Gustav Vasa - upprorsledare i striden om inflytandet i Norden. Bilden är en tavla från 1836 av J.G. Sandberg och föreställer Gustav Vasa som upprorsman i Dalarna

Om Machiavellis bok Fursten hade kunnat skrivas femtio år senare hade hans allra bästa exempel på en furste som lyckats med allt - Gusta Vasa - och en furste som misslyckats med allt - Kristian "tyrann" i Danmark. Mellan 1520 och 1550 sker uppseendeväckande händelser i Skandinavien, Sverige förändras i grunden på bara några år och Gustav Vasa är händelsernas centrum.
      Vi lämnade den svenska historien vid striderna mellan den Erikska och Sverkerska ätten vid andra hälften av 1100-talet då ett svenskt rike började knådas ihop. Tyvärr måste vi ta ett skutt över 1200-talets senare hälft med de viktiga personligheterna Birger jarl och Magnus Ladulås. Det är mycket synd och därför nämns det här. Att hänga upp sig på deras kraftfulla nationsbygge vore att bryta mot skriftens pedagogiska syfte. Birgers och Magnus resultat grusades ändå i viss mån under 1400-talet med en stökig tid av oenigheter mellan de nordiska kungadömena och den däri ingående högadeln. Perioden kallas Kalmarunionen och det är den som tar slut i och med Gustav Vasas intåg i Stockholm och in i den svenska historien.
















I vårt område, Norden, stred två stora makter om hegemonin och konflikten handlade en hel del om Bergslagens gruvor, om fyndigheterna järn och koppar vilket skulle ge förstärkt vapenmakt åt den härskare som behärskade området. En av parterna var en allians mellan den ekonomiskt inflytelserika finanssläkten Fugger, tysk-romerska rikets kejsare (först Maximilian I och därefter Karl V), påven Leo X från Mediciernas ätt och Danmarks kung Kristian II, ("tyrann"). På motståndarsidan fanns den konkurrerande och stridbara handelsmakten Hansan. Området Sverige hade en riksföreståndare alltmedan statsöverhuvudet i Kalmarunionen var den danska kungen. Den svenska befolkningens intressen var delade mellan å ena sidan själva Kalmarunionen och dess kung Kristian II och å den andra sidan det ekonomiska inflytande som fanns hos Hansan. Kristian II lyckades bli formellt krönt som kung i Sverige 1520 några dagar innan han den 8 och 9 november anställde Stockholms blodbad och en lika blodig fortsättning i resten av Götaland innan han återvände till Danmark. Kristian hade från början en stark ställning i och med alliansen med finansfamiljen Fugger. Deras pengar betalade legosoldater i stor mängd men när Fuggers drog sig ur konflikten 1521 försvagades Kristian II:s ställning dramatiskt och upproret mot honom fick fart.
     Orsaken till att Fugger deltog i konflikten var att den ekonomiska utvecklingen i Europa hade förändrats. De

















stora handelsföretagen som startade på 1100- och 1200-talet hade en enkel affärsidé, man köpte in från olika håll, bl.a. från Asien och sålde med rejäl vinst till Europa genom de handelsvägar som fanns. Fugger och andra finansfamiljer utvecklade detta under århundradena genom att på olika sätt få kontroll på själva produktionen och här var gruvdrift viktig. Bergslagens malmfyndigheter var därför en stor frestelse men det var Hansan som hade monopol på handel i Sverige och Bergslagen.
      Gustav Vasa slapp bli offer för Stockholms blodbad eftersom han just suttit som gisslan i Danmark 1518-1519 varifrån han flydde och höll sig undan någonstans i Sydsverige. Han anslöt sig till ett uppror mot det danska inflytandet och valdes till riksföreståndare. Som sådan kunde han ta stora lån från Hansan och med pengarna fortsätta upproret och till slut - 1523 - vinna mot Kristian II och Danmark. Gustav Vasa red in som segrare i Stockholm detta år den 6 juni - en dag som blivit Sveriges nationaldag. Danmark och Kalmarunionens idé var besegrad.
     En helt ny tid påbörjades. Gustav Vasa var oerhört kraftfull och kunde genomföra en stor omdaning av landet. På kort tid gjorde han sig av med 1/ det danska inflytandet, 2/ men också Hansans inflytande, 3/ påvens inflytande och 4/ stormännens självsvåldighet (som varit utbredd under Kalmarunionens tid). Dessutom införde han att kungadömet skulle gå i arv, (mer om allt detta i nästa kapitel).

     
     




gå tillbaka till meny