De åtta utmaningarna för varje samhälle

(Gå tillbaka till innehållsförteckningen)

	Samhällets åtta eviga frågor 1: Varje samhälle måste ha en sammanhållning - annars splittras det till mindre samhällen Människan är en flockvarelse        Människan klarar sig inte ensam. Vi har alltid levt tillsammans och hjälpt varandra att överleva - och helst försöker vi också leva ett gott liv.         Idag syns vårt samarbete tydligt när vi går på en affärsgata. Vi köper varor och tjänster som vi arbetat ihop tillsammans – för att få det vi behöver av mat, kläder, glädje och trygghet. Någon odlar maten, någon bygger hus, andra sköter transporter och vi samarbetar ju sedan några hundra år tillbaka även med samhällen över hela jordklotet.           Utan sammanhållning – ingen mänsklighet. Det är därför man kan se mängder av olika symboler för behovet av sammanhållning. Varje samhälle försöker skapa sin gemenskap med ett gemensamt språk, samma kulturella seder och regler, nationalsånger och flagga m.m.           Om det finns en god sammanhållning så att man kan hålla sams är det lätt - men det har funnits, och finns, tider när sammanhållning sker med våld eller att ledarna måste peka ut en gemensam yttre fiende för att den inre sammanhållningen ska bestå.           Familjen, släkten, byn och nationen är vanliga samhällsgrupper genom historien           Ett samhälle har en struktur som har mejslats fram genom årtusenden. Den ursprungligaste av alla undergrupper i samhället är familjen och den äldsta samhällsgemenskapen är antagligen en samling av några familjer som håller ihop, hjälper varandra och har regler för sammanhållningen. Familjens betydelse är fortfarande stor men i västvärlden har familjens roll som samhällsgrupp minskat dramatiskt under de senaste femtio åren. I Sverige och i de flesta andra länder är det i stället sammanhållningen i byn (kommunen) och nationen som är grundfundamentet för den mänskliga samvaron.         I en del andra länder har nationen dock så svag ställning att det i stället är andra konstellationer som är den reella sammanhållande enheten. En tydlig konflikt har blivit synlig i Sverige i och med invandring från länder där släkter och klaner är starka. Den svenska lagen och opinionen tillåter inte släkters egna rättsuppgörelser (t.ex. i det vi kallar hederskulturerna) och då krockar två olika sätt att leva.          I några länder finns också starka kriminella grupper som till viss del har tagit på sig en (förvriden) form av samhällelig sammanhållning. Maffian i Italien har t.ex. sina egna broderskapsband och regelsystem. Man kan också ana i några kriminella organisationer att det finns någon form av feodalt rättssystemet som påminner om de som var vanliga samhällen i Europa på medeltiden. Det var ett samhällssystem där regler och sammanhållning byggde på lojalitetsband mellan över- och underordnade, i stället för bygemenskap.       Dessa exempel nämns här bara för att antyda att det sätt som numera är absolut vanligaste formen för mänsklig samvaro inte automatiskt uppstår överallt och i alla tider.       Om det nationella samhälleliga systemet rasar ihop – såsom har skett i t.ex. Libyen och Somalia i början på 2000-talet – går befolkningen automatiskt över till mera närliggande samhällsband såsom ätter, släktsammanhållning eller klaner. I vissa fall uppstår brödraskapssammanhållning kring vissa krigsherrar.     Vad är ett samhälle eller samhällelig grupp         Vi är vana att se mänskligheten uppdelade i tydliga samhällen, nationer, regioner och byar. Bredvid dessa finns också grupper av människor som har en gemenskap som påminner om dessa men som inte är godkända av den överordnade nationen. Det finns samhällsgrupper i Amazonas regnskogar, det har funnits samebyar, som levt ett eget liv innan "storsamhället" tog över makten, ingenstans får kurderna bestämma över sin kultur men de försöker ändå hålla ihop i samhällsliknande former.      Ett samhälle (eller en samhällsgrupp) känns igen genom att det är: **        en grupp människor som håller ihop, t.ex. genom ett regelsystem och kultur **        och hjälper varandra i nästan alla livets skeden           Gruppen kan vara så liten som 1000 personer t.ex. Hadzafolket i Tanzania eller 500.000 personer som t.ex. Göteborg. Den kan vara på 10 miljoner människor som i Sverige eller bortåt 1 miljard som i Kina     Sammanhållningen brukar skapas genom att barnen lär sig av de vuxna om   **        ett gemensamt språk **        riter, seder och bruk **        den egna kulturen **        lekar och idrottstävlingar **        regler om arbete och liv **        sånger nationalsång **        en gemensam historia **        flagga och symboler         Men samhällsgemenskapen måste vara väl sammansatt. En befolkningspyramid berättar om hur det ser ut.  Det måste finnas: **        lagom med barn som kan ta över samhället när andra blir äldre **        lagom med vuxna som kan arbeta, **        lagom med åldringar i förhållande till den arbetande befolkningen **        och könsfördelningen mellan män och kvinnor bör vara jämn           Här ser man två bilder som berättar om hur Sveriges befolkning har varit sammansatt. År 1900 föddes många barn men barnadödligheten var stor p.g.a. fattigdom och sjukdom.         I befolkningspyramiden finns ett hack vid 30- årsstrecket som beror på att många yngre människor utvandrade till Amerika – från den svenska landsbygden där de inte längre behövdes.         Det kunde ha varit en svår tid för det svenska samhället när ungdomarna flyttade bort men det fanns inga jobb i landet, den svenska industrin var inte uppbyggd, och det fanns inte heller så många pensionärer att försörja.           År 2000 ser befolkningspyramiden ut på annat sätt. Människor överlever p.g.a. hög standard, god sjukvård och samhällssolidariteten. Det finns ett bra pensionssystem där den arbetande befolkningen kan försörja de äldre.         De tre tydliga utbuktningarna i pyramiden för år 2000 beror på att stora barnkullar skapar nya stora barnkullar efter 25-30 år.           Samhällena brukar hålla ordning på sin utveckling        Tidigare i historien fanns en naturlig kunskap om invånarna i den egna byn, namnen, bakgrunden, arbetsförmågan, familjeband. Man höll ordning på varandra och visste vad var och en gjorde - idag bor vi i stora städer och den naturliga sammanhållningen är försvunnen men ersatt med samhällsplanering och personnummer, som infördes i början på 1960-talet. Genom dataundersökningar vet man ålder och kön på alla invånare i nationen och i varje kommun. Man ser ständigt vilka som ska börja skolan, var barnen bor och var skolorna därför ska byggas. Man ser vilka som har rätt till pension, o.s.v.           Ur befolkningsstatistik kan man lätt förutse vad som kommer att behövas under årens lopp och det finns en sådan planering i kommunerna och nationellt . När en stor barnkull har hunnit bli 25 år blir det t.ex. dags för utbyggnad av daghem och skolor till deras barn.         När politikerna höjer barnbidragen kan det bero på att samhället oroar sig över den framtida åldersfördelningen. Numera behövs det fler som kan arbeta när pensionärerna blir fler. Invandring från andra länder är ett påtagligt sätt att snabbt lösa sådana obalanser. Man börjar också prata om s.k. ”arbetskraftsinvandring” d.v.s. att försöka locka till sig utländsk välutbildad arbetskraft.            Men i vissa kommuner kan förhållandena vara mycket speciella. Det finns kommuner med alltför stor del pensionärer och där ungdomarna flyttar till högskoleorter för att vidareutbilda sig och hitta jobb. Det finns också kommuner med stort underskott av kvinnor. I sådana kommuner har invånarna problem speciellt om det kombineras med hög arbetslöshet. Skatteinkomsterna täcker inte de extrakostnader som kan uppstå för äldre personer och arbetslösa. Här visas en pyramid från en drabbad Norrlandskommun (en kurva för genomsnittet i Sverige är inlagd).             Grupperna har blivit större genom historien, folk har förenats           Före 1000-talet fanns inte nationen Sverige, då levde befolkningen som organiserade byar i olika landskap med egna lagar. En känsla av att tillhöra en nation växte fram gradvis från 1500-talet till 1800-talet.  Från 1950 har de europeiska nationerna påbörjat en sammanslagning till organisationen EU och samtidigt har hela världen upplevt en stor folkomflyttning genom krig och flyktingvågor. Folk har förenats tidigare i historien och det fortsätter även i vår tid.         En bild säger mer än 1000 ord. Här är en bild från en invandrartät förort med parabolantenner för att kunna hämta hem tv-kanaler från de egna hemländerna och en svensk flagga som vill visa att här bor det en svensk familj. Det ser ovant ut med en flagga på ett hyreshus men en flaggstång i ett svenskt villaområde är ju det vanliga.          Hur det kommer att gå får framtiden utvisa men det brukar innebära problem när grupper förenas - innan man enats om vilka regler som ska gälla i den nya situationen.                    Men vi är ju alla också individer med frihetslängtan och ofta känns det jobbigt med alla regler som måste följas. Varje samhälle brottas med detta problem: Hur mycket ska den enskilda människan få bestämma? Hur mycket ska familjen få bestämma? Hur mycket ska andra få bestämma? Varje människa förstår att alla inte kan få göra precis vad de själva vill men man känner ofta irritation när det händer en själv. Därför finns det i alla samhällen en politisk strid om vilken rätt till personlig frihet man ska få ha i samhället.          Konst i samhället:      Varje samhälle har en nationalsång som förenar gruppen men det finns också många andra sånger som man lärt sig. Och inte bara sånger, det finns gemensamma berättelser och gemensamma bilder. De gemensamma sederna, konsten och stora händelser blir till en sorts spegel som visar hur samhället och dess invånare ser på sig själva och hur man mår i det lilla och i samhället i stort. Man kan kalla detta för ”landets självbild” och den förändras hela tiden. En psykolog kan ju hjälpa människor att förstå sig själva och det går nog att förstå ett land i den konst som skapas.
		Samhällets åtta eviga frågor 2: Man måste ha resurser för sin överlevnad      De allra första grupperna i mänsklighetens historia hade bara sin närmaste omgivning att försörja sig på. På Söderhavsöarna åt man kokos och fisk och på Grönland levde man på fisk men inte kokos. Över hela världen klarade grupperna sig p.g.a. naturens råvaror och sin egen arbetskraft. Genom råvaror och arbete byggde man också upp sådant som man hade nytta av i många år - vi kallar det realkapital t.ex. bostäder, båtar, broar, verktyg, redskap m.m. - och också mängder av kunskap.      I den ekonomiska vetenskapen har man alltsedan 1700-talet sagt att Jord (naturen), Arbete och (real)Kapital är grunden för mänsklig välfärd.       Fortfarande är detta sant, jorden (naturen och solen) ger oss mat, drivmedel och råvaror för alla produkter. Arbetet är människans sätt att omvandla naturen till nyttigheter. Och det som vi tillverkar för att använda under lång tid brukar kallas för kapital. För säkerhets skull brukar man säga realkapital eftersom man menar verkliga produkter (och inte pengar – d.v.s. finanskapital).       Jord, arbete och kapital är alltså grunden för välståndet. Det som skiljer dagens samhällen från de forntida är att numera kan människor leva av mycket mer än det som finns i den egna naturen. Världshandeln gör att det idag finns mer än fisk att äta på Grönland.       Men handel och fördelning av naturrikedomarna, arbetsfördelningen och kapitalet är extremt ojämn över hela världen. Det finns svindlande rikedomar och bottenlös fattigdom sida vid sida och mänskligheten är mycket oense om hur dessa problem ska lösas. Jorden, naturen är en resurs      De allra första grupperna av människor levde på det som fanns runt omkring dem. Man var samlare och jägare och hade nästan inget realkapital. C:a 1000 människor kunde leva på ett område stort som Skåne, sedan räckte inte naturen till. För c:a 10.000 år sedan uppstod överbefolkningskriser på många ställen i världen.Lösningen kom genom att man hämtade fröer från vildmarken och sådde dessa på en bestämd plats. Därmed upphörde det kringflackande livet och byar uppstod - matproduktionen ökade drastiskt och mängden människor ökade. Detta var början till vårt nuvarande levnadssätt med bofast befolkning i byar och städer - ett systematiska sätt som människan utnyttjar och sedan dess har jorden helt lagts under de mänskliga behoven.       Man utnyttjar: vattnet för att dricka men också för kylning inom industriprocesser, vattnet används för bevattning av växtligheten och energiproduktion, matjorden används för att odla mat till 8 miljarder människor, men inte bara mat, man odlar grödor för kläder, träd för värme, byggmaterial och redskap, man gräver gruvor och gör borrhål för att hitta järn, guld, salt, olja … med mera, med mera       Naturen ger oss råvaror för det mänskliga livet och solen ger all energi – förutom kärnkraften. Det är solen som transporterar upp vatten från havet till moln, som ger regn, floder och forsar. Det var vid forsarna som man kunde bygga ut kvarnar och hammarsmedjor till verkstadsindustri och sågverk. Solen har också gett oss all olja.       Arbetet är en resurs       Människan har den unika förmågan att kunna skapa sin värld. Hon kan planera och förutse olika framtidsalternativ.       Människan kan därmed arbeta för att skaffa mat, kläder och värme. Men inte bara det, människan är en skapande varelse som skapar en mångsidig kultur som gör att livet inte bara är en nödvändig kamp för överlevnad utan också för glädje och välfärd. I nästa kapitel kommer vi in på hur människan organiserar sitt arbete genom att ha ett organiserat samarbete. Genom arbetsdelningen behöver inte varje människa bygga sitt eget hus, inte själv odla all mat eller bygga sin egen bil och dator. Vi delar på arbetsuppgifterna och byter sedan produkterna med varandra genom handel.       Men frågan är hur mycket vi måste arbeta för att få en bra värld och till dagens behov, 60 timmar, 40 eller 20 timmar i veckan? Kapitalet (d.v.s. realkapital) är en resurs       Allt som mänskligheten bygger upp och som bevaras kallas (real)kapital. Kapitalet uppstår när människan använder sitt arbete för att omvandla jorden (naturen) till något hållbart. Kunskap kan också ses som ett realkapital. Kunskap liknar allt annat kapital genom att det mödosamt byggs upp av mänskligt arbete (studier, utbildning, forskning) och kan bevaras i eviga tider.       De vanliga exemplen på realkapital brukar vara: **      alla hus som byggts - bostadshus, kontorsbyggnader, industribyggnader o.s.v., **      alla vägar, broar, gator, järnvägar, flygplatser o.s.v., **      alla energianläggningar såsom vattenkraft, vindkraftsparker, oljeplattformar **      maskiner, redskap **      hushållsprodukter såsom möbler och köksmaskiner m.m., **      all gigantisk kunskap som finns samlad i uppfinningar, förädlade produkter såsom växtförädling, genetik, datakunskap men också all vår erfarenhet om hur livet bäst ska levas, vår kunskap om historia Men resurserna kan också förstöras:      Miljöförstöringen är en resursförstöring:       Mänskligheten överutnyttjar naturen idag. 8 miljarder människor sliter hårt på naturen. Vi förstör vår viktigaste resurs, jorden själv. Det mesta förbrukningen sker av västvärldens befolkning men förslitningen märks mest i länder utanför väst. För att världens befolkning ska kunna öka eller bibehålla sin vällevnad måste mänskligheten visa att det går att uppnå ett välstånd utan att förstöra – utan att förbruka det arv vi fått genom naturen. Man måste klara av att nyttja resurserna i ett cirkulerande kretslopp. Mönstret vid år 2000 är tyvärr i stället att man förgiftar naturen och slänger allt på soptippar.      Man måste också lära sig att använda den inflödande solenergin i stället för ändliga resurser som oljan är. Det går heller inte att förbruka mer vatten i ett område än vad som tillförs. I Sverige är vattencirkulationen inga problem men i torrområden är det förödande att slösa bort grundvatten för konstbevattning av grödor som slukar enorma mängder vatten - bomull, avocado m.m.       Arbetslöshet är en resursförstöring       I de allra tidigaste grupperna – på stenåldern och tidigare fanns antagligen ingen arbetslöshet. Alla människor behövdes och så har det antagligen varit fram till vår tid även om det funnits perioder av undersysselsättning. Men alltsedan 1800-talet har arbetslöshet varit en normal del av ekonomin. Det borde ses som ett slöseri med mänskliga resurser när människor faktiskt vill och kan arbeta. Arbetslöshet är förödande för mänsklig värdighet och en källa till samhällelig oro och kriminalitet. Kapitalförslitning är en resursförstöring       Allting slits ner och till slut försvinner allt som byggts upp. Detta kallas kapitalförslitning. Hus förstörs på 20-30 år om man inte hela tiden sköter om det. Man måste laga taket, måla om ytterväggarna. En bro kan vara livsfarlig att åka på efter några år om den inte inspekteras och lagas.       Allt uppbyggt kapital måste underhållas och väldigt mycket av mänsklighetens arbete går ut på att ständigt göra detta. Det är förstås så att ju mer mänskligheten bygger upp av realkapital desto mer tid går det åt att ständigt vårda det. Ibland orkar man inte med underhållet utan vissa saker får förfalla.       Men även kunskap är kapital och mycket gammal vardagskunskap är hotad av vår tids utveckling. Varje generation måste överföra kunskapen till nästa och gör man inte det försvinner kunskapen. I vårt samhälle har skolan den uppgiften tillsammans med föräldrarna. En tredjedel, grovt räknat, av allt arbete i Sverige idag är antagligen underhåll av befintligt kapital.       Man kallar alltså denna nedbrytande process för kapitalförslitning men ännu värre är kapitalförstöring. Det är när man medvetet förstör det som är uppbyggt. Gamla hus, industrier och rentav kyrkor rivs ibland med ålderns rätt. Krig är ett annat exempel. Folkminoriteters språk har försvunnit genom systematiskt förtryck.
	Samhällets åtta eviga frågor 3: Hur samhället organiserar sitt arbete      Samhällena i världen lever i huvudsak på de resurser som finns runt omkring dem men välståndet beror också mycket på hur man organiserar sitt arbete.       I mänsklighetens allra äldsta historia kunde det kanske gå till så här: Man gick ut i naturen på morgonen för att samla ihop det som är nyttigt och man kunde på kvällen räkna ihop hur mycket det blivit. Till arbetet räknades också allt som man hunnit bearbeta av det insamlade.       Allt som kommer in till gruppen fördelades sedan på något sätt av gruppen.       Idag lever vi i princip på samma sätt: Befolkningen i alla världens samhällen går till sina arbeten på morgonen och ett dygn senare skulle man kunna räkna ihop allt vad som hämtats från naturen och bearbetats vidare i fabriker och butiker. I dagens värld kallar man detta för nationens bruttonationalprodukt (fast man räknar inte dagsvis utan årsvis).      Det som producerats fördelas även i vår tid på något sätt - mer om det senare. Vi kan beskriva dagens samhällsekonomi genom att studera produktionen och fördelningen. De viktigaste ingredienserna i dagens samhällen är: 1.         Arbetsdelning De samhällsgrupper som fanns i världen för tiotusen år sedan, var samlar- och jägarfolk. De hade naturligtvis en sorts uppdelning av det nödvändiga arbetet. De starkaste tog hand om de tunga jobben och de äldsta fick ta hand om barnens fostran o.s.v.       Arbetsdelning finns självklart i vårt moderna samhälle – fast nu finns uppdelningen mellan olika företag i stället för personer. (Vi, enskilda individer, är bara kuggar inne i företagen. Det är företagen som tillverkar och säljer varorna). Några företag tillverkar kläder, några gör komponenter till bilar, några tillverkar plåttak - och genom en gigantisk transportapparat så kan företag och privatpersoner handla med varandra och få ihop det som behövs i livet.       Om man jämför det gamla bondesamhället med dagens samhälle är skillnaden dramatisk. Nästan allt tillverkades på gården av bondefamiljen själv men i dagens näringsliv tillverkar varje företag i princip bara några få produkter. Volvo tillverkar nästan bara bilar och det är t.o.m. så att de olika bildelarna köps in från hundratals olika företag och sätts samman i Volvos fabriker.       Bondesamhällets slut har också inneburit att barnens uppfostran flyttats från familjen till förskolan, matlagningen har flyttats från kvinnorna till livsmedelsindustrin. Reparationer har ersatts med att slänga det gamla och köpa nytt. 2.      Effektiv produktion      Numera är all tillverkning av varor och tjänster oerhört effektiv med ett mycket stort kapital i olika typer av maskiner. Bondesamhällets hantverk är nästan helt borta. Det är för dyrt att låta en människa tillverka en produkt när en industrirobot kan tillverka 1000 under samma tid. Det som har hänt är att man lyckats samla ihop ett så stort ekonomiskt kapital att det är möjligt att bygga fabriker med avancerade maskiner som går dag och natt. Den mänskliga kunskapen har förändrats från hantverkarens kunskap om helheten av produkten till ett ytterst detaljspecialiserat arbete som sker tillsammans med andra i ett företagssamarbete.      Företagen blir dessutom ständigt alltmera effektiva. Det beror på att marknadskonkurrensen mellan företagen tvingar dem att hela tiden producera billigare och förhoppningsvis också bättre. En sådan satsning kallas att företaget investerar och innebär att man köper kraftfullare och smartare maskiner för dyra pengar för att tillverka ännu mer produkter och därmed tjäna ännu mer – och överleva på marknaden. 3.       Energianvändning      Dagens samhälle håller på att mycket fort slösa bort ett arv från jordens tidigare utveckling. På bara några hundra år kan vi tömma stora oljelager från jordens medeltid. Det är alltså lagrad solenergi som nu snabbt förbrukas. Priset på oljan är dessutom lågt eftersom man inte har någon ursrunglig tillverkningskostnad av energin att tala om. Det kostar ingenting att omvandla solen till användbar energi – det har naturen redan gjort. Naturen tar tid på sig. Det går att i begränsad skala omvandla trädens energilagring men det tar dryga femtio år.      Utnyttjandet av energi är enorm om man jämför med mänsklighetens tidigare historia. Förr var hästen, väderkvarnen och vattenfall i stor sett den enda energikällan som fanns. Från 1700-talets slut är det fossil energi - först kol till ångmaskinerna, sedan kom på 1900-talet, oljan som gjorde oss till historiens rikaste generationer med bilism, flyg, jätteindustriproduktion och en gigantisk transportsektor. Energin används också inne i företagen till en betydligt lägre kostnad för företagen än att betala löner till de anställda.       Fast miljökostnaderna är obegripligt stora när fossil energi används i så stor skala som har gjorts alltsedan mitten av 1900-talet. Omvandlingen av solens energi till direkt användbar energi måste gå att effektivisera, vilket också sker. Solenergi går att omvandla direkt till elektricitet i solceller och vindkraften är vid sidan av vattenkraft så väl utbyggda att dessa tre energislag kan ersätta all fossil energi inom kort. 4.       Marknader       Med den omfattande - gigantiska - arbetsdelningen som råder måste man på något sätt kunna foga ihop allt arbete på ett bra sätt. En matkasse där pastan kommer från Italien, tomatsåsen från Ungern och konservburken från Tyskland plus alla andra varor finns samlat i en livsmedelsaffär. Alla dessa delar säljs och köps mellan företagen och till sist också till konsumenten i affären. Hur går det till? Svaret är: på "marknaden". Alla byten av produkter och dess beståndsdelar byter ägare genom att säljaren och köparen hittar varandra och gör upp om pris, kvantitet och kvalitet. Detta sker på "marknaden". Marknad kallas det speciella sätt där säljare och köpare möts.       En mycket speciell förutsättning för dagens system av byte mellan säljare och köpare är att energin är så billig så att transporter från ett land till ett annat inte kostar så mycket.       Det finns alltså marknader för allting som behöver finnas för ett mänskligt liv och marknaderna benämns efter innehållet: varumarknad, tjänstemarknad, finansmarknad, bostadsmarknad, arbetsmarknad, vitvarumarknad o.s.v. En skola kan t.ex. köpa in mat till sina elever från ett företag på tjänstemarknaden i stället för att anställa egen personal på arbetsmarknaden. På arbetsmarknaden gör företagen och de anställda upp om löner och arbetstider.       Det är också på de olika marknaderna där var och ens välstånd bestäms. Kan man sälja sitt arbete dyrt till ett framgångsrikt företag får man en större del av vad som finns att tillgå av det samlade arbetsresultatet. Till skillnad från om ens arbete värderas lågt, då får man en mindre andel. Det är så som bruttonationalprodukten (det årliga arbetsresultatet) fördelas i vårt nuvarande ekonomiska system.       Men hur sätts priset på arbetsmarknaden, kreditmarknaden, varumarknaden? Det går vi igenom i avsnitt 3, kapitel 6. 5.       Avtal      När en produkt eller tjänst säljs på en marknad sker en affärstransaktion mellan en köpare och en säljare. När de byter en produkt (eller tjänst) mot pengar har de strax innan ingått ett avtal med varandra - "Ja tack, jag har bestämt mig för att köpa de här byxorna" eller "Bra, då är vi överens, jag köper det här huset". Avtalet (som t.ex. kan vara ett enkelt kvitto - eller ett dokument på flera sidor) berättar om pris, kvantitet och produkt. Om man är missnöjd med affären på något sätt har man möjlighet att få rättelse med stöd av avtalslagen eller konsumentköplagen. Man kan säga att grunden för det moderna samhällets alla affärer är avtal (och lagar). Avtal kan kännas rättvisa om de är upprättade mellan jämnstarka personer men många avtal i världen upplevs ofta som orättvisa och har tillkommit i affärer mellan ojämnlika parter.       Även anställningar är i grunden ett avtal mellan företagsägaren och en anställd. Där kommer man överens om lön och arbetstid. De fattigaste människorna i världen har ofta usla avtal för att få arbeta i gruvor i u-länder eller som kaffeodlare i en miljö med mycket giftbesprutning.       För att anställningsavtal skulle ske mellan jämlika parter slöt sig arbetare och tjänstemän på 1900-talets början sig samman i fackföreningar och tvingade igenom rättvisare anställningsförhållanden. I Sverige kallas detta för kollektivavtal och är ett avtal som upprättats mellan företaget och fackföreningarna. Avtalet gäller sedan alla anställda och omfattar så många detaljer att den anställde bara behöver ingå ett kompletterande avtal som hänvisar till det fastlagda kollektivavtalet. 6.       Ägandet      Det är alltså inga privatpersoner som är producenter längre, det är företag (med undantag för de minsta enskilda enmansföretagen). Företagen i sin tur är skapade genom att privatpersoner gått samman med egna pengar i aktiebolag. Aktiebolag uppfanns som idé under 1800-talet just för att man skulle kunna få ihop tillräckligt mycket finanskapital för att starta fabriker med dyra maskiner. Ägarna till ett aktiebolag var till en början djupt engagerade i företagets utveckling och aktieinnehavet gjorde att man fick en del av företagets vinst. Man fick, som aktieägare, en utdelning som en privat inkomst för att man hade satsat pengar i företaget. Aktier är alltså ursprungligen ett bevis på att man äger en liten del av ett företag och därför har rätt till en del av årsvinsten.       Men aktier har också en annan egenskap. Aktier har ett ekonomiskt värde. Den som äger aktier kan sälja dem på en marknad som brukar kallas Börsen. När aktier säljs mellan olika personer kan värdet på aktierna ha förändrats - ibland ganska mycket - och om man jämför vad man en gång köpte aktierna för med vad man har fått när man sålde dem märker man att man gjort en bra eller dålig affär. Aktier har alltså två viktiga ekonomiska roller, man kan få del i företagets vinst och man kan göra affärer genom att handla med aktier på börsen. Dessutom är det så att om man äger minst en aktie har man, som delägare, rätt att närvara och rösta vid företagets årsmöte, som kallas bolagsstämma Om man har väldigt mycket aktier i ett företag kan man dessutom påverka företagets utveckling, t.ex genom att man blir invald i styrelsen.       Man kan urskilja två olika typer av aktieägare. Dels har vi ägare som är intresserade av företagets utveckling och som kan tänka sig att vara med i styrelsen eller att aktivt rösta på bolagsstämman. Dels har vi ägare som bara är intresserade av att tjäna pengar. Den här sortens ägare är främst de stora pensionsfonderna som arbetar med att köpa aktier som är billiga och sälja när aktiekurserna har gått upp. De gör så för att ge ålderspensionärerna en bra pension. De är mindre intresserade i företagets framtida framgångar och tvingar ibland fram mindre lyckade lösningar för bolaget – men som på kort sikt ökar aktiernas värde.      Ett samhälle år 2000 äger alltså egentligen väldigt lite tillsammans. Det mesta av befintliga resurser ägs av företag och därmed de rikaste kapitalägarna. Ofta säger man att Sverige har stora mängder råvaror, såsom skog och järn. Det är inte Sveriges, det är ägarnas. Däremot finns ju möjlighet att man kan få arbete i skogs- eller gruvföretaget. Detta är uppenbart i många Norrlandskommuner där de stora rikedomarna finns - skog, vattenfall, mineraler - men där ägandet finns i de stora städerna och där också vinsterna hamnar. Det kan till och med vara så att vinsterna hamnar hos ägare i andra länder.      I nästan alla länder finns dock statligt ägda företag och dessa kanske kan sägas vara folkligt ägande – åtminstone i demokratier. I Sverige äger staten t.ex. gruvföretaget LKAB. 7.       Konsumtion      När företag erbjuder sina produkter på de olika marknaderna måste det finnas några som köper – d.v.s. konsumenter. En människa producerar alltså inte längre några varor, det är företagen som gör det. Vi är bara delar i ett maskineri. Däremot är vi konsumenter som ska köpa varorna som företagen (med vårt arbete) producerar på världsmarknaden. 8.       Konjunkturer      Och så länge vi alla - privatpersoner, företag, stat och kommuner, köper det som produceras fungerar marknadsekonomin. Vi köper dessutom ofta mer och mer för varje år. Därmed växer bruttonationalprodukten i värde.      När konsumtionen och produktionen är större än vanligt lever vi i en tid som kallas högkonjunktur. Om vi däremot inte köper allt det som produceras kommer gruppens totala ekonomi att öka långsammare eller rent av att minska och i dessa situationer ökar i stället arbetslösheten. När det sker och när företagen därför satsar mindre på framtiden - investerar mindre - har marknadsekonomin hamnat i en lågkonjunktur. Hög- och lågkonjunktur följer efter varandra i vågor som varar över några år. Politiker i varje samhälle försöker att påverka ekonomin med olika satsningar för att minska konjunkturernas svängningar, främst förstås att mildra lågkonjunkturerna. Under perioder av lågkonjunktur skapas mycket oro i samhället när arbetslösheten - och därmed mänskliga problem - ökar.       Hur politiker gör för att styra konjunkturerna går vi igenom i denna boks avsnitt 2, i kapitlet om statens uppgifter. Hur man kan organisera arbetet      Grunden för samhällenas välstånd beror mycket på hur man organiserar sitt arbete. Det är den viktigaste delen av det som kallas samhällets ekonomi. Man pratar om den svenska ekonomin, den tyska ekonomin, den kinesiska ekonomin, världsekonomin. Det handlar om hur de olika samhällena organiserar och utvecklar sitt sätt att ta till vara gruppens resurser.      Genom historien har sättet varierat. De allra minsta grupperna i den äldsta tiden hade antagligen ett ganska planerat sätt att arbeta, man visste vad var och en skulle göra och man följde naturens och årets rytm. Det finns också hos en del människor idag en tro på att samhällets ekonomi skulle kunna planeras igen – i stället för att överlåta samhällets viktigaste utmaning till marknaderna och marknadskonkurrensen. Men idag, vid 2000-talets början, finns ytterst få länder som har en planerad ekonomi, annat än möjligen i krigstider. Exempel på samhällelig arbetsorganisation: Så här gick det till i samlarsamhället      Grupper som levde tillsammans samlade in mat och andra nyttiga saker från naturen. Oftast var det olika sorters växter, ibland dödade man ett djur. Gruppen tillverkade mat, kläder och redskap av det man samlat. Med redskapens hjälp kunde man också bygga flyttbara hyddor och förenkla livet ytterligare. Man fick också värme genom den ved man samlade in. Äldre lärde ungdomen vad man behövde kunna.       Allting fördelades, på olika sätt, mellan gruppens medlemmar. I dessa grupper finns ingen arbetslöshet – alla behövs för olika sysslor.       Om gruppen är lagom stor och naturen tillräckligt stor lever man ganska bra. Men naturen räckte inte till när befolkningen växte. Man tvingades bli bofast och odla grödor i stället för att samla. Exempel på samhällelig arbetsorganisation: Så här gick det till i bondesamhället       Varje gård tillverkade själva det mesta som behövdes, t.ex. mat och kläder, men man samarbetade med andra gårdar i byn. Produktionen tillfaller inte byn eller samhället i stort utan går främst till dem som bor på gården. Eftersom det mesta av produktionen uppstår och fördelas inom den egna gården behövs inte pengar i någon större utsträckning. De pengar som cirkulerade i samhället användes i den handel som fanns i byarna och städerna. Här fanns hantverkare såsom smeder, krukmakare, tunnbindare m.m. men dessa hade också ofta en gård att leva på. Under nästan hela perioden, utom under de senaste århundradena, betalades arrende till jordägarna - och skatter till staten och kyrkan - inte med pengar utan i natura, såsom smör, skinn, mjöl o.s.v.       Välståndet mellan gårdarna bestämdes av hur jorden fördelats. Men välståndet i samhället bestämdes också av vilka avgifter och skatter som gården måste betala till jordägaren eller staten. Exempel på samhällelig arbetsorganisation: Så här går det till nu       Nu görs få produkter av bönder och hantverkare. Samhället började förändras kraftigt från 1800-talet när stora förmögenheter skapades av handelsmän i Sverige och Europa. Dessa förmögenheter investerades i de nya uppfinningarna såsom ångmaskinen, jordbruksmaskiner, textiltillverkning och sågverk. Unga människor flydde från landet där jordbruksmaskinerna gjorde alltmer av jobbet och i stället fick man avlönad anställning i städernas fabriker.       I och med detta uppstod marknadsekonomin där produkterna tillverkas av kommersiella företag med förhoppning att någon vill köpa dem – i stället för en uppgjord planering på de enskilda gårdarna. Människornas möjlighet till försörjning beror på om de hittar ett arbete i något av alla företag som uppstår och som lyckas överleva i marknadskonkurrensen.       På grund av alla de olika faktorer som beskrevs ovan, t.ex. billig energi och effektiv produktion tillväxer varumarknaden, tjänstemarknaden, arbetsmarknaden, kapitalmarknaden och många andra marknader där utbud och efterfrågan styr vad som ska produceras i samhället.       Och precis som i alla andra ekonomier kan man mäta hur mycket som tillverkas under en viss tid. Allt som tillverkas för försäljning under ett år kallas bruttonationalprodukten (BNP) och den ska fördelas på något sätt. I marknadsekonomin fördelas den efter hur man lyckas på t.ex. på arbets- och kapitalmarknaderna.       Men det är inte bara från företagens försäljning på marknaden som landets invånare får pengar för sin överlevnad. Sedan 100 år lever vi i västerlandet i det som kallas välfärdsekonomi där stat och kommun anställer människor för viktiga uppgifter. Staten omfördelar också en hel del av lönerna till t.ex. pensioner, sjukersättningar och arbetslöshetsersättning m.m.
		Samhällets åtta eviga frågor 4: Hur man hjälper varandra vid svårigheter att försörja sig       Alla samhällen måste fundera över hur man ska hjälpa dem som blir sjuka, gamla eller får tillfälliga problem så att de inte kan klara sig själva. Barn försörjer ju sig inte heller själva.       Dessa problem är lika gamla som den mänskliga historien och lösningarna på problemet är lika gammalt men har varierat mellan folk och tider. Hur gör världens alla folk?       En sak är dock klar, vad vi än tror om gamla tider så är det sannolikt att det aldrig förekommit någon ”ättestupa" där gamla och sjuka knuffats över kanten. Det är en skröna som man använt för att tala illa om andra folkslag. Så har t.ex. svenskar berättat om samernas påstådda sedvänja med ättestupa. Socialförsäkringssystemet      Vi kommer i detta kapitel att se några olika typer av socialförsäkringssystem som finns i Europa och världen, alltså exempel på hur olika grupper löst problemet: Det finns i huvudsak tre olika principer som kan beskrivas med följande namn: 1/ familjesammanhållning, 2/ folkhemssammanhållning eller 3/ eget sparande.       Det vanligaste är dock att varje samhälle blandar olika delar och på så sätt får varje samhälle sitt speciella utseende. Olika folk får olika förhållningssätt till ålder och arbete.       I många länder arbetar kvinnorna oavlönat i hemmet eftersom det anses att kvinnor är speciellt lämpliga för det och att de behövs där för att vårda de gamla och barnen. I sådana länder finns en press inom släkten att få barn och barnbarn eftersom det är dessa som ska hjälpa de gamla föräldrarna till en bra ålderdom. Ett sådant system skapar ett helt annat samhälle än dagens svenska.       När folkpensionen infördes i Sverige och man började prata om folkhemmet behövde familjerna inte längre massor med barn. Barnafödandet sjönk snabbt.       Eget sparande till pensionen var vanligt förr bland den rikare delen av befolkningen. Det fungerade bra ända tills banken där man sparat gick i konkurs. Då försvann pensionen. Ett skräckexempel är Tyskland på 1920-talet då hyperinflationen gjorde att allt sparande genom livet plötsligt bara räckte till en limpa.       Numera är banksparandet ofta ersatt med att pensionssparandet sker i gigantiska värdepapperfonder. Det skapar på så sätt en helt annan typ av samhälle eftersom dessa fonder påverkar både det egna samhället och hela världsekonomin.       I Sverige idag är det självklart att man hjälper varandra i familjen men inte alls lika mycket som i Sydeuropa. Människor som flyttat till Sverige tycker ibland att svenskar är elaka mot sina föräldrar, åtminstone till de förstår att familjens solidaritet har ersatts av ekonomisk ersättning från hela samhället. De som har avlönat arbete betalar in pengar så att det räcker till dem som är sjuka, arbetslösa eller gamla. Administrationen sköts av Försäkringskassan. Presentation av de tre olika socialförsäkringssystemen Med pensionsproblematiken som exempel går vi nu igenom de tre olika principerna: 1.      Familjesammanhållning:       Familjen och barnen hjälper till när den äldre generationen inte längre kan försörja sig själv. De gamla får bo i någon av barnens hem eller att barnen skickar pengar. Det är därför viktigt att man i tid har skaffat många barn för säkerhets skull. Eftersom barnafödande bara kan ske tidigt i livet är giftermål viktigt för hela samhället och bestämmer en hel del av samhällsgruppens kultur.       I ett familjesystem får ofta kvinnorna ta ansvar för hemsjukvården av gamla och sjuka och de gamla får ta hand om småsysslor de orkar med t.ex. ta hand om barn.       Familjesystemet förekommer i de flesta länder i världen och har gjort så i alla tider. Det är ett system som automatiskt skapar stora födelsetal i landet och är en av anledningarna till världens befolkningsexplosion. 2.      Folkhemssammanhållning      I den här typen av socialförsäkringssystem behöver en familj inte ha egna barn. Det räcker om andra har tillräckligt många för att försörja samhällets nästa generation. Man utgår nämligen från att alla i nationen tillhör samma familj på så sätt att alla som arbetar i samhället regelbundet betalar in arbetsgivaravgifter till pensionssystemet. Dessa pengar slussas sedan över till pensionärerna. Folkhemstanken är grunden för det svenska pensionssystemet.       Arbetsgivaravgifterna är ett lönepåslag på 40 % utöver bruttolönen som företagen måste betala för varje anställd. Dessa pengar går dock till en lång rad andra samhälleliga uppgifter utöver pensioner. 3.       Eget sparande       I vissa länder, främst i engelsktalande länder, fungerar pensionssystemet så att man under hela sitt arbetsliv betalar in pengar till ett eget konto i pensionsfonder. Dessa fonder åtar sig att få pengarna att växa i värde till dess att pensionen ska börja betalas ut. Här skulle man – väldigt överdrivet – kunna säga att det inte ens behövs barn i det egna landet. Det räcker med att det finns tillräckligt med barn i världen som i vuxen ålder jobbar i aktiebolag där pensionsfonderna kan placera sitt kapital. Den samhälleliga effekten av detta system blir att stora mängder kapital flyttas runt mellan företag och länder där chansen för värdeökning är störst. Det kan ibland skapa rejäl oro på penning- och arbetsmarknaderna Hjälp vid sjukdom       En person som är sjuk måste få mat och annat livsnödvändigt fastän han/hon inte kan arbeta själv. Tillfällig hjälp behövs och den är oftast uppbyggd på samma sätt som vid ålderdom. I vissa samhällen hjälper familjen till, i andra låter folkhemmet dem som lönearbetar betala till försäkringskassorna och dessutom är eget sparande viktigt i många länder.       I många länder har man ett system som inte är så omfattande som det svenska folkhemstänkandet. På varje arbetsplats finns i stället ett lokalt system där de anställda på företagen hjälper varandra vid sjukdom.       Vid sidan om detta finns också hjälp av välgörenhetssystem och - speciellt tidigare i historien - kyrkan och kloster.       När det svenska samhället började växa fram i och med de borgerliga klassernas seger i mitten på 1700-talet (frihetstiden) började dessa tänka på att hela nationen Sverige är en grupp som ska samarbeta – något som tidigare makthavare, adeln, aldrig hade tänkt sig. Den svenska staten stiftade då den första lagen på detta område - en lag från 1763 som tvingade de svenska kommunerna att hjälpa fattiga. Lönebortfallsprincipen gäller i Sverige       När någon blir sjuk i Sverige hjälper alla andra till. Den sjuke får en ersättning som står i visst förhållande till lönens storlek. Det kan vara 80% av lönen, eller 50% beroende på vilket parti som har regeringsmakten. Det svenska samhället har bestämt att en tillfällig sjukdomstid inte ska märkas alltför mycket i familjens ekonomi. Denna princip kallas lönebortfallsprincipen och skiljer sig helt från behovsprincipen som innebär att man får ersättning efter vad samhället anser att man behöver. Behovsprincipen gäller i Sverige främst när kommunerna betalar ut familjestöd - när ingen annan hjälp finns att få. Andra sociala rättigheter i Sverige: ·       Behöver man läkarvård betalar man en mycket liten del av vad det kostar, mediciner är också subventionerade. ·       Alla föräldrar som har barn under 18 år får barnbidrag med c:a 1000 kronor per barn och månad. Man anser att det inte ska vara alltför oekonomiskt att skaffa barn. Samhället som helhet förstår att det är viktigt för alla att det föds nya barn. ·      Alla barn under 20 år har rätt till gratis tandvård och vuxna behöver bara betala en del av vad tandläkarbesöket kostar. ·       Familjer med barn kan få bostadsbidrag om hyran är hög. Det kommer från ett politiskt beslut när politiker bestämde att man inte ska behöva bo i bostäder med låg standard bara för att man har låg inkomst. ·      Föräldrar har rätt att vara hemma ett år i samband med barnens födelse och barndom och ändå få betalt genom socialförsäkringssystemet. Man får då lika mycket pengar som vid sjukdom. ·      Det finns också många andra ersättningar som man kan få i vissa speciella situationer, t.ex. om man har ett handikappat barn eller om man vill adoptera. På försäkringskassan (och deras hemsida) kan man hämta information och läsa mera. Arbetslöshetsersättning      Arbetslöshet finns som en del i världens ekonomiska system i dag. När ett företag upphör kan arbetskraften – förhoppningsvis - finna arbete på andra arbetsplatser efter en kort tid som tillfälligt arbetslösa. På så sätt kan expansiva företag få tillgång till fler anställda. De som blivit arbetslösa har rätt till tillfällig ersättning från det försäkringssystem som arbetslöshetskassorna är.       Det kommer alltid att finnas arbetslöshet i marknadsekonomin p.g.a. denna omställning från gamla till nya företag. Men det finns också en politisk uppfattning i världen att arbetslösheten bör vara något större än så. Orsaken ska vara att en något högre arbetslöshet håller lönerna nere. När arbetslösheten enbart beror på tillfällig förflyttning av arbetskraften betyder det brist på arbetskraft och konkurrensen mellan företagarna driver upp arbetslönerna och därmed – sägs det – inflationen. Frivilligorganisationer       Många delar av vårt moderna socialförsäkringssystem har startats frivilligt av människor som upplevt svårigheter. Arbetslöshetskassorna skapades genom att arbetare börjat hjälpa varandra och på samma sätt är det med försäkringskassorna vid sjukdom.       Även idag startas nya hjälpsamarbeten. Kvinnojourer arbetar med mycket frivilligt arbete och får inte så stort kommunalt stöd och så är det också med Bris (Barnens rätt i samhället) och andra. Hjälpbehovet för människor som har det svårt av olika anledningar är stort och kommuner och stat tycker inte att de har råd att ta hand om allt. I det sammanhanget har uttrycket ”social ekonomi” uppstått. Frivilla organisationer gör ett viktigt arbete där samhällets skyddsnät inte räcker till. Den problematiken handlar om en maktkamp i samhället - det som finns att läsa i huvudkapitel 3. Några har den politiska uppfattningen att samhället ska hjälpa alla som har det svårt. Andra har den politiska uppfattningen att man inte vill betala så mycket i skatt som då skulle behövas.
	Samhällets åtta eviga frågor 5: En samhällelig gemenskap har många gemensamma uppgifter Människor som lever tillsammans i samhällen har alltså skapat ett system av arbetsdelning med utbyte av varor och tjänster mellan sig.       Man har dessutom skapat system för att hjälpa dem som inte kan arbeta p.g.a. ålderdom och sjukdom så att de klarar sig med mat och husrum - med ekonomin, helt enkelt. Men en samhällelig gemenskap kräver också andra insatser från sina samhällsmedborgare, det finns också en lång rad arbetsuppgifter som måste genomföras tillsammans för det gemensamma bästa.       Alla samhällen har tvingats inse att de måste ha ett försvar mot an­gripare. Tyvärr visar historien att samhällen ibland är aggressiva mot varandra. Samhällets medlemmar har också förstått att de behöver en ordningsmakt mot dem som inte följer samhällets regler - alltså en polismakt. En tredje gemensam uppgift som uppstod mycket tidigt i historien är ett skydd mot brand. Vid sidan av dessa finns mycket annat som anses vara gemensamma uppgifter, vägar t.ex. brukar vara en uppgift som ingen privatperson åtar sig att anlägga.       I detta kapitel går vi igenom hur man löser detta med sina gemensamma uppgifter. Vi kommer att upptäcka att här skapas många av dagens politiska konflikter. Människor i våra samhällen har nämligen olika uppfattningar om vad som ska vara gemensamma arbeten. De som är rika tycker ofta att man ska lösa många problem själv. De som inte är fullt så rika förstår att man kan få ut mycket mer i livet genom gemensamt arbete. Några typiska gemensamma behov och hur de har växt fram under tidernas lopp       Vilka arbetsuppgifter ska alltså vara gemensamma? Det går att se ett mönster på att detta är en mycket politisk fråga och vi kan se resultatet genom att följa den historiska utvecklingen i fyra steg. Försvar       När makten i alla samhällen innehades av en mycket begränsad elit, alltsedan den neolitiska revolutionen för c:a åttatusen år sedan ända fram till medeltidens slut, var det makthavarnas uppfattning att ett gemensamt arbete endast behövdes för att försvara egendomen. Egendom kan hotas på flera sätt, ett av de äldsta har varit att en främmande folkgrupp med vapen i hand ockuperar landet. Ett militärt försvar ansågs därför vara det första och viktigaste av alla gemensamma arbetsuppgifter. Människor som arbetade för sitt dagliga bröd fick alltså även arbeta ihop till försörjningen av en krigarklass - adeln.       Ett annat hot mot egendomen är stöld. En polismakt ansågs därför vara nödvändig och blev en samhällelig gemensam arbetsuppgift. Det tredje hotet mot egendomen var eld och därför var en uppgift för samhällets medlemmar att hjälpa till i arbetslag om brand bröt ut.       Dessa urspungliga former av gemensamt arbete var allt som den samhälleliga eliten behövde så mer blev det inte - förutom den kanske äldsta formen av gemensamt arbete nämligen behovet av försörja en priviligierad klass av präster, som hade förmågan att skydda befolkningen mot gudarnas vrede. Den inre ordningen och infrastrukturen       Från 1700-talet växte skiktet av inflytelserika makthavare ut till att omfatta fler människor än bara adelsmän och präster. En mäktig borgarklass med också andra behov bildades. Det var kapitalägare som hade behov av att deras ekonomiska intressen fungerade. Utöver militärt försvar, polismakt och brandskydd blev infrastrukturen alltmer betydelsefull. Vägnät moderniserades så att det gick att ta sig fram genom landet, vilket tidigare hade varit mödosamt. På bilden ser vi en modern och viktig väg. Den går till Karlsborg vid Vättern och var en viktig del av den nya försvarspolitiken. Domstolar som kunde avgöra affärstvister blev viktiga, social hjälp och folkhälsa, fastän på låg nivå, skulle göra att arbetskraften inte försvagades. När landsdelarna växte ihop till hela nationer på 1800-talet under borgerskapets ledning ansågs det viktigt att hela nationens utveckling blev en gemensam angelägenhet. Därmed började staten bestämma över enskilda kommuner och bestämde lagar som skulle gälla i hela nationen. Man byggde också upp järnvägsnätet, man anlade hamnar och satsade också storstilat på en transportlänk tvärs över Sverige, Göta kanal. Infrastrukturen blev en gemensam angelägenhet. Välfärdssamhälle       Sedan 1700- och 1800-talet har mer och mer förts över från det egna familjeansvaret till ett gemensamt samhällsansvar. I början av 1900-talet kom arbetarrörelsen till makten i många länder och arbetarnas representanter genomförde då många reformer för gemensamma lösningar som också skulle gynna dem. Arbetarna i städerna hade ju inte egna ekonomiska resurser att klara alla behov själva. De hade inte råd att ha en egen läkare, egna kommunikationsmedel eller eget bibliotek m.m. De tidigare makthavarna hade haft råd med sådant p.g.a. sina ekonomiska resurser.       Genom att arbetarklassen drev fram det s.k. välfärdssamhällen kunde folkets majoritet få ta del av samhällets välstånd. Man byggde t.ex. upp gemensamt ägda bibliotek, en gemensam sjukvård, gemensamma kommunikationer genom buss och tåg. Kvinnofrigörelsen       När så arbetarrörelsen hade byggt upp en gemensam välfärd "för alla" så trädde kvinnorna fram och krävde sin del av personlig utveckling och en samhällelig utveckling som också skulle inkludera dem. Från 1960-talet gick fler och fler kvinnor ut i arbetslivet. Ett av de viktigaste kraven från den tiden var en kraftig utbyggnad av daghemmen. De små barnens dagliga uppfostran blev därmed en uppgift som löstes genom gemensamt arbete med anställd personal – även om föräldrarna självfallet fortfarande har huvudansvaret.       Barnuppfostran är alltså inte enbart en privat angelägenhet i Sverige. Kommunen kan ta barnet ifrån föräldrarna om barn tar skada i sin familj. Anledningen är att samhället är en grupp med en egen sammanhållning och när den gruppen ser att ett barn tar skada och kan utvecklas till en fara för sig själv och andra måste de (d.v.s. kommunens socialtjänst med stöd av lagen) göra något för att hjälpa barnet - och därmed också samhället.       Med de gemensamma uppgifterna ökade också konflikten mellan det privata och det kollektiva.       Människor med större resurser tenderar att vilja lösa sina problem utan inblandning av samhället och blir störda när de inte får bestämma själva. Människor med mindre resurser har uppfattningen att samhället ska vara någotsånär jämlikt och uppmärksamma behov även för den som har lägre inkomst. När kommunerna och staten lagstiftar om förändringar i det gemensamma arbetet ökar tonläget i den politiska diskussionen. Vem ska utföra det gemensamma arbetet?       Det finns en annan diskussion som är nästan likadan. Några svenska partier vill att de gemensamma uppgifterna ska genomföras av statliga eller kommunala förvaltningar och samhällsägda bolag. Andra menar att dessa uppgifter kan utföras bättre av vanliga privata företag. Man säger alltså att barns pedagogiska utveckling har blivit en samhällsuppgift men ifrågasätter om daghem för den sakens skull måste drivas av kommunala förskollärare? Kan privatanställda klara det bättre och billigare eller blir privatisering dyrt? Det är man djupt oenig om i Sverige vid 2000-talets början.       Den diskussionen gäller inte bara förskolor utan mängder av verksamheter som tidigare enbart sköttes av staten eller kommunerna - såsom sjukhus, äldreboende, skolor med mera. Hur är ansvaret fördelat mellan stat och kommun       Vissa behov är gemensamma över hela landet. I Sverige ligger ansvaret för sådana uppgifter på staten. Andra behov hör till den närmaste omgivningen, då ligger ansvaret oftast på kommunen. Det är viktigt att känna till hur uppgifterna är fördelade mellan stat och kommun om man vill försöka påverka samhället och sin egen situation .       Sveriges försvar är naturligtvis en statlig uppgift.       Andra statliga uppgifter är bl.a. polis, vägar och järnvägar. Dessa ska fungera på samma sätt i hela landet. Däremot är brandsläckning, ambulans, gator, m.m. kommunala uppgifter i dagens Sverige och de kan se olika ut beroende på hur kommunen vill ha det.       Kommunala uppgifter styrs dock av statlig lagstiftning Staten övervakar också att kommunerna inte slarvar med viktiga uppgifter såsom bl.a. socialarbete och skola. Socialstyrelsen och Skolinspektionen är exempel på statliga myndigheter som arbetar med övervakning av att landets lagar följs av kommunerna. Sjukvården är ett särskilt kapitel       Sjukvården är i särklass den dyraste uppgiften ett samhälle har – om man även räknar in kostnader för förebyggande hälsovård. Kostnaden tenderar dessutom ständigt att öka i och med att samhället får fler åldringar och att fler sjukdomar kan botas.       Sjuk - och hälsovård ska betraktas som ett gemensamt arbete har det svenska samhället bestämt men det är alldeles för dyrt för en enskild kommun. Därför har det svenska samhället skapat en större typ av kommuner som till yta omfattar ungefär de gamla svenska landskapen. Dessa kallades förr i svensk lagstiftning för landsting. Sedan några år har en del landsting ombildats till regioner med i huvudsak samma arbetsuppgifter som landstingen hade.
		Samhällets åtta eviga frågor 6: Att dela med sig för allas bästa Skatter, ideellt arbete, donationer       Detta kapitel handlar om ungefär samma sak som kapitel 5 – om våra gemensamma uppgifter - men hur ska de gemensamma uppgifterna betalas? De flesta saker som vi vill göra tillsammans kostar pengar.       Hur ska vi göra så att de anställda i försvaret kan leva som vi andra – köpa mat och kläder och leva ett gott liv? Deras arbetsuppgift innebär ju inte automatiskt några intäkter som de kan leva på. Eller vägbyggare, brandmän m.m. Inte heller de kan skaffa sig några inkomster genom att sälja väg (i alla fall inte under de åren då den byggs) eller släcka bränder mot avgifter.       Alla vet förstås att det sker genom att vi betalar skatt, vi avstår alltså ”frivilligt” en del av våra inkomster för att vi ska få tillgång till allt som vi anser måste göras kollektivt. Det är ju orimligt att bara de som drabbas av en eldsvåda skulle betala för släckningsarbetet.       Skatt betyder helt enkelt att staten och kommunerna kräver in pengar från invånarna och sedan använder pengarna på det sätt som de finner vara bäst. Vi betalar alltså skatt för att vi vill få ett bra samhälle.       Man kan också betala på annat sätt, t.ex. med tid. Värnplikt är ju ett sådant exempel. Man avstår cirka ett år av sitt liv för det gemensamma försvaret. Det är en idé som användes på flera sätt. Nattvandrande föräldrar avstår lite av sin egen fritid för att hjälpa samhällets ungdomar. Att jobba ideellt i någon förening är ett annat sätt att avstå sin tid för andras utveckling.       Vid sidan om detta förekommer det ju också att vissa mycket rika människor beslutar sig för att frivilligt ge bort pengar som gåvor och donationer.       Detta kapitel handlar om hur de gemensamma uppgifterna finansieras. Att betala skatt      Om man räknar ihop allt som produceras i Sverige – av både varor och tjänster – ser man att cirka 1/4 är gjort för gemensamma uppgifter (det kallas oftast ”offentlig sektor”) t.ex. försvar, vägbygge och sjukvård. Det borde betyda att varje invånare skulle betala 1/4 av sina inkomster till skatt – för statens och kommunernas kostnader måste ju betalas.       Men i verkligheten betalar många invånare mer än så. Det beror på att mycket av skatten går till omfördelning mellan människor inom landet. Rika får betala inkomsthjälp till fattiga och fattiga får betala räntor på statsskulden, ränteavdrag på huslån och avdrag för rot- och ruttjänster till rika.       Ibland i livet betalar man mycket skatt, ibland i livet får man ta del av andras pengar.       Vi ska nu gå igenom de vanligaste formerna av skatter, vi börjar med varifrån staten kan ta skatt. Då ska vi prata om skatteunderlaget. Skatteunderlag och skattesats:       Ett samhälle, som har gemensamma uppgifter, måste få in pengar för att betala dessa. Man kan gå tillväga på många olika sätt men det är ändå viktigt att pengarna kommer in. Staten stiftar därför ofta lagar om att olika saker kan beläggas med skatt.       Staten måste tänka sig för när man vill ta ut skatt - bl.a. måste det upplevas rättvist av det allmänna rättsmedvetandet. Det vanligaste sättet för samhället är att ta ut skatt när lönerna betalas ut från företagen. En viss procent av lönen måste vid det tillfället skickas in till stat och kommun. Det är alltså lönen som är skatteunderlaget och skattesatsen i Sverige är ungefär 25 % vid 2000-talets början. Dessa pengar går framför allt till kommunerna och till sjukvården.       Det absolut vanligaste skatteunderlaget är när man konsumerar. Vanliga varor i affären har ett påslag på priset på 25%. Påslaget kallas för moms och är en skatt som företagen vidarebefordrar till staten. Vissa varor har ett lägre påslag som t.ex. livsmedel 12% och kulturaktiviteter 6%. Skatteunderlaget till statsskatt är alltså all konsumtion.       Om lönen alltså är skatteunderlag för kommunalskatt drabbas kommunerna hårt när arbetslösheten ökar i lågkonjunkturer. Med ökad arbetslöshet ökar dessutom ofta kommunernas kostnader för familjestöd - social hjälp. Eftersom detta händer med jämna mellanrum kan kommunerna förbereda sig men annars skulle de behöva öka skattesatsen för att få in lika mycket pengar som tidigare.       Under 1990-talet blev dock krisen så djup i det svenska samhället att reserverna inte räckte. Kommunerna fick minska sin verksamhet betydligt och många kommunanställda blev uppsagda. Därefter har kommunerna inte återgått till sin tidigare volym. Det har skett en betydande neddragning av kommunernas uppgifter gentemot sina medborgare. Om människors totala konsumtion också minskar t.ex. av oro för framtiden minskar skatteunderlaget för staten. Å andra sidan, när konsumtionen ökar får staten mer pengar. Även staten har dragit ner sina åtaganden gentemot medborgarna sedan konjunkturkriserna på 1990-talet och krisen runt 2008. Kommunalskatt:       Varje kommun bestämmer själv hur mycket invånarna ska betala i skatt. Skattesatsen skiljer sig mellan kommunerna men oftast är det något mer än 25 % i de vanligaste inkomstnivåerna (och om man även räknar med skatt till landstinget/regionen, d.v.s. till sjukvården).       Kommunal skatt betalar man som ett avdrag från lönen. Skattens storlek framgår av lönebeskedet från arbetsgivaren, löneutbetalaren. Man kan också se alla skattesatser på Skatteverkets hemsida.       Det mesta av kommunalskatten går till åldringsvård, skola, daghem och förskola. Så här beskriver Skövde kommun sin fördelning av de kommunala utgifterna: **   Av 100 kronor inbetald skatt till kommunen går: **   40 kronor till barn och utbildning **   31 kronor till äldre- och handikappomsorg **   7 kronor till stöd för barn, ungdomar och vuxna i socialt svåra situationer **   22 kronor till övrig verksamhet som vuxenutbildning, kultur, fritid, underhåll av gator, vägar och grönområden och kollektivtrafik. Det avdrag från lön som sker för en invånare i Skövde kommun kallas för tabell 33 - av dessa går 22 kronor till kommunen och 11 kronor till regionen (främst där är sjukvården) men det betyder inte att skatteavdraget är 33% från lönen. Genom olika skatteavdrag så är det reella avdraget vid en inkomst på 35000 kronor cirka 25%. Statlig skatt:       Moms:       Varje gång man köper en vara eller tjänst betalar man skatt till staten. Man betalar, kanske utan att tänka på det, en mervärdeskatt (=moms), som är ett påslag på 25 % av priset och som går till staten. Momsen är statens främsta inkomstkälla.       Det mesta av den statliga skatten går till omfördelningar mellan människor i Sverige. Stora summor går också till försvaret och till arbetsmarknadspolitiken.       Här nedan finns en beskrivning av de största statliga utgifterna (2019) som finansieras med statsskatt: **  12% går direkt till kommunerna **  6% går till trafiken **  7% går till arbetsmarknadsåtgärder **  9% går till ekonomisk trygghet (främst föräldraförsäkring och barnbidrag) **  8% går till sjuk- och handikappsersättningar **  6% går till försvaret Fler typer av statliga skatter:       För att få in pengar till statens utgifter har staten beslutat att de som säljer egendomar av olika slag ska betala skatt på detta, de brukar kallas kapitalskatter eftersom de betalas av dem som säljer kapital.       Det finns också olika typer av konsumtionsskatt t.ex. beskattas alkohol och tobak. Syftet är att försöka minska drickandet och rökningen men under tiden får staten in stora summor till sina utgifter.       På samma sätt vill man minska miljöförstöringen genom att öka priset på t.ex. olja genom en koldioxidskatt. På så sätt uppmuntrar staten människor att välja miljövänligare bränslen – men samtidigt får staten in stora belopp även här – till dess att skatteunderlaget blir för litet när allt fler människor väljer miljövänligt. Då får staten leta efter andra skattekällor. Andra förpliktelser som inte är skatt:       Värnplikt: Alla människor mellan 16 och 70 år och som är bosatta i Sverige är totalförsvarspliktiga. Men enbart män som fyllt 18 år i Sverige måste "mönstra" d.v.s. infinna sig till prövning för att eventuellt delta i försvaret i cirka 1 år - d.v.s. ställa upp för samhället genom att avstå tid.       Extraordinära händelser: Vid stora olyckor, naturkatastrofer eller andra oförutsedda händelser organiseras räddningsarbetet av samhället och en räddningsledning utses. Räddningsledaren har laglig rätt att beordra organisationer eller enskilda personer att hjälpa till i räddningsarbetet. Det kan också hända vid t.ex. skogsbränder eller översvämningar att ortens befolkning frivilligt hjälper till. Detta är något djupt mänskligt och kan naturligtvis inräknas i begreppet "förpliktelser som inte är skatt", ett samhälleligt arbete där kostnaden är den egna tiden.       Frivilligt arbete: Man kan också avstå tid till gemensamt arbete. Många ställer upp på sin fritid och hjälper till med frivilligt arbete t.ex. att vara ledare för ungdomsidrott. Frivilligorganisationernas arbete görs också av människor på sin fritid.       Många ställer upp och deltar i skolarbete. Andra deltar på kvällarna med nattvandring.       De flesta som arbetar med politik gör det på fritiden.       Donationer: Speciellt mycket rika personer har upptäckt att de kan göra något gott och få ett fint rykte genom att ge bort pengar. Kända svenska donatorer är bl.a. Chalmers (i början på 1800-talet) och Carnegie (i början på 1900-talet).       Microsofts huvudägare Bill Gates tillhör de moderna donatorerna i världen. (Sponsring är däremot en typ av reklamkostnader, inte donationer). Avgifter, som inte är skatt:       Det är inte bara skatt man betalar till stat och kommun. Vissa betalningar kallas avgifter. En avgift till stat eller kommun är en betalning man gör för att få just precis den servicen som man betalar för.       Varje familj som har något barn på daghem betalar en summa i daghemsavgift. Det beloppet räcker inte alls för att täcka alla kostnader som finns på ett daghem (löner till personalen, mat till barnen, hyra för daghemsbyggnaden o.s.v.) Resten av daghemskostnaderna betalas av kommunalskatten och betalas alltså även av människor som redan har vuxna barn eller inga barn alls.       På samma sätt är det med sjukvårdskostnader, tandläkarkostnader, läkemedelskostnaderna, kostnader för kollektivtrafik m.m. En viss del betalas som avgift av konsumenten, resten tas från statens eller kommunens skatteinkomster.       Kommunens kostnader för sophämtning och vattenförsörjning betalas helt och fullt av förbrukarna medan allt av kommunens kostnader för t.ex. gator täcks av skatten.       Och detta kan man ju alltid diskutera på ett politiskt plan. Är det kanske bättre att barnfamiljerna ska betala hela daghemskostnaderna själva? Kan man införa avgifter för bilister som vill köra över en bro?       Och hur är det med bevakningen av fotbollsmatcher? Ska polisen ta betalt av klubbarna för bevakningen?
	Samhällets åtta eviga frågor 7: Varje samhälle måste skaffa sig information Ett samhälle, där människor lever tillsammans i en kommun eller en stat, har ett mycket stort behov av att få korrekt information om hur världen och omgivningen ser ut.       De äldsta informationsbehoven har nog varit: Var kan man hitta mat? Hur blir vädret? - en frostnatt i juni kunde ända in på 1800-talet skapa hungersnöd om man inte gjorde något för att rädda grödan. Finns det några fiender i närheten? Alla frågor är livsviktiga för gruppen som lever av naturens rikedomar.       Men samma behov av information finns idag, även om vi lyckats lösa några av problemen naturen ger oss (t.ex. konstbevattning). Därför har alla länder byggt upp ett system för att få information. Staten har en lång rad myndigheter som bl.a. letar upp information om vår omgivning, t.ex. Jordbruksverket, Fiskeristyrelsen, SMHI, militär underrättelseverksamhet m.m. Det står mer om detta i avsnitt 2.       Men det är inte bara ledarna eller staten som ska ha informationen. I en demokrati blir samhället bättre om alla kan ta del av den. Ty information till alla i landet är grunden för verklig kunskap och utveckling. Genom den allmänna debatten kan man diskutera olika alternativ och värdera olika typer av information från olika perspektiv.       I diktaturer kan korrekt information vara farlig att sprida. I ett land med en maktelit kan information hota maktinnehavet. Å andra sidan leder frånvaron av diskussioner alltid till en försämring av landets utveckling och på sikt till diktaturens undergång. Landet kommer helt enkelt efter i utvecklingen.       I en demokrati är det i stället viktigt att informationen också omfattar en kontroll av hur makthavare i stat, kommun och näringsliv fullgör det förtroendeuppdrag de har fått av sina uppdragsgivare – samhällets invånare.       Befolkningen måste alltid söka information om det som är viktigt. Information är grunden till kunskap, därför behövs människor som **       söker information (t.ex. tjänstemän i myndigheterna, journalister, forskare och nyfikna människor), **      sprider den (t.ex. i massmedia, Internet) **      gör kunskap av informationen (t.ex. forskare och debattörer).       Information och kunskap är också grunden för varje viktigt beslut, det är lätt att göra fel om man inte känner till verkligheten. Därför kan man säga att alla delar av samhället, privatpersoner, företag, kommuner och stat, har sin strategi för att på ett bra sätt hitta den information och kunskap de behöver. Några privatpersoner nöjer sig med en dagstidning, andra lånar också böcker på bibliotek, studerar i en skola eller gör egna undersökningar. För företag och övriga samhälle är det så viktigt att ha avlönade personer som hela tiden letar efter viktig information. Företagen håller sin information hemlig. I samhället i övrigt gör man tvärtom. Nästan all information som finns i samhället är offentlig, d.v.s. vem som helst kan när som helst kräva att få läsa viktiga handlingar i en kommun eller i staten (utom känslig information av personlig art eller sådant som kan vara hot mot rikets säkerhet). Detta kallas ”offentlighetsprincipen”.       Vad massmedia sedan kan offentliggöra regleras av tryckfrihetsförordningen, som är en grundlag och som har som syfte att visa på att nästan ingenting ska hållas hemligt.       Det är alltså viktigt för ett samhälle att förstå vad som händer och att medborgarna förstår att man är med i samhällets utveckling. Man ingår i den allmänna opinionen vare sig man tycker om det eller ej och den bestämmer vad som är möjligt att åstadkomma i det egna samhället.       Men även det sociala spelet och förhållande mellan människor har alltid varit viktigt för gruppens medlemmar. Vilka har gift sig, fått barn, vilka har avlidit? Det är precis lika viktigt idag och därför är familjesidan och skvallertidningar en av de mest lästa sidorna i massmedia.       I allt detta myller av information ska varje människa forma sin världsbild. Man får impulser från andra människors åsikter och kunskaper. Myndigheter och företag sprider sin information och de har enorma resurser. Idag finns tidningar, böcker, bibliotek, radio, TV, film, hemsidor, statliga utredningar, reklam, broschyrer, lobbying och propaganda.       Det är alltså så att samhällets invånare måste få: **      korrekt information om händelser i världen, **      information om olika åsikter som finns i samhället, **      diskussioner mellan olika åsikter och olika vägval så att man kan finna sin egen världsbild samt också, **      genom tryckfriheten och yttrandefriheten, en möjlighet till kontroll av makthavare i stat och näringsliv. **      Vi måste också själva lära oss att hantera all information - även den från massmedia - med ett kritiskt tänkande.       Vädret är inte enbart ett populärt samtalsämne, det är i stället en av de viktigaste frågorna för många yrkesgrupper i världen. Därför är det en viktig uppgift för alla samhällen att kunna veta hur vädret blir i morgon.       Därför har alla samhällen meteorologer som kan berätta om det. Den svenska staten har en myndighet för vädret – SMHI – och varje dag får vi via massmedia reda på hur vädret kommer bli under närmaste timmarna och dagarna.       Tidningar har en mycket stor betydelse i samhället, här får vanliga människor reda på vad som händer. Här kan vi alla debattera om vad som är bäst utveckling och här kan makten kontrolleras. Exempel på informationskällor: Massmedia ** Dagstidningar       Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Gratistidningarna , Expressen, Skövde Nyheter, Dagens Industri, Dagens Etc m.fl. ** TV Radio       Det finns några ”public service”-kanaler i svensk radio och TV. ”Public service” betyder en kanal utan vare sig kommersiell eller statlig styrning men med ett bestämt uppdrag av riksdagen. Övriga kanaler är ofta kommersiellt finansierade. ** Vecko- o Månadstidningar       Det finns en uppsjö av månads- och veckotidningar avsedda för olika intresseinriktningar. Även dessa påverkar samhällets utveckling på många sätt. Man kan förstås testa detta genom att arbeta sig igenom en sådan artikel utifrån den mall som "innehållsförteckningen" här utgör som redskap. ** Böcker       Facklitteratur beskriver fakta inom olika områden och inom samhällsområdet kommer det ofta ut böcker som försöker påverka den allmänna opinionen. Många romaner påverkar samhället bl.a. genom att belysa det vardagliga livet och den allmänna opinionen. ** Film:       Dokumentärfilm och vanliga spelfilmer har samma betydelse som facklitteratur och romaner men påverkan är antagligen större. Speciellt populär är åsikten att skjutvapen löser de flesta problem och myten om den ensamma hjälten. ** Musik       påverkar också den allmänna opinionen. Det finns politiska sånger men det finns också sånger som framställer ideal som tar avstånd från politik - och är därmed starkt politiskt. Detta gäller f.ö. även litteratur, konst, reklam. Men mer om detta i mapp 3 - kampen om inflytande Direkt påverkan ** Politiska tal       Politikers arbete består av att lägga fram sina uppfattningar om samhällsutvecklingen. Oftast sker det i debattartiklar i dags- och månadstidningar men även vid mässor för speciellt utvalda grupper. Eftersom massmedia bevakar dessa når även åsikterna ut till en större allmänhet ** Reklam       lockar till köp men sprider också olika ideal. Den allmänna opinionen påverkas ganska kraftigt ** Organisationer       från näringsliv och fackföreningar, politiska partier, företag och intressegrupper publicerar ständigt utredningar som man gjort och som visar på viktiga fakta. En del är tänkta att försöka påverka den allmänna opinionen och det allmänna rättsmedvetandet, andra är till för att vara underlag för beslut inom organisationen ** Staten       Inom staten pågår hela tiden olika sorters utredningar. De mest kända är SOU (statens offentliga utredningar) och departementspromemorior. Läser man en sådan utredning lär man sig nästan "allt" om en viss samhällelig fråga. På sista sidan i detta avsnitt finns ett sådant exempel ** Internet       Webbplatser även privata, chatt, bloggar och poddar är kanske den allra vanligaste påtryckningsmetoden sedan några år tillbaka. Någon har dock räknat på att c:a 25% av flödet på internet kommer från falska avsändare - trollfabriker. ** Mun mot mun, samtal       arbetsplatsinformation, dagliga upplevelser, dagens händelser, skvaller, vandringssägner påverkar den allmänna opinionen och det allmänna rättsmedvetandet. Av hänsyn till varandra tenderar människor att passivt hålla med även vid tillfällen då man egentligen har avvikande åsikter. Det händer särskilt när en viss uppfattning har vind i seglen och den som uppfattar sig ha minoritetsuppfattning föredrar att hålla tyst. ** Föreläsningar       Det finns tusentals ämnen varje år som lockar besökare till bibliotek och föreläsningssalar.       Massmedias roll är bland annat att hjälpa gruppen att förstå sin värld. Massmedia bör kunna leverera: ** En korrekt information om verkligheten.       En svår uppgift eftersom vi tolkar världen på så många olika sätt. ** Debatt mellan olika åsikter och konkurrerande världsbilder.       Man kan ha olika uppfattningar om hur världen ser ut - och bör se ut. Ett samhälles klokhet ökar om man kan se problem från olika håll. Kvinnor, arbetare och invandrare har t.ex. haft svårigheter att nå ut med sitt perspektiv. I tidningarnas debattsidor och insändarsidor kan man bäst följa samhällsdiskussionen. Starka grupper har råd att föra fram sina budskap via reklam. ** Kontroll av makthavare i näringsliv och offentlig sektorn.       Grävande journalistik kallas det när massmedia fördjupar sig i ett ämnesområde och kan öka kunskapen i ett samhälle om vad som sker under ytan - - - - - - - - - - - - Innehållsförteckningen i en statlig utredning visar på hur omfattande kunskapsinhämtningen inom området är. När man har läst en statlig utredning känner man att man faktiskt har lärt sig någonting. Den här utredningen kom
		Samhällets åtta eviga frågor 8: Hur man bestämmer sina regler       I alla nuvarande samhällen finns skrivna regler och lagar. De bestämmer hur ett lands befolkning och styrespersoner ska uppträda i sina dagliga handlingar. Men även om vi inte har läst något alls i lagboken känner vi ändå på oss vad som är tillåtet och vad som är förbjudet. Faktum är att man som invånare i landet inte får vara okunnig om lagarna. Det går inte - i en rättsprocess - att försvara sig med att man inte kände till lagen. Samhällets regelsystem förutsätter att alla kan alla lagar även om vi alltså inte har läst en enda rad av dem. Hur kan detta fungera, för det gör det ju. De som handlar felaktigt vet att de gör det.       Att det fungerar beror på några få fundamentala orsaker. Dels ingår det i vanlig uppfostran att varje generation lär sig vad som är rätt och fel. Dels brukar nya lagar i allmänhet beskrivas i massmedia. Och - inte minst viktigt - ett lands lagar ska normalt överensstämma med vad folk anser vara rätt och fel. Vi bär kan man säga på oss - alla tillsammans - ett ”allmänt rättsmedvetande”.       Lagarna handlar sannerligen inte bara om brott och straff. De handlar mera om vilka regler vi ska leva efter, om hur riket ska styras, hur man köper t.ex. en fastighet, hur avtal ska skrivas och hur man ärver varandra i en släkt. I lagboken står det också hur man löser tvister mellan människor, hur miljön ska skyddas, skola och sjukvård skötas och hur man får tillstånd att bedriva affärsverksamhet med mera, med mera.       De viktigaste lagarna kallas grundlagar och bestämmer vem som ska ha rätt att stifta lagar och hur det egna samhället ska styras.       Men lagar handlar också om de allra minsta saker. När man t.ex. köper en bussbiljett ingår man faktiskt ett avtal med bussbolaget om en transport. Vid det tillfället följer såväl passageraren som bussbolaget reglerna i avtalslagen och om busschauffören skulle köra bussen åt fel håll kan man stämma bussbolaget i tingsrätten. Alla affärs­transaktioner och stora delar av arbetslivet regleras också av lagar.       Lagarna kan inte reglera allt i ett samhälle därför gör människor överenskommelser mellan sig - skriver avtal - om vad som ska gälla i sitt samarbete. Men det är viktigt att veta att det finns lagar som förbjuder vissa sorters överenskommelser i avtal. Om man t.ex. skulle luras att skriva på ett avtal att avstå sin semester eller avstå rätten till ångervecka är den delen av avtalet inte giltigt (man kallar detta tvingande lagar).       En del av lagboken handlar om brott och straff. ”Brottsbalken” är en katalog över vad som inte är tillåtet att göra och vilka straff som ska bli följden av brottet.       Sverige av idag är ett rättssamhälle. Det betyder att alla människor har ett rättsskydd genom att lagarna är begripliga och överensstämmer med ett allmänt rättsmedvetande. I ett rättssamhälle är man också garanterad en rättvis behandling i domstol och mot övergrepp från statsmakten. I en diktatur finns inte någon sådan garanti. Hur man bestämmer reglerna i ett samhälle. Vem ska bestämma?       I varje samhällelig grupp i historien har det funnits regler för hur gruppen vill leva tillsammans. Något som är tillåtet i den ena kulturen kan vara helt förbjudet i en annan – och man kan ha svårt att förstå reglerna hos andra grupper.       En av de allra första frågorna i alla samhällen är frågan om vem som ska få bestämma vad som ska bestämmas. Därför finns numera i alla samhällen en skriven grundlag (konstitution).       I den svenska grundlagen står det att det är regeringen som styr landet men att det är riksdagen som ska stifta lagarna. I samma grundlag står det hur det går till att välja riksdag och hur det ska gå till om regering och riksdag vill ändra i grundlagen. För att upprätthålla rättssamhället finns det lagar (som är stiftade av riksdagen), domstolar (som löser tvister och dömer om brott) och jurister (som lägger fram alla åsikter i tvistemål och brottmål).       Om brott har begåtts finns polisen (som ska ta fast de som misstänks för att ha gjort ett lagbrott), åklagare (som kan häkta och åtala den misstänkta), försvarsadvokater (som ska framföra den misstänktes försvar).       Eftersom man hela tiden utgår från samhällets lagar är det viktigt att veta var man kan läsa dem. Alla svenska lagar är samlade i SFS, svensk författningssamling men därtill kommer också ett antal lagar som finns i EU-rätten. Den svenska lagboken innehåller c:a 1200 av de viktigaste lagarna men dessutom finns det mängder av böcker skrivna av juridiska experter för att hjälpa allmänheten att kunna tolka lagarna rätt. Böckerna hittas lätt på biblioteket i kommunen. Vilka personer finns det i ett samhälle       För att domstolen ska kunna avkunna en dom över en person eller mellan olika personer i en tvist måste det naturligtvis finnas några personer som är inblandade i tvisten. Det kan vara helt vanliga fysiska personer som du och jag men det kan också vara någon "juridisk person" inblandad. Juridiska personer är inga vanliga människor, det är organisationer med styrelse och stadgar: t.ex. aktiebolag, ekonomiska och ideella föreningar, det kan vara handelsbolag, kommanditbolag, stiftelser, dödsbon och konkursbon men också stat och kommun.       Juridiska personer fungerar ändå som vanliga personer eftersom: **      man kan prata med en juridisk person (man kan t.ex. skriva brev till Volvo AB), **      man kan handla med en juridisk person (man kan t.ex. köpa kläder av H & M), **      man kan ingå avtal med en juridisk person (man kan t.ex. komma överens med GöteborgsPosten AB att de ska skicka en tidning hem varje dag) **      man kan också avtala med en juridisk person om arbete (t.ex. bli anställd av Borås kommun), **      man kan också stämma en juridisk person (man kan t.ex. anmäla Tvättexperten HB hos ARN – allmänna reklamationsnämnden - om de kemtvättat en dyrbar matta felaktigt eller stämma företaget till tingsrätten om man inte kommit överens i ARN). Vad är det allmänna rättsmedvetandet?       Det är riksdagen som bestämmer vilka lagar som ska finnas men det är folkets tankar om vad som är rätt och fel som avgör vilka lagar som riksdagen vill stifta. Därför är folkets samtal och åsikter betydelsefulla. Denna växelverkan mellan statens lagstiftning och folkets röst är komplicerad. Samhällena i världen förändras hela tiden. Det kommer nya uppfinningar, nya möjligheter, nya sociala utmaningar och det är politikernas uppgift att se till att samhället anpassar sig till detta. Lagstiftningen måste därför förändras i takt med samhällsförändringarna även om folket som helhet har mycket splittrade åsikter om vad som är nödvändigt. Ibland tvingas alltså lagar fram som möter motstånd men också motsatsen gäller, ibland tvingar folkopinionen fram lagar som politiker är skeptiska till. Ändå blir slutsatsen att förändringar måste kunna förankras i det allmänna rättsmedvetandet, som i sin tur hela tiden sakta förändras i takt med samhällsutvecklingen.       Det finns samhällen som inte är rättssamhällen. I de gamla kungadömena kunde makthavarna ändra reglerna hur som helst. Den franska revolutionens första åtgärd 1789 var att kräva att en konstitution (grundlag) skulle införas.       I stater som håller på att upplösas av inbördeskrig eller stamkrig gäller bara djungelns lag.       Biltrafiken i en stad flyter fint eftersom alla känner till reglerna. Bakom varje regel finns en lag eller förordning som skapats av staten.       Som ovan sagts är det alltså så att alla invånare måste känna till lagarna och reglerna i landet men det är mycket sällan man läser lagen själv. Lagarna skrivs i SFS men tolkas sedan av experter som ger ut böcker. Massmedia, såsom tidningar, radio och TV berättar i sin nyhetsrapportering kontinuerligt om aktuella och nya lagar.       Det ska också helst vara så att lagar följer vad den allmänna opinionen tycker är sunt förnuft. Det blir enklare för alla att följa samhällets regler om de överensstämmer med det allmänna rättsmedvetandet. Här är en kort översikt av olika typer av lagar som finns i svensk rätt samt några exempel:       Grundlagar (4 st.) - hur staten ska styras. **     Regeringsformen bestämmer att regeringen styr landet och att riksdagen stiftar lagar m.m. **     successionsordningen bestämmer hur Sveriges kungakrona ska ärvas inom släkten Bernadotte **      tryckfrihetsförordningen bestämmer att man har rätt att fritt uttrycka sin åsikt i tryckta medier i Sverige, **      yttrandefrihetsgrundlagen är en lag för yttrandefrihet i alla typer av media såsom TV, radio men också t.ex. webbsidor. Offentlig rätt - hur samhället och folket ska samarbeta, exempelvis: **      kommunallag bestämmer hur kommuner ska arbeta och styras, **      miljöbalken är ett antal lagar som säger vad som är tillåtet och otillåtet på miljöområdet, **      socialtjänstlagen bestämmer att kommunen har en plikt att se till att människor i kommunen inte går under, **      skollagen bestämmer bl.a. att alla ungdomar ska gå i skolan och vad skolan ska göra Civilrätt - hur medborgare ska samarbeta sins emellan, exempelvis: **      föräldrabalken säger bl.a. att föräldrar ska vårda sina barn väl, **      avtalslagen bestämmer hur en överenskommelse mellan människor ska se ut för att det ska vara ett riktigt avtal **      arbetsmarknadslagar bestämmer reglerna för den svenska arbetsmarknad, t.ex. en anställning eller uppsägning ska gå till, där står också om arbetarorganisationers strejkrätt **      aktiebolagslagen bestämmer vad ett aktiebolag är och hur ett sådant ska skötas, **      konsumentlagar handlar bl.a. om konsumentens rättigheter, bl.a. om ångervecka vid köp vid dörren. Straffrätt - handlar om vad som är brott mot människor och mot samhället, exempelvis: **     brottsbalken som är en lång uppräkning av handlingar som är brottsliga t.ex. mord, dråp, stöld o.s.v. Processrätt - handlar om hur domstolarna ska arbeta, exempelvis:       ** rättegångsbalken, ett antal lagar som reglerar hur arbetet i en rättegång ska gå till.