Varför handlar det så mycket om kungar

Historia har ofta handlat om vad kungar har haft för sig genom tiderna - och framför allt har historiker fascinerats av dessa kungars krigsinsatser. Det kommer även den här lilla historiebroschyren beröra i den mån det har betydelse för det övergripande syftet - att berätta om hur historiska händelser hör ihop, för att hjälpa till att förstå historiens gång.      Något som inte så ofta tas upp i historieböcker är däremot vad det är som driver makthavare att agera som de gör - såväl på Eleonoras tid som i våra dagar. Det borde man väl fundera över, eller hur?      Källan till rikedom på högmedeltiden skiljer sig från idag. Då var det land eller jord, som var det viktiga - rätten att få disponera vad jorden avkastade. Ett landområde ägdes på högmedeltiden som en personlig rikedom. Området som vi idag kallar England ägdes av kungen till skillnad från idag då en makthavare är satt att utveckla landområdet till befolkningens bästa. På högmedeltiden kunde alltså kungen utvinna alla de rikedomar som befolkningen tvingades förverkliga. Kungar var visserligen tvingade att stycka upp sitt personliga landområde till mäktiga undersåtar, som därmed fick rätten att för egen del utvinna all rikedom som landområdet kunde åstadkomma.

Kungen tvingades alltså dela med sig av rätten till rikedomar till sina mäktigaste undersåtar, som i sin tur tvingades att dela med sig till nästa grupp undersåtar i ytterligare några led - och den yttersta grundbulten i systemet var att allt handlade om att den jordbrukande befolkningen stod för allt arbete - med att plöja, så och skörda, jaga, fiska, tillverka - och skänka merparten till överheten.      Systemet skapade ett incitament att käbbla om vem som var rättmätig ägare till de olika landområdena. Ju mer land man ägde desto rikare var överflödet vid de dagliga måltiderna, vid högtiderna och gästabuden. Överflödet kunde också halveras om någon annan lyckades lura till sig ett gott stycke land - i slutändan löstes många sådana händelser med krig.      Det normala var dock inte krig ty det fanns en mekanism som användes helt naturligt just eftersom landområdena alltså sågs som privata egendomar. Det var genom giftermål och arv och med det träder ett intrikat mönster fram i det dagliga livet. Man såg sina barn som medel att öka familjens, ättens, rikedom. Att gifta bort sin son eller dotter på ett fördelaktigt sätt skapade en möjlighet för familjen att få ut rikedomar ur ett landområde som man tidigare inte hade haft tillgång till. Livet var visserligen kortare än idag men eftersom varje dag skulle levas gott så hade det stor betydelse hur man hade lyckats placera ut sina barn i rika familjer och stora landområden.      Risken fanns förstås också att landområden kunde gå förlorade. Detta ständiga spel om rikedomar genom ägande av land - och ägande av den jordbrukande befolkningen - gjorde att makthavare på olika nivåer ständigt beaktade sina

olika möjligheter och att det var lätt att ta till kriget som lösning, speciellt som det makthavande skiktet faktiskt var krigare - riddare med häst, rustning och ett krigiskt följe.      Det är därför man - lite konstruerat - kan ställa sig den bekymrande frågan om det inte var lite synd om dessa rika familjer. De måste ju alltid bära på en oro över framtiden. Den fattiga jordbrukande befolkningen hade inte alls dessa bekymmer. De kunde aldrig få någon bättre situation än den befintliga. En sorts trygghet i att det alltid skulle vara odrägligt, näst intill svält och att arbetet alltid skulle vara långt över det rimligas gräns. (Under högmedeltiden, kom dock detta att ändras i viss mån upptäcker vi inom kort).      Därför handlar medeltidens histoira mycket om kungar och deras giftermål och deras krigståg. De förvaltade sin "portfölj" av rika landområden genom att blicka ut över sin omgivning och övervägde vilket som skulle vara nästa steg, ett giftermål, en allians, ett krigståg eller ett motsvarande hot mot sitt eget territorium.       I nästa kapitel ska vi titta lite på Eleonoras förmögenhet och möjliga allianser genom sina barns giftermål men det måste också betonas att barn, som vuxit upp till makt också spelade sitt spel och var ofta trolösa mot sina föräldrar. Gå tillbaka till meny