Naturligt under

Denna berättelse är en följd av Deepak Chopras övertygelse om att det finns en meningsfull betydelse i det som ser ut att vara en slump. Jag har upplevt detta i verkligheten så många gånger. Detta är en av dem.
Det var afton en dag i augusti. Jag satt i stadens resecentrum bland många andra blivande resenärer. Vi väntade på bussen som skulle ta oss ut på landet. Mitt emot mig satt tre killar i värsta slyngelåldern och bråkade om en ros. De hade antagligen snott den från den årliga folkfesten i vår stad, en matmässa med mängder av smyckade små stånd. Det var killen i mitten som var ledargestalten och han hade också rosen som de två andra försökte komma åt. De var inte blomsterintresserade, de ville bara ha något att flamsa om, gissar jag.
Plötsligt tröttnade ledarkillen på spektaktlet och slängde rosen ifrån sig mitt på golvet mellan oss alla som satt där. Jag kände hur vi alla vuxna hajade till av gammaldags upprördhet och jag spände ögonen i killen. Han hade ingen chans att väja undan mitt blick. Den var stadigt fäst rätt på honom och han förstod nog att han hade gjort något fel.
Jag sa, med bestämd röst:
- Gör du så där hemma också?
- Vadå?
- Slänger saker på golvet.
- Ja.

Jag hade hamnat i en återvändsgränd och kände att jag inte visste hur jag skulle ta mig därifrån. Dessvärre kände jag också hur alla andra - vuxna - runt omkring mig tyckte att min insats var blek. De vände bort blickarna och började tänka på annat. Jag var verkligen fatalt uträknad.

Killarna å andra sidan insåg - förvisso generat - att de hade inhöstat en liten triumf som de säkert skulle berätta om för sina kompisar därhemma.
Jag visste att jag inte skulle kunna klara att kliva över rosen, jag måste lösa problemet innan dess. Vad skulle jag göra?
Stämningen var spänd. Jag tänkte igenom alternativ som fanns, alla var lika dåliga. Det återstod två minuter innan bussen kom och skulle ställa situationen inför ett avgörande.
Då kommer en städerska på sin vanliga rutin. Hon kommer från bortre ändan av terminalen och passerar oss med sin svepande kvast och hon försvinner bort enligt sitt uppgjorda schema. Rosen hade svepts med och den låg nu i städerskans soppåse.
All spänning försvann omedelbart. Luften blev lätt att andas som efter att ett åskväder passerat. En högre makt hade uppfattat min knipa och kommit till hjälp.
(2013)
Tillbaka till Ahajas hemsida