Frankrike är det europeiska land som allra mest har präglats av feodalismens system. Det skapades för att ena och stärka landet genom lojalitetsband, vilket också fungerade bra till en början. Med tiden drevs landet till kaos genom vasallernas inbördes strider. Vi har tidigare sett att abboten Suger målmedvetet arbetade för att stärka centralmakten och under Philip Augusts styre började resultaten synas. Vasallernas makt trycktes tillbaka, en enhetlig lagstiftning och skatteväsen växte fram, kyrkans makt reducerades - men 1337 dog de framgångsrika kungarnas ätt ut och ett tronföljdskrig med England startade och pågick i hundra år - hundraårskriget. Under dessa år föll Frankrike sakta samman. Englands kung bosatte sig i Paris och krävde kungakronan. Som genom ett under räddades landet, bl.a. av Jeanne d'Arc, som med heroiska segrar kunde föra den nya kungen Karl VII till kröning i Reims 1429 och 1453 var allt franskt område tillbakataget och det målmedvetna arbetet att stärka centralmakten kunde fortsätta. Inte minst p.g.a. de franska |
vasallernas katastrofala insatser under hela hundraårskriget. Den franska statsmakten stärktes men hoten från omvärlden blev påtaglig. Frans I blev kung i Frankrike när Karl V etablerade sin maktposition i centrala Europa och Spanien. Frankrike blev omringat och det gällde att upplösa det hotet. År 1519 skulle en ny kejsare i det Tysk-romerska riket väljas och Frans ställde upp mot Karl men förlorade. Den alternativa strategin blev då att inleda krig - i samarbete med det muslimska ottomanska riket under Suleiman den store mot Karl V. Det blev sammantaget fyra dyra krig som avslutades först 1544 med en sorts status quo. Frans blev dessutom tillfångatagen under en period och fick köpas fri för en stor förmögenhet. Ofta handlade krigen om makten över de -formellt tysk-romerska - mycket rika italienska städerna och de hade startats eftersom de franska kungarna hade arvsanspråk över dem. I Italien hade det under senmedeltiden växt fram ett helt nytt sätt att se på världen. Frans I hade tagit intryck av dessa tankar genom sina framstötar mot landet. Han blev därför en stor och första kung som importerat renässansen till övriga Europa. Hur man än definierar begreppet renässans så var det en process som omfattade mängder av områden. Kärnan var kanske att den tidigare förhärskande skolastiken (från Pierre Abélards tid) bröts ner. Den utgick från att bibeln |
beskrev verkligheten och utmaningen var att förstå den på rätt sätt för att få kunskap om den synliga världen. När skolastiken ersattes med att utforska själva verkligheten förändrades också hela tillvaron för mänskligheten.
Frans I var mycket entusiastisk, beläst och angelägen om att överföra denna kunskap till Frankrike. Han utvidgade kraftigt det kungliga biblioteket och - vilket Wikipedia nämner som en särskild poäng - han lär också ha läst böckerna, vilket inte var så vanligt i kungliga kretsar. Wikipedia beskriver hans kunskaper med följande ord:"His academic education had been in arithmetic, geography, grammar, history, reading, spelling, and writing and he became proficient in Hebrew, Italian, Latin and Spanish. Francis came to learn chivalry, dancing, and music, and he loved archery, falconry, horseback riding, hunting, jousting, real tennis and wrestling. He ended up reading philosophy and theology and he was fascinated with art, literature, poetry and science." Han importerade t.ex. både Leonardo da Vinci och tavlan Mona Lisa. Han köpte in verk av Michelangelo och Rafael, han beslutade att det kungliga biblioteket hade rätt till ett exemplar av alla tryckta verk som såldes i Frankrike. Han lät bygga och renovera mängder av slott runt om i landet. Slotten smyckades med konstverk av samtida renässanskonstnärer. Frans I sågs som ett kulturellt ljus i mörkret i det Frankrike som hade burit så tunga bördor efter de många krig som hade ägt rum så långt man kunde minnas. gå tillbaka till meny |