Vi har tidigare läst om högmedeltiden, en mycket speciell tid i Europas historia. Nu tar vi ett stort steg från tiden 1150-1200 till 1500-talets början. Mycket är helt annorlunda, någonting har hänt - faktiskt riktigt stora saker. I mitten av 1300-talet svepte vågor av elände in över Europas befolkning. Klimatet försämrades och under några ovädersår dog bortåt 20 procent av den fattigaste befolkningen av svält. En försvagad befolkning drabbades sedan hårt när pesten svepte i mitten av 1300-talet och decimerade Europas befolkningen radikalt. Europas befolkning drabbades hårt men dem, som överlevde stärktes i kampen mot överheten. Det uppstod en arbetskraftsbrist för de stora jordägarna, som nu tvingades till stora eftergifter. En hel del av livegenskapen försvann till förmån för betalning med pengar till arrendebönder. Detta, i sin tur, ledde till en ökning av jordbrukets produktivitet och skapade
|
|
överskott på spannmålsprodukter som kunde säljas på marknaden. De stora centrala Europeiska marknaderna för varubyten konkurrerades ut tillförmån för en allomfattande lokal-, regional- och fjärrhandel och pengars betydelse växte. Stora handelsströmmarna kom också från Fjärran Östern via handelshusen i Venedig, Pisa och Genua, genom Brennerpassen upp till Nordeuropa. Annan viktig handel skedde med ull och tyger mellan Europa och Nederländerna. Hansans och handelshusens betydelse ökade och i Venedig bildades de första bankerna - och de fick efterföljare. Familjen Fugger i södra Tyskland blev en stor dominant som lånade ut gigantiska summor - bl.a. till Karl V, en historia som vi återkommer till.
Feodalsystemet vittrade sakta men säkert bort, maktdelningen mellan kung och adel förändrades till förmån för centralmakten och kyrkans inflytande förändrades. Förvisso hade de lokala prästerna fortfarande ett starkt grepp om den vanliga människans liv och tankar men högst upp i den kyrkliga hierarkien fanns det mycket som var rötskadat.
Skillnaderna i det svenska rikets styre var stora mellan högmedeltiden och Vasaättens/Karl V:s tid. Fanns Sverige överhuvud taget på 1100-talet? Den svenska kungamakten hade sakta vuxit fram genom den Erikska ättens framgångar, Knut Eriksson hade suttit vid makten
| |
över tjugo år och knutit kontakter med Europeiska furstar, Erik Knutsson hade blivit den första krönta kungen i Sverige och Erik Eriksson hade Birger jarl. Birger jarls målmedvetna arbete för en nationell enhet fortsattes av Magnus Ladulås och därefter genom Magnus Erikssons allmänna landslag - men därefter pulvriserades centralmakten och Kalmarunionens orostid försvagade den nationella tanken och återkom först under Gustav Vasas tid. Åren 1520 till 1523 blev en tydlig markering efter Stockholms blodbad i november 1520. Den danske unionskungen Kristian II tyrann gjorde visserligen slut på alla sina fiender genom att avrätta långt över hundra av dem som stridit med riksföreståndaren Sten Sture och makan Kristina Gyllenstierna men sedan var Kristians tid slut, Kalmarunionen var slut och sedan 1520-23 finns den nationella enheten Sverige och en stark centralmakt som styr över den svenska befolkningen.Mycket snabbt etablerade sig den nya svenska kungen som en enväldig härskare av likartad sort som i övriga Europa - Henrik VIII i England, Frans I i Frankrike, Ivan den förskräcklige i Ryssland och på något egenartat sätt även i det Tysk-romerska riket där Karl V blev utnämnd till kejsare och blev en portalfigur för Europa trots att kejsarmakten decimerades kraftigt av de tyska självständiga furstarnas makt över sina egna länder och de norditalienska stadsstaternas självständighet och styrka.
gå tillbaka till meny
|