Renässansen - från auktoritetstro till en början på frigörelse

Det är något stort som inträffar i Västeuropa här på Karl V:s tid. Vid sidan av boktryckarkonsten (1450-talet) och de stora upptäcksresorna (1490-talet) förändras det mänskliga tänkandet. Likt en flod som ju skapas av mängder av bifloder, åar och bäckar växer renässansens värld från mängder av små och stora händelser som förekom sporadiskt ända från 1300-talet.
           Skolastiken ersätts av renässanshumanismen
Renässansens tänkare intresserade sig för människan. Den tidigare filosofiska huvudströmningen - skolastikerna - funderade på hur man skulle kunna förstå Guds värld - en sorts "naturvetenskaps"-intresse utifrån de främsta kunskapskällorna bibeln och kyrkofädrena. Förändringen är dramatisk, genom upptäckten av antikens filosofer började tanken växa fram att Gud hade givit människan en egen vilja och förmåga. Antikens skrifter hade hyllat den undersökande människan. Renässanshumanisterna inspirerades och började frigöra sig från kyrkans auktoritet.
     Erasmus av Rotterdam var en av de första att underminera den gamla ordningen. Han nyöversatte bibeln utifrån de äldsta källorna och han fann mängder av













felaktigheter som kyrkans makt lutade sig emot. Kyrkan behövde reformeras men girigheten och korruptionen var för stark. Erasmus förordade en reformering men hans bundsförvant, Martin Luther arbetade för en sprängning.
     Erasmus fungerade som ett nav för renässanshumanismen och en av vännerna var Thomas More i England, Englands Lord Chancellor under Henrik VIII, tills han blev av med huvudet 1535 eftersom han envist hävdade påvens överhöghet över kungamakten. Thomas More, liksom Erasmus och Karl V ville även fortsättningsvis se en religiös katolsk ledning över Europa världsliga makter. Thomas More skrev därför en av världens berömdaste böcker - "Utopia", som var en drift med tidsandan och en möjlighet för More att diskutera allvarliga samhällsfrågor. Ordet utopi kommer från bokens titel och används ju numera som en skiss över ett lyckosamhälle.
          Reformationen
Det är svårt att sätta ord på den katastrofala utveckling som den kristna kyrkan upplever från tidig renässans. Påvemakten hade visserligen alltid försökt hävda sin egen makt över världsliga härskare och invånare genom att ingå i allianser. Det fungerade genom att religionen var en så stark ideologi, bannlysning var t.ex. ett mycket starkt vapen men nu gick det fort utför - kyrkan delas. Oppositionen hävdade att påven inte var utsedd till Kristi ställföreträdare. Man sa att bibeln var enda källan till tro och att präster som













extra uttolkare inte var nödvändiga, helgondyrkan och celibat var bara onödigt påfund och att kyrkans företrädare skulle leva i fattigdomsideal. Kärnan i Jesu förkunnelse stred mot kyrkans och klostrens gigantiska rikedomar som blev en stor lockelse för Europas furstar - och därmed början till 200 år av religionskrig.
          Vetenskap och konst
Renässansen tog sin inspiration från antikens guldålder. Konstnärers, filosofers och matematikers arbeten blev tillgängliga. Aristarchos bevisade på 200-talet f.Kr. att solen var centrum för vårt planetsystem. Kopernicus beräkningar på 1500-talet visade på samma sak men han vågade inte publicera resultatet. Hans revolutionerande bok gavs ut av vänner samma år som han dog 1543.
      Andreas Vesalius var djärvare. Han gav ut ett mästerverk - en bok i anatomi på 700 sidor och över 250 bilder som beskrev människans skelett, blodsystem, muskler, leder och utmanade därmed den katolska kyrkan till en farlig gräns. Tio år tidigare hade en spansk vetenskapsman beskrivit blodsystemet och blivit bränd på bål. Vesalius segrade och till slut uppmanade Karl V kyrkan att ge upp.
     Sinnebilden för den moderna renässansmänniskan är Leonardo da Vinci, som med sin konst gjorde konstnären till konstens centrum i motsats till den medeltida hantverkaren som arbetade med konst på uppdrag av den religiösa världen.




gå tillbaka till meny