Resan från Eleonora till Karl V:s tid - några långa linjer mellan epokerna. Bilden visar hur franska riddare stoppas av engelska pilbågar

En tågförbindelse mellan Stockholm och Göteborg innebär ett antal avvägningar som är viktiga. Vill resenärerna komma fram snabbt eller kan de acceptera ett antal stopp på vägen? Västra stambanan far inte förbi så många betydelsefulla platser, Skövde, där jag själv har bott i femtio år är ju inte särskilt betydelsefull idag - väl? - inte heller Hallsberg eller Katrineholm? Snabbspåret öster om Vättern bjuder på värre överväganden, ska man stanna i Borås, Jönköping, Linköping och/eller Norrköping?      Samma överväganden står denna skrift nu inför och dess betoning av pedagogik innebär att stoppen måste minimeras. Visst är det synd men ju fler stopp på vägen innebär att helheten förloras och risken för att den skulle bli en helt vanlig historiebok ökar. Så, fokus måste fortsatt vara att lära känna de absolut viktigaste ställena och när det är klart då står det var och en fritt att besöka ställen som susades förbi.       Men på samma sätt som det är möjligt att observera något av förbipasserande naturen på en tågresa känns det

nödvändigt att peka på några förbipasserande händelser på sträckan mellan Eleonoras tid (högmedeltiden) och Karl V:s - för det är dit vi ska.      Det rör sig om drygt 250 år mellan magna charta och Columbus avsegling västerut från den Iberiska halvön 1492 och en lång rad viktiga och oviktiga händelser har förstås ägt rum. Det vi ska fokusera på är de linjer som pekar mot Karl V:s tid. Det är ett synsätt som ogillas av t.ex. Dick Harrison eftersom hans menar är att vid varje givet tillfälle så kan mängder av olika saker hända - och så är det förstås men samtidigt inte. Förändringar ligger som potentialer i den dagliga historien och många av dessa potentialer härrör från en naturvetenskaplig och social utveckling. 1215 hade adeln i Europa en mycket stark ställning. På Karl V:s tid var den fortsatt stark men på en flerhundraårig utförsbacke, som når marken vid vårt sista stopp - den om borgarklassens seger. Adeln på högmedeltiden var både militära krigare och härskare i den sociala toppen. Hundraårskriget mellan England och Frankrike (1337-1453) som i viss utsträckning handlade om Eleonoras och Henrik II:s angevinska rike visade att adelns kavalleri inte kunde stå emot de engelska långbågarnas pilregn. Adelns högsta skikt fick andra uppgifter i samhällspyramiden t.ex. inom den statliga byråkratin.       Staten, kungamakten började vrida sitt intresse åt

köpmännens håll. De hade på två- trehundra år utvecklat sitt inflytande över alla betydelsefulla delar av samhället och staten blev successivt allt mer beroende av deras pengar och lojaliteter kan svikta. Kungarna kom förvisso uteslutande från adelsskiktet. Adel och kungar var blodsbröder men på samma sätt som i förhållandet mellan Henrik II och Thomas Becket kom lojaliteterna att bytas ut när verkligheten förändrades. Kungens lojalitet fanns ytterst bara mot sig själv och sin ätt. Kompisskapet med adeln var utbytbart när så krävdes. Karl V:s tid innebar - just av den anledningen - ett enormt uppsving av statlig makt, d.v.s. kungamakt. Över hela Europa finner vi nu envåldshärskare likt Henrik VIII i England, Gustav Vasa i Sverige och Ivan den förskräcklige i Ryssland. Den gemensamma nämnaren är statsmaktens behov av pengarnas inflytande. Adelns betydelse finns kvar men minskar alltmedan kyrkan som helhet faller fritt på grund av inre stridigheter.      Och för att avrunda detta kapitel som handlar om de långa betydelsefulla linjerna så ska också nämnas två gigantiska nyförekomster - boktryckarkonsten och européernas vildsinta ockupation av främmande kontinenter som blev en följd av möjligheterna att målmedvetet färdas över de stora haven. gå tillbaka till meny