Naturvetenskaplig text

Vårt mänskliga vetande bygger på våra sinnen och de teorier vi utarbetar med ledning av dem. Ibland gissar vi rätt och kan notera att händelser och experiment stödjer vår teori. Ibland gissar vi fel…
Jag har rest mycket i världen. Jag har pratat med kloka människor och överallt har jag ställt samma fråga. Vad heter på ert språk det vi i Sverige kallar ”mamma”?
På alla platser svarar man att ordet är ”mama”. Man säger också att det första ord varje barn säger är just ”mama” – i dess betydelse av en prägling på den egna modern.
Den självklara slutsatsen av detta är förstås att ”mama” är absolut lättast för varje nyfödd baby att uttala. Och meningen är lika självklar. Babyn har uttryckt sin längtan efter att ha en egen moder. Oavsett vilken kultur eller nation vi pratar om så blir mamma det första ordet. Det är ju självklart, eller hur?
Men varför ska vi bara ha en teori? Alternativa teorier är en del av utvecklingen. Det som utmanar. Naturvetenskapens framsteg har varit beroende av sådana. Så av den anledningen lägger jag nu fram en avvikande teori.
Eftersom majoriteten av världens religioner pratar om själavandring verkar det vara riskfritt att utgå från att vi lever i en kedja av världar och återföds efter döden i ett annat sammanhang. Så långt känns det som om vi har torrt om fötterna. Ändå är det inte så lätt att bevisa eftersom det ju också sägs i visorna att.. ”..du kan ingenting ta med dig dit du går”. Hur kan vi alltså vara säkra på att vi återföds?
Det är vi inte… förrän nu.
Tänk er att varje nyfödd har ett litet blekt minne av sin förra existens, i en annan dimension, i en annan värld. Hon längtar efter att få förmedla det till denna sin nästa värld. Tänk dock också på att just vår värld är så grym att det nyfödda barnet inte har något verktyg att uttrycka sig på? De kan inte tala, visst är det orättvist. Föl t.ex. kan ju stå och springa samma dag som de föds.
Även du kom till vår värld en gång med en enastående önskan att få berätta varifrån du kommit - utan att lyckas förmedla någonting till dina föräldrar. Och så försvinner dina minnen eftersom det samtidigt är så att minnena från den tidigare världen bleknar bort så snabbt.
En rimlig ingångspunkt i denna teori är alltså att minnet från den tidigare världen bleknar bort i samma takt som vår förmåga att uttrycka oss växer till.
Vi kan kalla detta Transsubstantieringsparadoxen.
Nu har alltså denna teori skapat sitt första begrepp. Det är ett viktigt steg för en teori i vardande och ger teorin status.
Men paradoxen har en svaghet, för den stämmer inte. Det finns nämligen en skarv mellan minnets bortblekning och uttrycksförmågans tillväxt och det är alltså ordet ”Mama”!
Till vår värld kommer det varje dag tiotusentals nya varelser från en tidigare existens. De har alla med sig klara, tydliga minnen av hur vacker den värld de kommer ifrån är. Där finns det grönskande träd i vackra hagmarker, omgivna att porlande bäckar och luften fylld med den vackraste musik. Om någon vill att det ska finnas hus som smakar polkagrisar – vips, så finns det godisbyggda hus man kan slicka på. Och man får inte hål i tänderna.
Människor möter här varandra med vackra ord och ljuva omfamningar. Här finns inte heller några onda blickar eller ord.
Denna vackra värld och den ljuva gudinna som skapat hela denna underbara existens kallas av alla för ”Ma-Ma” och det är minnet av hennes värld som varje nyfödd längtar att få berätta om. Därför försöker de, ”Ma-ma” säger de späda barnen men ingen förstår.
Därför vill jag förorda en kraftig satsning på en vetenskaplig inriktning som försöker tränga in i vad varje barn för med sig från en tidigare existens.
Ingenting i vår tid kan vara viktigare än det.
[2009]
Tillbaka till Ahajas hemsida