Om Odd

Jag har varit styrelseledamot i den räntefria banken JAK i några år. Den banken har sitt huvudkontor i min hemstad Skövde. En gång efter ett styrelsemötes slut upplevde jag faktiskt denna helt sanningsenliga historia.
På vägen ner till järnvägsstationen, strax efter styrelsemötets slut, såg jag en gammal klasskamrat stiga ut ur ett hus, tydligen för att kliva in i sin bil, som stod parkerad på gatan.
Det är inte så ofta jag ser bekanta när jag är i Skövde. Jag flyttade från stan för tio år sedan men har ändå bott där i nästan femtio år av mitt liv. När jag nu såg Odd blev jag därför glatt överraskad och sträckte upp min arm och hejade tydligt.
Jag såg med en gång att han inte kände igen mig men ändå lyfte han sin arm lite osäkert till en hälsning samtidigt som han satte sig i bilen och stängde dörren.
Precis när dörren var stängd kände han igen mig! Han drog upp sin mun i ett hjärtligt brett leende och man nästan såg hans ögon tåras. Jag blev verkligen överraskad av hans plötsliga reaktion av igenkännande och glädje. Nu kände jag mig genast riktigt välkommen.
Sedan såg jag honom snabbt öppna bildörren, dra ner armen, skaka den häftigt och ivrigt blåsa på fingrarna. Hans ansikte var inte alls glatt.
I sin förvirring över min tydliga hälsning hade han glömt sig helt och dragit igen bildörren medan händerna var kvar på bildörrens överkant. Hans breda grin var enbart smärta och han hade inte känt igen mig alls.
Men det såg kul ut och vi var inte särskilt goda vänner heller för den delen. Pratade nästan aldrig med varann.
Tillbaka till Ahajas hemsida