism, miljöideologi. Den ideologiska övertygelsen bestämmer mycket av hur partiet kommer att agera i en regeringssituation. Man måste lära känna partiet. Precis som man, i privatlivet, måste lära känna en människa för att förstå hur hon/han kommer att uppföra sig. Punkt 2. Varje politiskt parti har ett partiprogram som anger vilken sorts samhälle de vill ha. Dessa program är en sorts byggnadsställning som partiets medlemmar har samlats kring. I partiprogrammet blandas partiets ideal och maktintresse. I valdebatterna presenterar partierna gärna ett valmanifest som är ett utdrag ur programmet. I dessa två dokument kan man läsa ut hur deras vision skiljer sig från andra partiers. Punkt 3. Men när valet är över måste partiet troligtvis samarbeta med andra. Det är nu väljaren kan bli besviken eftersom partiet man röstade på inte alls kan genomföra det man lovade genomföra om man fick makten alldeles ensam. Å andra sidan kan man också upptäcka att partier som inte nått regeringsmakten ändå kan få inflytande över samhällets utveckling genom samarbete med regeringspartiet. Punkt 4. Varje politiskt parti representeras av människor och i debatter och i stridens hetta kan dessa personer råka säga mer än vad som kan hållas. En klok medborgare har lärt sig att uppfatta när sådant händer och inte ta hänsyn till detta i sitt val.       Den som inte kan skilja på dessa saker löper stor risk att bli besviken på politikens betydelse i samhället. Det är lätt att börja tro att det inte finns något att lita på men det är faktiskt så att politiken i ett demokratiskt samhälle utvecklas oftast i en riktning som är ständigt kompromissfylld. De största politiska partierna i Sverige vid valet 2018.       Det största partiet i Sverige är Socialdemokratiska arbetarpartiet. Socialdemokraterna bildades i början av 1900-talet som det enda arbetarpartiet men har sedan lockat till sig tjänstemän främst i lägre samhällspositioner. Partiet innehåller socialistiska och socialliberala ideologier och har en stor mängd medlemmar från fackföreningsrörelsen. Läs vidare på www.sap.se       Vänsterpartiet säger sig vara ett feministiskt parti och har tydliga socialistiska drag. Partiet lockar främst till sig arbetare, kvinnor i låglöneyrken och studerande. Läs vidare på www.vansterpartiet.se       Miljöpartiet de gröna är ett parti som bildats av miljöengagemang men är också mycket EU-kritiska. Partiet har två språkrör i stället för ordförande eftersom man alltid ansett att män och kvinnor ska ha samma inflytande. Främst lockar man till sig miljöengagerade människor, studerande och kvinnor. Läs vidare på www.miljopartiet.se       Centerpartiet är ett parti som ursprungligen kommer från bonderörelsen vilket gjort att deras politik ofta handlar om att människor inte ska behöva flytta till storstäderna. Partiet har också ett tydligt miljöengagemang. Partiet lockar till sig människor som levt nära jordbruket. Eftersom dessa blir färre för varje generation försöker man bredda politiken till småföretagsamhet i allmänhet. Läs vidare på www.centerpartiet.se       Liberalerna är ett socialliberalt parti och betonar individens frihet men värnar också om samhällets ansvar för välståndet. Partiets sympatisörer är stadsbor med god utbildning. Man attraherar en stor del av Sveriges medelinkomsttagare i konkurrens med moderaternas nyliberala falang och socialdemokraterna. Läs vidare på www.folkpartiet.se       Moderata samlingspartiet är ett parti som innehåller en konservativ kärna med en politik för socialkonservativ trygghet kring nationens betydelse. Men partiet har utvecklat en tydlig linje av nyliberalism som främjar andra värden och inom partiet konkurrerar dessa grupper mot varandra. Partiet betonar individens frihet från samhälleligt tvång och kräver ofta sänkning av skatten i Sverige. Läs vidare på www.moderat.se       Kristdemokraterna hade som förebild de stora kristdemokratiska partierna i Europa när de startade på 1960-talet men har haft svårt att få den rollen i Sverige, som ju inte liknar syd- och Mellaneuropa. Partiet har ett tydligt kon-servativt drag och tar många röster från mode-raterna när de blir alltför nyliberala. Kristde-mokraterna kämpar för familjens betydelse och kräver ökat inflytande för kristna värderingar. Läs vidare på www.kristdemokraterna.se       Vid sidan av dessa stora rikspartier finns mängder av små partier som har mandat i olika kommun- och regionfullmäktige, t.ex. Sjukvårdspartiet, Sverigedemokraterna, Pensionärspartiet, Feministiskt Initiativ och Kommunistiska Partiet.
	Kampen om inflytande och makt 5: Ständiga försök att påverka den viktiga allmänna opinionen Vi har tidigare sett att det är den enskilda indi-viden som väljer – ingen annan. En viktig in-vändning är dock att man bara kan välja mellan befintliga alternativ och ofta känner vi bara till några av alla möjligheter som finns. Skulle vi egentligen ha valt något annat om vi hade haft bättre information? Skulle gruppen i så fall ha fått det bättre? Det pågår hela tiden ett enormt arbete med att påverka vårt sätt att se på verkligheten. Olika företag vill påverka hur vi ska leva, hur vi ska äta och klä oss. Världens näringsliv gör också försök att påverka opinionen att vilja minska politikernas makt. Politikerna försöker också påverka oss på olika sätt. Det pågår alltså en betydelsefull tävlan om vår gunst och det finns många olika metoder. Den varaktigaste påverkan kan man kalla in-doktrine¬ring. Det innebär att man förändrat gruppens attityd så att man bara ser ett alterna-tiv, allt annat är fel. Kvinnor har det värst, all-tid får de veta att de ska vara smala och vack-ra. Ett annat exempel är historiskt. Före 1970-talet skulle man tilltala varandra med titlar. Det gick inte att kalla varandra ”du” – så vida man inte var vänner. Man fick säga ”direktör Eriksson”, ”major Svensson” o.s.v. Nu vet vi ju att det mycket väl går att kalla varandra för ”du” men förr fanns det indoktrinerat i mänskligheten att man skulle känna rädsla för överheten. När man går in i gamla myndighetsbyggnader är ytterdörren gigantisk och dörrhandtaget sitter ungefär vid hakan – allt för att man skulle känna sig så liten som möjlig. Tankesmedjor En tankesmedja är en organisation som skapats av företag och föreningar med en gemensam grundsyn och har som syfte att långsiktigt för-söka påverka den allmänna opinionen och de tankemönster som finns. Den allmänna opini-onen förändras långsamt så när man lyckats påverka befolkningens sätt att tänka har man skapat möjlighet att både nå makten och behål-la den länge. Det gäller såväl inom företagens marknads-konkurrens, företagens förhållande till sina anställda eller makt i politiken. Strategin som tankesmedjor använder är lång-siktiga men varierar i innehåll allt efter vad som är lämpligast i varje ögonblick. Man ger ut debattböcker, tar fram forskarrapporter som visar på viktiga förhållanden, man försöker få in rapporten som en nyhet i TV, man försöker få plats i viktiga TV-debatter och man publice-rar artiklar som syftar till att ändra våra livs-stilsmönster. Efter en tid följer man upp det hela med en ny kampanj och under tiden arbe-tar man med lobbygrupper som försöker på-verka makthavare och andra. Lobbygrupper: Det finns intressegrupper i samhället som ar-betar på att skaffa fördelar för en viss fråga eller en viss produkt men som inte satsar på att försöka ändra hela den allmänna opinionens sätt att tänka. Dessa kallas lobbygrupper och kan vara väldigt stora och betydelsefulla. Politikerna stiftar de lagar som gäller för grup-pen som helhet. Vi vill gärna tro att de politi-ker vi har valt som våra representanter ska vara väl pålästa och kloka. Vi har också sett i tidigare kapitel att politiker verkligen ofta är mycket insatta i de viktiga frågorna. Men politiker uppvaktas också ständigt av olika intressegrupper som försöker lägga fram fakta på ett sätt som gynnar intressegruppen. En politiker påverkas naturligtvis av detta men eftersom det också finns lobbygrupper som lägger fram helt andra fakta kan ändå politiker få en balanserad bild av frågan. Lobbygrupperna är dock olika starka och vissa åsikter har inga lobbygrupper Därför råder en viss ojämlikhet med fördel för de starka i sam-hället. De stora världsomspännande lobbygrupperna har dessutom goda kontakter med regeringar i alla länder och med EU-kommissionen. Bil- och oljeindustrin har lobbygrupper som hela tiden bevakar förändringarna i Sverige, EU och världen för att slå vakt om bilismens ställ-ning. Man bjuder in politiker till informations-träffar, man skriver promemorior och nyhets-sammanställningar till massmedia. Man har medieexperter som framträder i TV. En myck-et känd och mycket stark lobbygrupp i världen är den amerikanska vapenindustrin. De har hittills lyckats förhindra begränsningar i rätten att äga vapen i USA, trots en mängd mycket uppmärksammande massmord. Företag och stora organisationer väljer ut vissa fakta och frågeställningar som de presenterar för beslutsfattare, ofta med ganska sockrade metoder. Läkemedelsbolag har i många år på-verkat läkare att skriva ut sina produkter fram-för konkurrenternas. Lobbygrupper försöker också påverka littera-turen i skolor och skolelever kan få hjälp på Internet med fakta och formuleringar om vissa frågor. Ett av svenska historiens mest lyckosamma lobbyarbete gjorde de svenska sparbankerna. De har lyckats att nå alla svenska skolbarn i över femtio år med tidningen Lyckoslanten och budskapet om sparandets betydelse. Kända tankesmedjor och lobbygrupper: Timbro: På 1970-talet skapades denna tanke-smedja av de privata företagens intresseorga-nisationer i Sverige. Det var en följd av att näringslivet hade kritiserats från vänstern i många år och att den allmänna opinionen var påverkade av marxistiska ideal. I bokaffärerna låg Kommunistiska manifestet av Marx och Engels framträdande på hyllorna. Under de första åren syntes inte så stora resul-tat, några böcker och forskarrapporter gavs ut men efter tio års arbete hade man lyckats för-ändra den svenska opinionen och under 1980-talet var det i stället böcker om aktieköp som syntes i bokhandeln. European roundtable of industrialists kallas för lobbygrupp och är en sammanslutning av le-dande industrichefer från Europas största före-tag såsom Siemens, Fiat, Carlsberg m.fl. till-sammans med den amerikanska handelskam-maren i EU. De försöker och lyckas verkligen med att påverka Europas politik. EU är från början ett projekt för gemenskap kring handel och industri så Europas största företag blir nästan automatiskt en påtryckningsgrupp i alla frågor – fastän de inte är demokratiskt valda. Bara genom sin gemensamma styrka som ar-betsgivare för ett stort antal av Europas invå-nare och med ett gemensamt kapital som är större än de enskilda nationerna i EU kan de trycka på för det idealsamhälle de vill se. Initi-ativtagare till denna industriella gentlemanna-klubb var P-G Gyllenhammar från Volvo som i Sverige också arbetade politiskt för folkpartiet under en tid. Agora. Efter Timbros stora framgångar i opi-nionsbildning i Sverige blev det nödvändigt att bygga upp en motkraft mot de förslag som kom från näringslivets tankesmedja. Agora bildades kring år 2000 och beskriver sig själva på följande sätt: ”Syftet med Agora är att vrida opinionsbildningen i en mer radikal riktning och att lyfta in frågor och en verklighetsbeskrivning som i dag saknas. Det handlar om att se och beskriva verkligheten från andra perspektiv än de som do-minerar media, samhällsdebatt och därmed också det vardagliga samtalet människor emellan” Intresseorganisationer Lobbygrupper arbetar mot maktens centrum och består ofta av utvalda kommunikationsex-perter som är utbildade för att påverka. Men det finns också andra grupper som jobbar för att få fram speciella frågor. Intresseorganisa-tioner har funnit i 100 år och arbetar med att försvara vissa intresseområden men de arbetar inte bara med reklam och påverkan utan de arbetar mycket bredare med juridisk rådgiv-ning, stöd till enskilda medlemmar ger ut tid-ningar m.m. Varje sektor av näringslivet och organisations-Sverige har samarbetsorganisationer för detta. Arbetarrörelsen har LO, näringslivet har Svenskt Näringsliv, SNF (svenska natur-skyddsföreningen) arbetar för miljöfrågor. De svenska bankernas intressen försvaras av Svenska Bankföreningen. Skattebetalarnas förening är ytterligare en organisation bland tusentalet andra, ja t.o.m. de svenska fotbolls-spelarna har en intresseorganisation med nam-net SFS, Svenska FotbollSpelare. Metoder: Maktspråk: Det förekommer hot i den politiska debatten. När näringslivet känner sig motarbetade av den politiska makten hotar man att flytta sin verk-samhet till annan plats. Under 1970-talet ville några kommunala hälsovårdsmyndigheter få ner miljöfarliga utsläpp från industrin och detta resulterade ofta i att företagen sa att de kände sig tvingade att – av konkurrensskäl – flytta sin verksamhet till annan kommun. På 1990-talet hotade en viktig del av svenska när-ingslivet att flytta utomlands om de inte fick som de ville. Man tyckte t.ex. att arbetsgivar-avgiften var för hög och anställdas anställ-ningstrygghet för stor. Under 2000-talet hotar man att flytta sin produktion till låglöneländer eftersom lönerna anses vara för höga i Europa. Den svenska fackföreningsrörelsen har ofta fått hjälp av den socialdemokratiska regering-en. När arbetarna känt sig motarbetade i för-handlingar med arbetsgivarna har LO i sin tur hotat med att kunna få regeringen att stifta lagar som stoppar arbetsgivarnas metoder. Världens hela arbetarrörelse har dessutom haft ett strejkvapen att ta till. När förhållandena blivit för svåra har man helt enkelt slutat arbe-ta. Reklam Vi påverkas dagligen av reklamen. Den syns ju tydligt men den långsiktiga påverkan tänker vi kanske inte på. En del människor avskyr den tröttsamma reklamen som kommer in genom brevlådorna, förfular stadens utseende och avbryter TV-programmen. Andra menar att det är tack vare reklam som det finns ett rikt utbud av nyttiga produkter, ja även att det finns massmedia eftersom reklamen betalar en stor del av deras inkomster. Reklamen kan vara enkel, rolig, förfärlig men den är en av landets största näringar och en viktig del av hur vi i samhällsgruppen organi-serar vårt arbete. Den svenska allmänhetens kostnader, som är inbakad i en varas pris, är dock mycket hög. Men det är skillnad mellan enkel reklam för en produkt och väldigt genomtänkta – och dyra – strategier för att förändra våra attityder. När en tankesmedja bestämt sig för att påverka den allmänna opinionens inställning lägger man upp en långsiktig strategi av olika sätt att påverka makthavare och befolkning. Reklam i tidningar, reklampelare och bussar m.m. blir endast en del i den strategin. Att lyckas med ”problemformuleringsmo-nopolet” och målande begrepp Lantbrukarnas Riksförbund har stort infly-tande i Sverige och har lyckats påverka människor att odlad mark - där ingen får promenera - är ett öppet landskap. Man säger att ”Sveriges bönder håller landskapet öppet”. Skog däremot - där alla får ströva fritt - anses inte vara öppet. Samtidigt som man hävdar att man håller landskapet öppet har man lagt ner nästan alla hagmarker och ängar som har fun-nits. Det är ett bra exempel på hur en intresseorganisation lyckas bestämma ett uttrycks – öppet landskap - betydelse. När man säger att ett demokratiskt land är ett bra land, nonchalerar man ofta att det före-kommer förskräckliga förföljelser i många av dessa länder. När den första borgerliga regeringen 1976 val-des i Sverige efter nära 50 års socialdemokra-tiskt regeringsinnehav tvingades man visa för det svenska folket att man var lika duktiga socialdemokrater som socialdemokraterna. Den allmänna opinionen hade lärt sig att Sverige skulle styras på socialdemokratiskt sätt. Det var först cirka 10 år senare med regeringen Carl Bildt från moderata samlingspartiet som man försökte visa svenskarna att problem kun-de lösas på annat sätt. För att vinna den allmänna opinionen är det viktigt att man lyckas bestämma viktiga ords betydelse och att man får bestämma vilka frå-gor som är viktiga, vilka som är oviktiga och hur problemen ska formuleras. Den som lyckas med det har ett s.k. problemformulerings-monopol. Avslutningsvis, apropå viktiga uttryck som påverkar den allmänna opinionen, varför pratar vi så ofta om politikerförakt nuförtiden? Det var inget vanligt uttryck för tidigare generatio-ner. Är det någon som tjänar på det?
		Kampen om inflytande och makt 6: Inom arbetsliv och näringsliv pågår maktkamper på många plan      I varje samhälle måste man arbeta för att överleva. Det är genom att omvandla naturens resurser till livsmedel och allt vad man dessutom anser sig behöva. Det är självklart att detta arbete behöver organiseras på något sätt. Sedan mer än hundra år sker detta utan någon direkt planering, i stället har man överlåtit arbetsfördelningen till vad människor är beredda att betala för. Har människor pengar att köpa mat, då finns det mat att köpa – annars inte. De pengar, som man då behöver för att efterfråga varorna, får man om man lyckas bli anställd i något företag som efterfrågar arbetskraft. Om företaget har pengar för att köpa in arbetskraf, då finns det arbetare – annars inte.      Hela systemet har gjorts möjligt genom att man lyckats upprätta marknader där säljare och köpare kan mötas. Marknader finns alltså för varor, för tjänster, för hus, för arbetskraft eller för att låna ut pengar.      Hela detta system befinner sig i tävling med varandra i en kamp om prissättning på marknader och om makt och inflytande. De företag som inte säljer överlever inte.      Det är i arbetslivet som allting produceras och skapar förutsättningar för det materiella välståndet. Det är också arbetslivets ägare – i Sverige tillsammans med fackliga organisationer - som bestämmer hur välståndet ska fördelas.      Det är alltså samma frågor som ställs idag som också ställdes förr - i de allra första samhällsgrupperna. Hur sker produktionen och hur fördelas samhällets totala produktion? Dagens svar är att det är marknadskonkurrensen som bestämmer hur arbetstillfällena fördelas och lönesättningen bestämmer hur samhällets invånare får ta del av välståndet som produceras.       Här ska vi nu översiktligt gå igenom alla de maktkamper som finns inom näringslivet. Kampen mellan näringslivet och politiken:      Under perioden 1930-1970 fanns en sorts ideologisk övertygelse i Sverige om att det var politikerna som bestämde spelreglerna och näringslivet fick anpassa sig till detta. Det berodde på att företagen oftast hade en hemmanation, Volvo var t.ex. ett bilföretag med svenska ägare och produktionen ägde rum i Sverige där också de flesta köparna fanns.       Nu under 2000-talets början har företagsägarna, över hela världen, skaffat så mycket styrka att maktförhållandena är motsatta. Företagen ägs numera av internationella kapitalägare, som kan flytta produktionen och som mer än gärna flyttar vinster och kapital, t.ex. dit beskattningen på företagen är lägst. Det är tydligt att det är de ekonomiska förhållandena (näringslivet) som bestämmer vilka möjligheter politikerna ska få ha för att påverka samhället.       En evolution har inträffat i världen sedan 1980, globaliseringen.       Det gör att samhället måste övervaka näringslivets utveckling i stället för att styra det. Den främsta frågan har nu blivit hur ett samhälle ska kunna öka möjligheterna för att gynna näringslivets existens inom landet. Politikerna har gjort sig av med många av de styrmedel som man tidigare hade haft för att påverka utvecklingen. Utlåning till företag och privatpersoner är i stort sett helt frisläppta, kontrollen av hur pengar flyttas från nation till andra nationer är borttaget, räntesättningen bestäms utan någon politisk övervakning och politikerna har avsagt sig viljan att påverka konjunktursvängningarna i ekonomin. Detta genom att ha ersatt den tidigare Keynsianska ekonomiska politiken med en marknadslieral ekonomi.       I en värld där kapital rör sig så snabbt mellan länder och världsdelar och arbetsplatser kan läggas ner på kort varsel är det viktigt att samhället och anställda följer utvecklingen inom företaget noga. Kamp inom företaget och mellan olika ägargrupper       Vem styr företaget? Är det VD eller styrelsen eller rent av aktieägarna? Så länge alla är överens behöver inte frågan ställas men om det blir stridigheter mellan olika alternativ blir det mer spännande.       Utgångspunkten är förstås att det är styrelsen som styr - men det sker under mycket speciella villkor. För det första har företagets ledning, d.v.s. anställda chefstjänstemän och vd en överlägsen yrkeskompetens och har helt andra möjligheter än styrelsen att se vad som är rätt och fel utvecklingssteg. Verkställande direktören får därmed en mycket stark ställning i företaget. Man brukar därför säga att styrelsens främsta uppgift är att anställa och avskeda Vd.       Men det kommer till slut den dagen då styrelsen gör sig av med sin Vd och därmed visar sin makt. Främst sker det när den anställda personalen inte längre förmår att leverera en ekonomisk vinst till sina ägare – aktieägarna. Styrelsen som normalt alltså har till uppgift att styra verksamheten i en organisation ser sig ofta klämd mellan anställda och aktieägarnas krav på avkastning. Sedan början av 2000-talet har aktieägarna ökat sin makt över företagen högst väsentligt. Tidigare kunde aktieägarna lugnt överlåta affärerna till VD och anställd personal som ibland bortsåg från aktieägarnas behov och i stället planerade för företages långsiktiga överlevnad. Men under senaste åren har aktieägarna börjat kräva ständigt ökad avkastning på sitt kapital – man kräver ökade vinster. Dessutom vill man se att aktiens värde ständigt ökar. Det beror bl.a. på att mycket av världens pensionssparande finns i aktier och västvärldens befolkning kräver att pensionerna ska öka i värde – inte minska.       När aktieägarna har ökat sina krav läggs t.o.m. lönsamma företag ner om de inte är tillräckligt lönsamma. Kamp mellan olika maktgrupper inom styrelsen?       Vanligtvis brukar man skilja på två typer av ägare i ett företag. Det finns de ägare som vill ha en snabb ökning av aktievärdet och det finns de ägare som bryr sig om företagets långsiktiga nytta på marknaden. Naturligtvis finns också ägare som tänker på båda dessa saker samtidigt. Frågan som kan ställas av samhällets invånare (eftersom det är samhällets invånare som faktiskt lever utav företagets närvaro i landet eller kommunen) är vilken typ av ägare som finns i ortens företag. När ägandet domineras av aktieägare som kräver hög avkastning på sina satsade pengar lever orten farligt. Fastän ortens företag är lönsamt kan det visa sig inte vara tillräckligt lönsamt och styrelse och vd tvingas ta till dramatiska åtgärder för att visa aktieägare att företaget har handlingskraft. Förflyttning av produktionen till annan ort eller annat land brukar vara en åtgärd som ökar aktiens värde liksom uppsägning av personal.       Företag som styrs av den andra ägartypen kan få en lugnare utveckling och kunna få leva vidare trots vissa år av förluster. Ägarna är övertygade om att företaget har stora möjligheter på några års sikt.       Det kan också vara så att det inom ett företag finns konkurrerande intressen från konkurrerande ägargrupper. Eftersom ett stort börsnoterat företag ägs av dem som äger aktierna – och aktier kan köpas av vem som helst kan ett företag plötsligt ägas av någon annan, kanske rent av en konkurrent. Företagets tidigare ägare kan helt enkelt förlora kontrollen över företaget och glider dem ur händerna.       Företagen är indragna i en världsomspännande maktstrid mellan de största kapitalägarna i världen och styrkeförhållandena mellan dessa intressen växlar. Det påminner delvis om den maktkamp mellan Europas stater under 1700- och 1800-talet där det uppstod ständiga konflikter och krig mellan länderna. Hur sker fördelningen av ett företags ekonomiska resultat?       Hur stor del av företagets årsvinst ska placeras i företaget och hur mycket ska delas ut till aktieägarna?       Ett företag måste ha styrka att klara svåra år då vinsterna uteblir. Det kan komma tider då lagändringar kräver stora satsningar inom t.ex. miljöområdet. Ett företags styrka byggs upp av stort eget aktiekapital som bland annat består av tidigare vinster - beroende på bra försäljning och låga kostnader.       Ett företag måste dessutom ständigt investera pengar för nya satsningar och nya maskiner. Det företag som delar ut sin vinst till aktieägarna utan att först ha plöjt ner delar av vinsten i nyinvesteringar kan få problem med att behålla sin styrka på marknaden. Kamp mellan arbetskraften och ägargrupperna       Den vanligaste konflikten inom näringslivet har varit kampen mellan företagets ägare och företagets anställda. Hur mycket ska de anställda få i lön? I Sverige kräver anställda genom sina fackförbund genomsnittliga löneökningar som till slut brukar hamna på c:a 2-3 % per år. Företagen accepterar för det mesta detta så länge man kan se att försäljningen ökar genom ökade marknadsandelar, effektiviseringar i produktionen eller en ökad total marknad.       Den anställda personalen i svenska företag är för det mesta organiserad i fackföreningar. På så sätt kan anställda tillsammans kräva löner som antagligen är högre än om de tvingades förhandla själva, var och en. Fackföreningar har funnits i Sverige i över hundra år men har historiskt ofta varit illa omtyckta av företagen, som i sin tur organiserat sig för att få ökad styrka.       1938 skedde ändå ett genombrott i svensk arbetshistoria när fackföreningar och företagen förstod att de rent av kunde samarbeta för att öka välståndet i landet och öka företagens konkurrenskraft i världen. Det kunde ske genom stabilitet på arbetsmarkanden och en samsyn om hur löneberäkningen skulle ske.       I och med den ökade världshandeln har förhållandena blivit svårare. Företag kan placera sin produktion i länder där fackföreningar är ytterst svaga eller rent av förbjudna. Det innebär att företagen vill se lägre löner på den svenska arbetsmarknaden eller åtminstone att staten minskar skatten på arbete – för att få ner lönekostnaderna för de svenska företagen. Därför pågår en process i världen med många möjliga slutresultat. Eftersom det är de anställda som är produktionens slutliga konsumenter måste de få en anständig lön för att kunna ha råd att köpa alla världens varor. Det borde innebära att anställda i världen till slut får högre lön, större köpkraft och att välståndet stiger. Tendensen under de första årtiondena i världen har dock varit de motsatta - lönernas andel av produktionsresultatet sjunker. Strejk och lockout är de kraftigaste åtgärderna i maktkampen       I samband med att ett kollektivavtal mellan fack och företag har sagts upp och ett nytt avtal ska arbetas fram har anställda i Sverige en laglig rätt att strejka för att öka påtryckningen för sina krav. Så har det inte alltid varit och i många länder är strejker verkligen förbjudna. Makthavare i dessa länder anser förstås att en strejk är en skymf och ett hot mot makthavarnas "rätt att styra över sitt folk". (Det är bara 100 år sedan som kungar styrde själva över alla sina "undersåtar").       En strejk är ofta dyrbar för företaget och den svenska kulturen är att man försöker komma fram till löne- och arbetsavtal utan strejk. De stora strejker som ändå förekommer blir ofta kortvariga. Stridsåtgärderna brukar börja i liten skala med att de anställda inleder med övertidsblockad, d.v.s. vägran att arbeta övertid. Därefter kan striderna trappas upp genom strejk på vissa strategiskt utvalda företag, där produktionsstoppen märks värst.      En strejk är dyrbar även för de anställdas organisationer. När striderna på arbetsmarknaden är som störst har också arbetsgivarna tagit till sina stridsmöjligheter och utestängt alla anställda genom en s.k. lockout. Fackföreningarna tvingas ju då betala ut strejkersättning för samtliga sina medlemmar och det tär hårt på fackföreningarnas ekonomi. Företagen förlorar hela förstås också, det blir inga intäkter alls under en period. Stat och kommun förlorar dessutom skatteinkomster. Politiska strejker       En företeelse som är relativt ovanlig i Sverige är politiska strejker. De är däremot vanligare i övriga Europa. Den arbetande befolkningen lämnar ibland sina arbetsplatser och går ut på gatorna för att protestera mot något politiskt beslut. Det kan t.ex. vara nedskärningar i de sociala förmånerna eller förändringar i lagstiftningen som berör arbetslivet, t.ex. försämringar i anställningstryggheten.       I Sverige förekom tidigare en arbetarpolitisk strategi som kallades den solidariska lönepolitiken. Det var socialdemokratiska partiet i re-geringsställning och arbetarna i LO som tillsammans arbetade för höga löner. Företag som inte kunde betala höga löner slogs ut och fick lägga ner. Därmed stärktes företag som hade råd och som satsade på stora investeringar i effektiva maskiner. De strejker som då förekom kan nog anses som politiska strejker i Sverige. Den solidariska lönepolitiken förekommer inte längre i Sverige. Kamp mellan företag på marknaden       Företag är inblandade i en daglig kamp på marknaden. Företagets totala försäljning brukar jämföras med andra för att räkna ut hur stor marknadsandel ett företag har av den totala marknaden. För att nå framgång på marknaden måste företaget göra en avvägning mellan rätt pris, rätt kvalitet och rätt marknadsföring.       Det företag som inte klarar konkurrensen slås ut från marknaden. Det kan innebära att företaget köps upp av konkurrenter och att själva arbetsplatserna blir kvar - fastän med nya ägare. När arbetsplatser faktiskt försvinner från en ort beror det snarare på att ett företag försöker rationalisera sin produktion och centralisera sin produktion på en annan ort.       Det finns tillfällen då företag har det något lättare än normalt och det är när den totala marknaden växer, plötsligt finns det – under en kort tid - plats för alla. När Kina ökar sin levnadsstandard ökar den totala världsmarknaden och förhoppningsvis kan det ske en välståndsökning i fler länder i världen.       Kvaliteten är utgångspunkten för en produkt. Den bestämmer helt enkelt nivån för produktionskostnaderna. Det innebär att den är konstant utsatt för risk för dolda kvalitetssänkningar. Ett företag måste dessutom ständigt utveckla sina produkter för att motsvara marknadens framtida krav. Detta kallas produktutveckling och finns överallt. Det går inte (utom i undantagsfall) att sälja samma produkt tio år efter lanseringen.       Priset sätts genom de kostnader man har för råvaror, arbetskraften, transporter, kapitalkostnader och ägarnas vinstkrav. Marknadsföringens huvudsyfte är att få produkten att bibehålla eller öka sin marknadsandel och att kunna hålla priset uppe på godkänd nivå. Det gör man genom att göra reklam för produktens låga pris, höga kvalitet och nödvändigheten för din livsstil att äga produkten – eller att den är t.ex. cancerhämmande, då är produktens lycka gjord. Det är vinsten som är den avgörande faktorn för företagets ägare – om vinsten minskar måste antingen produktionskostnaderna minska, kvaliteten sänkas eller marknadsandelarna öka. Annars är det möjligt att produkten tas bort från marknaden. Kamp i samhället om inriktningen av samhällets produktion.       Ett samhälle kan dock inte helt överlåta besluten om samhällets produk-tion till marknadskrafterna. I Sverige har staten beskurit företagens totala beslutanderätt genom att stat och kommun tar cirka 30 % av människornas köpkraft via skattesystemet, c:a 50% av konsumtionen kan vanliga människor bestämma över själv. På detta sätt bestämmer stat och kommun att det också ska finnas produktion av vägar, järnvägar, sjukvård, åldringsvård med mera, d.v.s. hela den offentliga sektorns varor och tjänster. Gradvis från 2000-talets början har stora delar av samhällets ansvar för den offentliga produktionen flyttats över till privata företag men att stat och kommun fortsätter att betala kostnaden via skattsedeln. Under den här perioden har privata företag tagit över cirka hälften av alla skolor, förskolor, apotek, sjukvård och driver dessa under aktiebolagslagens krav om utdelning till aktieägarna - och med frånvaro av allmän insyn, också det med stöd av aktiebolagslagen. När verksamheten drevs av offentliga organisationer var allmänhetens insyn i verksamheten något bättre.       Det finns också andra begränsningar i företagens produktion. Staten förbjuder vissa varor som innehåller giftiga ämnen såsom kvicksilver, kadmium och klorerade kolväten (DDT, PCB m.m.) De flesta av världens länder förbjuder också produktion och försäljning av preparat som är farliga för människors hälsa, såsom narkotiska preparat. Dessa varor säljs därför på den s.k. svarta marknaden av kriminella gäng och organisationer d.v.s. helt utanför statens kontroll. Kampen om fördelningen       Vem får mest av samhällets totala produktion, vem får minst? De företag som säljer mest kan betala mest i lön. Det är alltså marknaden som bestämmer välståndsfördelningen där bl.a. kvinnor alltid får mindre än männen. Den sista finputsningen av löneläget görs i förhandlingar mellan arbetsgivare och fackförbunden.       Är det rättvist att företagens resultat ska användas för lönefördelningen? Är det rättvist att kvinnor som arbetar med vård och barn ska ha låg lön medan videovåld och krigsleksaker kan ge höga löner (för att bara välja ett exempel av många)       Det finns ambitioner hos den allmänna opinionen - och som får ett visst genomslag i löneförhandlingar - om att klyftan mellan mäns och kvinnors löner ska minska. Däremot finns inga politiska ambitioner att förändra lönerna så att "nyttiga" verksamheter får mer av den totala lönesumman.       Något som däremot diskuteras mer är hur stor skillnaden i löneläge inom ett företag ska vara. Här ändras åsikterna med jämna mellanrum beroende på vem som har lyckats påverka den allmänna opinionen mest. Under många år slutar löneförhandlingarna med att löneskillnaderna utjämnas. Andra år har opinionen svängt och gått med på att löneklyftorna får öka. Det finns en kamp ytterligare inom fördelningen av välståndet och det berör statens möjligheter att påverka fördelningen.       Andra ekonomiska ersättningar som också påverkar fördelningen av välståndet är ersättningar från arbetslöshetskassor, sjuk- och föräldraersättningar samt studielånens storlek. Fördelningen mellan människor beror också på hur mycket var och en måste betala i skatt. Dessa exempel behandlas mer ingående i avsnitt 1 men omnämns här för att visa på att det självfallet pågår en ständig strid - på många plan, t.ex. i politiska maktkamper - om vilka grupper som ska få mer och vilka som därmed kan drabbas av försämringar. Världshandel       I nästan alla tider av människans levnad har man tvingats leva på de resurser som finns allra närmast boplatsen. Den handel som funnits har varit liten men alltid viktig för att göra ett visst välstånd möjligt. Ett samhälle har kunnat byta sina produkter mot livsviktiga produkter som saknats.       Det som ofta har ansetts vara strategiskt viktigt för en nation har varit den s.k. självförsörjningsgraden, d.v.s. kan ett samhälles invånare försörja sig själva med framför allt livsmedel vid en avspärrning från övriga världen, så som var fallet i Sverige under andra världskriget. När världshandeln blivit så omfattande och effektiv på grund av den billiga energin har behovet av självförsörjning tonats ner och det är långt ifrån säkert att Sverige idag har den beredskapen - och det är möjligt att frågan känns ointressant för de flesta.       Från att ha varit en liten verksamhet har världshandel och transport blivit människans allra viktigaste verksamhet – förutom produktionen själv förstås.       Det finns många faktorer som stödjer handelns utveckling, en viktig del är den billiga energin, tillgången av olja - som på sikt kommer ersättas med hållbara energialternativ. Den billiga energin har skapat möjlighet att bygga gigantiska produktionsenheter (fabriker) med enorm produktionsförmåga och stordriftsfördelar eftersom produkterna kunnat transporteras ut över världen till låga kostnader. Det är betydligt dyrare att ha små fabriker med stora löne- och kapitalkostnader.       Dessa fabriker som ständigt växer i storlek har skapat så stora företag att de börjat få samhällelig makt och kan påverka staters regeringar. Den stora världsproduktionen och världshandeln har också skapat stora världsmarknader där kampen om marknadsandelar är mycket viktig. Den är så viktig att de olika staternas regeringar nu är engagerade i kampen om marknadsandelar. När Kina nu har blivit världens snabbast växande marknad åker svenska politiker och den svenska kungafamiljen till Kina för att vara ambassadörer för svenska företag.       Världshandeln är en del av maktförhållandena i världen och makten är mycket ojämnt fördelad. Det finns ett arv av världsmakt för västvärlden alltsedan den europeiska kolonialismen från 1800-talet där Europa och sedermera USA kom att behärska världen. Den ojämna maktfördelningen har övriga länder börjat krångla sig ur men fortfarande är den spansktalande delen av Amerika och Afrika långt efter i utvecklingen och är därmed förlorarna på den världsomspännande marknaden.      En av anledningarna är att västvärlden både försvarar den bestående maktfördelningen och dessutom, när tillfälle ges, utökar den. Under åren runt 2000 är det oljan som är den mest strategiska råvaran såväl inom världshandeln och inom politiken och de stora företagen där är amerikanska.       Det finns en världshandelorganisation som försöker arbeta med samarbete mellan världens länder. Organisationen heter WTO (World Trade Organisation) och består av c:a 140 länder i världen och används för att försöka utjämna konflikterna mellan rika och fattiga länder men som oftast innebär svåra besvikelser för de fattiga länderna. Att läsa om WTO:s arbete är en illustration på hur man kan betrakta en schweizerost, antingen ser man osten eller hålen. Det finns förbätt-ringsarbete som på sikt kan ge en någon rättvisare handel mellan jordens befolkning men samtidigt förändras maktförhållandena i världen på alla plan till de rikas fördel vilket antagligen förtar förbättringarna. Världshandeln kan bli rättvisare men de ekonomiska resurserna finns i de rika länderna vilket i alla lägen gynnar kapitalstarka storföretag och slå ut småbönder och småproducenter som finns i de fattiga länderna. De högavkastande fröerna ägs numera av stora kemiföretag. Grunden för matproduktion ingår alltså bara delvis i samhällsinvånarnas resurser. De är beroende av köp av fröer, nödvändig konstgödsel och nödvändiga växtgifter. Därmed försvinner möjligheterna att bygga en lokal och regional ekonomi för befolkningens välstånd.
	Kampen om inflytande och makt 7: Hur vanligt folk kan vinna inflytande i samhället       Vi har i denna bok mestadels sett på samhället från organisationers sida. Hur dessa kan konkurrera om makt. Men den vanliga människan är inte så maktlös som många påstår. Det blir visserligen mera sant om man tror på det men även då har man valmöjligheter.       Vi har också sett att vi, vanliga människor, har inflytande eftersom vi alltid väljer mellan olika alternativ och därmed medverkar till att vi får den framtid vi förtjänar.       Eftersom vi också alla är en del av den allmänna opinionen bestämmer vi vad som är möjligt att genomföra i vår grupp. Därför är det viktigt att man framför sina åsikter i samtal med andra. Det påverkar faktiskt andra, även om du inte tror det.       För de flesta människor räcker det med att vara en del av den allmänna opinionen men ibland händer saker som gör att man bara måste göra något. Då är det bra att veta hur man ska nå resultat och vad man bör undvika för att slippa nederlag.       När man funderar över vilka chanser man har kan det vara bra att känna till att några kvinnor från Skärholmen i Stockholm på 1970-talet lyckades påverka samhällets ekonomiska politik, att argentinska mödrar hjälpte till att riva diktaturen i Argentina i slutet på samma årtionde o.s.v. Varje år delas ett ”alternativ” nobelpris” ut, (The right livelihood award). Det går oftast till vanliga människor som med små resurser lyckats påverka sin värld. Greta Thunberg är ett lysande exempel.       Inspiration från andra som lyckats behövs ofta men man behöver ju inte alltid åstadkomma underverk. Det räcker kanske att känna att man åtminstone gjort sitt bästa.       Innan man bestämmer sig för att engagera sig bör man kanske ta en funderare på om man är beredd att ta alla ansträngningar det innebär för att verkligen vinna striden, ty här finns ett val som verkligen bestämmer hur mycket tid du måste offra för den närmaste tiden. Om man vill engagera sig är det bara gå med någonstans, visa sitt intresse och stödja andra som behöver hjälp. Om man vill vinna måste man se till att man verkligen väljer den metod som leder till vinst. Då räcker det inte att käm-pa väl.       Om man börjar från början är det väl enklast att skriva en insändare! Det räcker ofta för att skingra frustrationen och vetskapen om att åtminstone några läser och påverkas – och man kan återkomma med fler insändare senare. En debattartikel, som är mer genomarbetat, innehåller betydelsefulla fakta och genomtänkta argument, påverkar antagligen mer eftersom de läses av människor som i sin tur ofta påverkar andra människor.       Men även därefter finns en lång rad saker man kan göra för att påverka sin samtid. Man kan gå med i en förening eller en tillfällig opinionsgrupp. Man kan studera samhällsfrågor i tidningar och böcker, prata med andra och kanske till och med göra en uppvaktning hos en makthavare eller ordna en demonstration.       Särskilt om tidningar, radio, TV berättar om det. Internet är också ett sätt att berätta om vad man gör.       Men varje form av våld i opinionsarbetet ska man naturligtvis undvika, denna boks innehåll handlar om att göra samhället till ett bättre samhälle. Här är det därför omöjligt att se något positivt med våld. Möjligheten att påverka gäller för alla och den som inför våld som metod skapar också våld hos andra. Därmed tar man ett spadtag på demokratins grav. Du kan förlora rätten att påverka ditt samhälle och definitivt förlorar du stödet hos den allmänna opinionen. Den som du måste försöka vinna.       Passivt motstånd och icke-våld är mycket mer effektivt. Men som sagt, en insändare, föreningsmedlemskap eller uppvaktningar räcker ofta för att vara med och påverka utvecklingen.       Ett tydligare steg för aktivitet är att gå med i en förening. Troligtvis finns det redan en förening som kämpar med problematiken och skulle det inte finnas det är det naturligtvis möjligt att bilda en ny. Vi har föreningsfrihet i en demokrati. Det kan vara den politiska förening man känner samhörighet med eller det kan vara en intresseförening. Redan här kan man knyta kontakter med personer som kan vara villiga att delta i din kamp så att ni tillsammans kan lägga upp en strategi. Det kan handla om att studera frågan på ett djupare sätt, det kan handla om att sätta sig in i tekniska, ekonomiska eller juridiska detaljer. Genom det arbetet får man kontakter med andra och kan bygga upp ett nätverk.       Man kan också kontakta sina ”motståndare” för att försöka förstå hur de kan tänka så ”fel” eller annorlunda. Det har den definitiva fördelen att man faktiskt lär sig alla argument i frågan. Om man därefter fortfarande har åsikten att något måste göras kan man fundera ut argument som är väldigt genomtänkta och kan betyda att kampen kan vinnas.       En viktig detalj i arbetet är att man måste agera i rätt tid, d.v.s. helst inte för sent. Man bör naturligtvis lära sig hur själva processen för att genomföra förändringar går till. Ett beslut föregås alltid av ett arbete och helst bör man ta reda på var i beslutsprocessen frågan befinner sig. Det gäller nämligen att försöka hitta de punkter då ens arbete för förändring kan ge mest utdelning. Det är t.ex. ofta meningslöst att försöka ändra någonting precis innan ett beslut ska tas. Då är det oftast uppgjort genom förhandlingar och kompromisser i olika instanser och ingen har lust att försöka ändra sig då. Ett ärende som snart ska behandlas i fullmäktige är svårstoppat. Till och med en stor demonstration är oftast resultatlös. Det absolut mesta man kan hoppas på är då att försöka få fullmäktige att skjuta upp beslutet – och det skulle vara en stor framgång. Men man borde ha kommit in i arbetet långt tidigare. Bäst är naturligtvis att vara så informerad att man kan påverka ärendets handläggning redan från början. Om man är oerhört noggrann tidningsläsare eller har goda kontakter är det möjligt.       Vill man nå ut i massmedia kan man lära sig när en fråga brukar beskrivas i tidningar. Om det t.ex. är i samband med kommunstyrelsens arbetsutskotts möte är det viktigt att läsa dagordningen för dessa möten och lämna in en debattartikel lagom till det så att debattartikeln kommer samtidigt som nyheten publiceras. Varje fråga är unik och det gäller att snabbt lära sig när och var man bäst kan få effekt med sitt arbete.       Därefter är det bara kämpa vidare med demonstrationer, uppvaktningar av makthavare, nya debattartiklar, knyta kontakter med andra som kämpar åt samma håll men från en annan utgångspunkt – och att inte ge sig förrän man vunnit striden. Historiska exempel på lyckad kamp:       I varje land och kultur finns en struktur över hur gruppen väljer att lösa sina uppgifter. Dessa mönster har växt fram genom historiens lopp och i huvudsak finns ofta en uppfattning om att strukturen är rättvis och naturlig. Vid olika tillfällen i utvecklingen uppstår dock rörelser inom folkliga lager när orättvisor plötsligt blir tydliga och behandlingsbara.       Kvinnor har blivit förtryckta av ett patriarkaliskt samhälle i tusentals år men orättvisan har blivit uppenbar för många från 1900-talets mitt.       På samma sätt blev förtrycket uppenbart för de framväxande borgerliga yrkesmännen från 1700-talet och arbetarklassen från mitten av 1800-talet. I båda fallen hade några böcker stor betydelse, ”Wealth of Nation” av Adam Smith berättade för affärsmännen att det var dem som stod för välfärden och inte de slösande adelsmännen. Marx böcker ”Kapitalet” och ”Kommunistiska manifestet” lärde den arbetande befolkningen att de hade gemensamma intressen och tillsammans bildade en klass. De första revolutionärerna var de läskunniga typograferna. För den förslavade befolkningen i USA betydde boken ”Onkel Toms stuga” av Harriet Beecher Stowe mycket. Från 1940-talet växte det fram en befrielserörelse i de afrikanska, asiatiska och sydamerikanska kolonierna och under en period av trettio år skedde folkliga res-ningar som lyckades befria de förtryckta folken. Franz Fanons bok ”Jordens fördömda” var en av många bidragande orsaker till detta.       Miljörörelsens rötter finns på många ställen men boken ”Tyst vår” av Rachel Carson betydde ett genombrott eftersom den så tydligt beskrev vad världens alla gifter kunde förstöra.       Utbildning är förmodligen nyckelordet till denna utveckling. Det är när folk lär sig känna igen sin situation genom att någon beskriver det på ett övertygande sätt som de kan formulera mål och metoder och genomföra dem utan att bli splittrade av övermakten.       Idag förekommer ju en fruktansvärd ekonomisk orättvisa i världen där bortåt hälften av jordens befolkning lever under värdighetsstrecket. Ändå finns ingen som lyckats skapa ett begrepp som förenar dessa människor och därför finns ingen stark rörelse ”underifrån”. Kanske det kan utvecklas en sådan med tiden. Som en reaktion på de ekonomiska makthavarnas världskonferenser har det spontant uppstått en rörelse kallad World Social Forum, första gången 2001 i Rio de Janeiro och i Indien 2004. Här samlas stora mängder av människor från miljörörelsen, från kvinnorörelsen och sådana som arbetar för skuldavskrivningar av fattiga länders lån till i-länderna för att manifestera sin vilja och utbyta erfarenhet. Fattiga länders räntebetalningar överstiger ju bistånden från de rika länderna flera gånger om. Man försöker bygga nätverk för kontakter men frågan är hur världens fattiga kan utveckla den rörelsen.       Men vägen till framgång är kantad av bakslag. Ett svenskt EU-toppmöte ledde till upplopp på gatorna och den svenska grenen av Attac förlorade flera år av utveckling. Genom kravallerna förlorade man – antagligen oförskyllt - den allmänna opinionens stöd i arbetet för ekonomisk rättvisa.       För att vinna, genom den allmänna opinionen, får man inte göra misstag. Man måste kunna förutse olika handlingar och tänka efter ”före” – innan det är för sent. Motkrafterna utnyttjar varje misstag med all kraft. Hur kan du göra när du har drabbats som enskild person       Det enklaste är förstås att säga till att man inte accepterar behandlingen och be om en rättelse. Om det inte hjälper ber man att få namnet på den person man talar med och därefter vänder man sig till närmaste chef.       Om det inte går att få rättelse där heller måste man gå vidare. Gäller det ett köp eller avtalsfråga är Konsumentrådgivaren bästa ställe att gå till. Finns det inte någon sådan i kommunen måste man själv ta kontakt med Allmänna Reklamationsnämnden där de flesta små tvister kostnadsfritt avgörs.       Skulle det vara ett myndighetsbeslut ska det alltid framgå i beslutet hur man går tillväga för att överklaga.       Förutom detta finns ju massmedia som ofta är intresserade av att skriva om hur den vanliga människan kan få upprättelse mot de stora aktörerna i samhället.
		Kampen om inflytande och makt 8: Konflikter och konfliktlösning Människans liv i samhället innehåller alltså en del kamp om inflytande över maktapparaten – just för att kunna lösa de åtta grundläggande frågorna på ”sitt” sätt. Därför får vi alltid olika typer av konflikter och de flesta går att lösa utan våld och utan förtryck. Konflikter i en grupp och mellan grupper ska ju kunna leda till utveckling - för nya tankar och metoder. Men några konflikter leder till våld och krig. Varför? Går det att förhindra? 1905 ville makthavare i Sverige angripa Norge eftersom landet hade förklarat sig fria från Sverige. En stor folkopinion, med svenska socialdemokratiska ungdomsförbundet i spet-sen, lyckades stoppa detta och Norge blev fritt. Det var extra märkligt eftersom den stora folkopinionen inte ens hade rösträtt vid det tillfället. Det var arbetarungdomarna som skulle ha blivit de främsta offren i kriget – ”ka-nonmat” – nu hade de modet at gå emot landets regering. De vägrade att betrakta sig som maktlösa. Varför accepterar vanliga människor i olika länder/ grupper att gå med på krig? En förklar-ing kan vara att den makthavande eliten inte drar sig inte för att piska upp hatstämningar. Sanningen är krigets första offer brukar man säga. Och det tragiska är att de som är särskilt tränade yrkesmän för information och källkon-troll – journalisterna – är ganska lättlurade när makthavarna sätter igång sin krigspropa¬ganda. När massmedia i vartdera läger hetsar sina egna invånare mot de andra är våldspiralen igång utan återvändo. Men i botten ligger naturligtvis en sorts verklig konflikt: Makthavare kan förstärka olikheter mellan etniska grupper eller klasskillnader. Det kan röra sig om elitens girighet efter olja, andra råvaror och marknader m.m. Särskilt lätt är det att piska upp hat och gå till anfall om någon av de inblandade grupperna/länderna befinner sig i kris eller upplösning. Men under de senare åren har det börjat uppstå en folklig internationell fredsvilja. Vietnam-kriget i mitten av 1900-talet innebar en tydlig början och 2003 genomfördes en första världsomspännande demonstrationen mot krig. Den kunde inte hindra krigsutbrott den gången men krig kan komma att stoppas av demon-stranter i framtiden. Det förekommer också att människor från stridande länder börjat samar-beta för att stärka det civila samhället – mot krigsherrar, vapenindustri och hat. Orsaken till våld, krig och brott mot mänskliga rättigheter är många: • Girigheten över att ta andras tillgångar utan att betala (såsom vi sett under koloni-alismen och dagens jakt efter olja) eller gi-righet efter den vinst som krigsindustrin faktiskt kan få vid ett krig. • Hämnden mot tidigare oförrätter som i sin tur leder till nya hämndaktioner utan slut. På Balkan vårdar man sin historia och minns orättvisor sedan 1000 år tillbaka. Såväl Israels regering som krigsherrar på palestinsk sida genomför ständiga hämnd-aktioner, från tidigare oförrätter, som ingen förmår avbryta. • Maktgalna individer kan säkerligen ses som krigsorsaker. Det är ett vanligt knep som dåliga makthavare tar till, att upp-märksamma sitt folk på yttre fiender för att dölja sin egen inkompetenta maktutövning. • Förtryck mot maktlösa inom landet kan pågå i många år men där de maktlösa till slut gör uppror som leder till inbördeskrig (Exempelvis kan nämnas befrielsekrigen under 1960-talet i de tidigare europeiska kolonierna). • Fruktan hos en del av befolkningen att den andra gruppens ska förstöra det liv man levt. Statskuppen i Chile 1973 är ett exem-pel och startades av den missnöjda eliten som trodde sig kunna förlora fördelar. • Dåliga lösningar av tidigare konflikter kan förklara hur gamla glömda konflikter kan blomma upp igen. Ett exempel bland många är det hat mot ockupationsmakterna i Tyskland på 1920-talet som gav Hitler extra vind i seglen på 30-talet. Självklart finns det i många krig och våldsut-brott många anledningar inblandade. Stalins exempellösa våld mot invånarna i Sovjetunio-nen och Hitlers utrensningar av judar, zigenare och kommunister kan inte bara förklaras av att de var vansinniga. När väl orsakerna finns där kan de alltså un-derblåsas av de makthavare som är beredda att utnyttja dem. På så sätt har nationalism många gånger kunnat användas för att hetsa befolk-ningar mot varandra. Man försöker ofta att demonisera sina fiender, d.v.s. få den egna gruppen att verkligen tro att ”de andra” är blodtörstiga galningar som måste avlivas. Man ljuger om sina fiender efter att ha infört kon-troll och censur hos massmedia. Nationalism har under flera hundra år använts för att hålla ihop en grupp men kan användas negativt och kallas då chauvinism. Men i Sverige har vi visat att det går att för-hindra eller stoppa krig. Förutom 1905 i kon-flikt med Norge men också 1921 i en konflikt med Finland om Åland. På 1970-talet uppstod en våg av pacifism, fredslängtan, i västvärlden efter USA:s krig mot Vietnam. Det var ett försök att påverka den allmänna opinionen med uttrycket ”make love not war” men resultatet har sedan dess inte varit särskilt posi-tivt. Det mest utopiska sättet är förstås att förhindra vapeninnehav i det egna landet eller att avskaffa krigsmakten. Costa Rica, som ligger i ett område med lång tradition av krig och militärkupper, har avskaffat sin krigsmakt. Därmed är de ett fungerande bevis på att den kinesiska ledaren Mao Zedong hade fel när han sa att ”varje land har en armé i sitt land – sin egen eller någon annans”. Costa Ricas president från 1986, Oscar Arias, lyckades också på kort tid att förhandla fram avväpning av rebellstyrkor i Nicaragua, El Salvador och Guatemala. 1987 fick han Nobels fredspris efter att ha skapat fred i Central-amerika. Costa Rica har visat hur man prakti-serar kunskaper från den indiska icke-våldshjälten Gandhi, som hävdade att det inte finns någon väg till fred, det är i stället ”fred som är vägen”. I de konflikter som råder i världen kring 2000-talet ingriper modiga människor i stridsområ-det för att med sin närvaro försöka kyla ner det inprogrammerade hatet och rädslan hos de enskilda soldaterna. De har därmed blivit an-klagade för att ta den andra sidans parti och skulle därmed vara förrädare. Emot detta häv-dar dessa människor att de inte tar någons parti utan verkar för att civilbefolkningen ska sko-nas från våldet och att stödja deras arbete att få tillbaka ett fungerande samhälle. Ett fungerande samhälle, där människor sam-arbetar i produktion och fördelning, kan vara en sorts brandgata mot våldet och som trycker tillbaka krigsivrarnas offensiv mot civilisatio-nen. När USA bedrev krig i Nicaragua genom upp-rorsorganisationen ”contras” valde ett antal amerikanska invånare att frivilligt bosatta sig i olika byar i stridsområdet. Den amerikanska regeringen tvingades stoppa då contras fruk-tansvärda övergrepp mot befolkningen och till slut upphörde striderna helt. Denna typ av gränsöverskridande ”mänskliga sköldar” har också förekommit i andra kon-fliktområden och de har tillfälligtvis varit framgångsrika. Men utan stöd från utomståen-de får de svårigheter. De skulle dock kunna vara början till en fredsprocess om kringlig-gande länder ansträngde sig att stödja försöken att bygga upp förståelse och för-soning mellan folken. De kringliggande länderna måste ta avstånd från krigsherrarna och i stället stödja lokalbefolkningen, något som tyvärr är tämligen ovanligt mellan alla länders makthavare. Icke-våldsaktioner förhindrar våld Vanligtvis menar de flesta människor att våld från en grupp självklart ska mötas med våld tillbaka. En våldsspiral trappas upp och leder till att personer med våldsfilosofier får ökat inflytande. Andra människor, som inlednings-vis kunnat se på konflikten från olika håll, drivs därmed till tystnad eller in i något av de stridande lägren. Men kan det vara så att icke-våld leder till större framgång än våld – även om det känns ovant att tro för de flesta? En väpnad konflikt resulterar ofta i att båda samhällsgrupperna förlorar. Det behöver inte bli lika illa vid konflikthantering som innehåller icke-våld. Världens kändaste icke-våldsaktion är förvisso bara ett skådespel. Lysistrate samlade alla kvinnor i Atén till en kärleksstrejk för att tvinga de krigförande männen att avsluta kri-get. Men det är en inspiration för andra att tro att icke-våld är möjligt. Indien befriades från Englands kolonialvälde genom en lång rad icke-våldsaktioner ledda av Gandhi i början av 1900-talet. Martin Luther King inspirerade mängder av icke-våldsaktiviteter för att göra slut på segregatio-nen mot den svarta befolkningen i USA. Icke-våld i denna mening innebär att möta motståndaren med bestämdhet och kraft – men inte med förödmjukelse. Man arbetar envist vidare för att nå sina mål och aldrig ge upp, till dess att motståndarens krafter tar slut tvingas in i förhandlingar. Icke-våld är alltså en kraft och en vägran att vika undan. Sverige och FN Förenta Nationerna (FN) bildades efter andra världskrigets slut och har sedan dess varit stommen i världens fredsarbete. Fastän man inte lyckats skapa en fredlig värld har det dock alltid varit en plats där världens stater kunnat förhandla. Dess centrala fredsbe-varande arena har varit säkerhetsrådet där fem länder, segrarländerna i andra världskriget, fortfarande har vetorätt gentemot hela världen. Vid olika omgångar har USA och Sovjetunio-nen systematiskt utnyttjat denna. Idag finns bara USA kvar som supermakt och dess för-hållande till FN är kluvet. Det skulle antagligen innebära en stor risk för världspolitikens balans om inte USA fick be-hålla sin vetorätt samtidigt som detta är ett av de stora hindren mot FN:s fortsatta utveckling. Konflikten mellan Israel och Palesti-na/arabstaterna skulle antagligen ha fått en annan utveckling om vetorätten inte funnits. Frågan är bara vilken. Sveriges utrikespolitik är tydligt länkad till FN och organisationen är inskriven i den officiella svenska säkerhetspolitiken som idag formule-ras på följande sätt: "Sveriges säkerhetspolitik syftar till att bevara fred och självständighet för vårt land, bidra till stabilitet och säkerhet i vårt närområde, samt stärka internationell fred och säkerhet. Sverige är militärt alliansfritt. Denna säkerhets-politiska linje, med möjlighet till neutralitet vid konflikter i vårt närområde, har tjänat oss väl. För framtiden är det tydligare än någonsin att säkerhet är mer än avsaknad av militära konflik-ter. Hot mot freden och vår säkerhet kan bäst avvärjas i gemenskap och samarbete med andra länder. På det globala planet är det främsta uttrycket för detta vårt stöd till de För-enta nationerna. Genom vårt medlemskap i den Europeiska unionen deltar vi i en solidarisk ge-menskap vars främsta syfte är att förhindra krig på den europeiska kontinenten. En betryggande försvarsförmåga är en central del av den svenska säkerhetspolitiken. Sverige verkar aktivt för att främja nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen."