Religion: Knott är för små

Descartes hade som metod att leta efter det allra mest grundläggande och på det bygga upp logiska utsagor på
det han ville bevisa. Han utropade ” Jag tänker, alltså finns jag till!” Jag använder nu den metoden för att visa att vi,
trots Descartes ord, faktiskt inte existerar. Allt är en illusion - även om den förvisso verkar väldigt trovärdig.
I mina dagliga promenader i hagmarkerna såg jag allting klart - ”Knott är för små, alltså finns vi inte!
Gud satt bekvämt bakåtlutad i sin länsstol efter en slitsam förmiddag när en ung ängel plötsligt stormade in på kontoret. Han hade något som han ville visa, något som han uppenbarligen var väldigt stolt över. "Jag har kommit på något," flämtade den lilla ängeln, "något riktigt stort." Han kunde inte bärga sig utan slängde upp en hel hög med papper på bordet i rummets mitt.
      "Hrm, hm, jaja," mumlade Gud, ännu inte riktigt vaken - och som vi kommer märka hade det nog varit bättre för oss alla om ängeln hade väntat till förmiddagen, dagen därpå. För det här samtalet avlöpte inte riktigt som vi hade velat ha det. Men åter till berättelsen.
      Nå, vad är det du alltså har kommit på?" frågade Gud. "Jag har skissat på något som jag kallar för Verkligheten. Vi skulle kunna skapa något riktigt bra. Se här hur jag har tänkt."
      Båda lutade sig över den lilla ängelns papper. "Här, t.ex. står det ett träd … trädet står tillsammans med andra träd i en dalgång och längs dalgångens nedersta del rinner en liten bäck. Bäckens vatten används för att ge liv åt allting som finns däromkring, gräs, buskar, älgar, lejon, människor o.s.v. Allt detta som jag har ritat går att skala upp i en gigantiskt storlek så att allting tillsammans blir en hel värld, alltså Verkligheten." Ängeln såg otroligt stolt ut. Det här skulle ge honom en framskjuten position.
Det gick inte att se hur Gud mottog den lilla ängelns skiss. Ansiktsuttrycket var bara avvaktande vilket naturligtvis var helt naturligt. En sådan här uppfinning kommer inte in på kontoret varje dag.
      "Det här," frågade Gud och pekade på en liten svart prick, "vad är det?"
      "Det är ett litet djur som jag kallar för knott"
      "Knott..." Gud skrattade till, "ja det var ett roligt ord"
      "Jag har satt ord på allting som jag har ritat in."
      "Så, det här knottet och gissningsvis alla andra knott, hur livnär sig det?"
      "Jag har tänkt att det suger något som jag kallar 'blod' från t.ex. det här och det här." Ängeln pekade ivrigt på en älg, ett rådjur, en människa och fler därtill.
      "Ja, då borde du väl fatta..." sa Gud med en något höjd röst och kanske rent av en nästan dold irritation, "att det inte går. Fattar du inte att inne i det här pyttepyttelilla djuret måste det alltså finnas en mage, en mun och en transportkanal mellan dem. Därtill påstår du att knottet ska kunna flyga vilket kräver en mekanism för det."
      Ängeln viskade försiktigt fram ordet 'muskler'.
      "Jamen, herre gud," utbrast Gud, "muskler, muskler och dessa ska samsas med mage, mun, strupe och kanske en avföringskanal. Det går ju bara inte, det får inte plats!!" Gud tog några steg bakåt och famlade efter sin länsstol att sjunka ner i. Sedan blev allting tyst.
     
Ängeln såg gråtfärdig ut och Guds sinne mjuknade.       "Vi gör så här," sa Gud blidkande, "vi gör en illuminerad scen av allting. En hel värld som skimrar av en upplevelse av att allt finns på riktigt. Du får som du vill, allt ska finnas med men bara som en illusion. Du får helt enkelt rita in att människor och djur ska tro att de finns. Vi behåller alltså allting utom själva Verkligheten.."
.       Gud hade funnit en kompromiss som var nöjaktig tyckte ängeln och förberedde sig på att gå när Gud oväntat och milt blickade in i ängelns ögon. "Förresten så här gör vi … Du får gärna göra en liten provyta av Verkligheten. Rita in mossa, stenar, träd, en bäck, några stubbar som tomtar kan få vila sig emot – och rita in några knott," skrattade Gud, "för jag gillade ordet." Gud fnissade så att magen guppade.
      Ängeln såg nöjd ut, han hade fått nästan allt han ville.
      …....
      "Nä förresten," utbrast Gud plötsligt, "vi skippar det där med provytan. Det funkar ändå inte det där med knotten. Det är för smått – omöjligt, helt enkelt. Vi gör allting som en illusion."

[2021]

Tillbaka till Ahajas hemsida