Kloster är en fascinerande skapelse. Det är en i huvudsak avskild värld där människor med samma inriktning och tro lever tillsammans i avskildhet från resten av världen. Kloster har funnits inom kristendomen från mitten av 500-talet och följde de regler som Benedikt av Nursia hade upprättat och godkänts av påven. Klosterlivet frodas också i religionerna buddism, taoism och hinduism
Ju mer man läser om kloster desto krångligare blir det och till slut går man helt vilse. Detta är ingen lärobok om kloster, detta är en översikt om viktiga händelser i den västerländska historien. Vi ska bara konstatera att klosterlivet hade en mycket stor påverkan för det medeltida livet.
Rent pedagogiskt har vi, som vill försöka komma ihåg den historiska tidsföljden, en alldeles osedvanlig tur för de olika typerna av kloster går att strukturera i alfabetisk ordning. Huvuddragen är nämligen dem att den stora kyrkofadern Augustinus av Hippo kan sägas ha inlett seden med att några särskilt hängivna kan dra sig in i ett skyddande skal för kontemplation och religiositet redan i slutet av 300-talet. Alltså vid den tiden då de romerska
Efter Augustinerregeln kommer sedan Benediktus av Nursia. Han författade klosterregler för det dominerande sättet för klosterlivet i cirka 500 år. Bendïktus författade klosterregler för Benediktinerordern år 529 och han verkade i det berömda klostret Monte Cassino. Därefter följer de klosterordnar som uppstår under högmedeltiden och som i den här skriften inordnas i Eleonoras tid. På 1100-talets början har vi Cicterciensordern följt av Dominikanerordern och avslutningsvis Franciskanerordern, skapad av den helige Franciskus, som levde i slutet av 1100-talet och en bit in på 1200-talet.
Munkar, nunnor och kloster var källan till viktig kunskapsutveckling inom många av livets områden och från klostren kom många av de personer som beskrivs i kapitlet om Eleonora - Bernhard av Clairvaux, Abbé Suger, Abelard och Heloïse, Hildegard av Bingen . Såväl Eleonora som Henrik II och Ludvig VII stödde tillkomsten och utvecklingen av klostren och Ludvig VII hade fått sin grundutbildningen där.
Vid tiden för sekelskiftet år 1000 var klosterlivet i allvarlig fara. Under en lång tid hade klostren blivit rikare och var en stor jordägare. Många adelsmän, som fruktade för domedagen och kanske skärseld hade skänkt jordegendomar till sina favoritkloster för att få hjälp med böner om en mild behandling efter döden. Inom klostren försvagades också den ursprungliga moralen och arbetsdiciplinen. Därför fanns en stor längtan bland seriösa munkar och nunnor om en reformation och en
Klostrens betydelse för utvecklingen i tiden är stor. Grundutbildningen för Västeuropas överklass skedde där. Det var mycket naturligt eftersom allt vad man behövde veta om världen stod i bibeln och klostrets invånare tog sig tid att dela med sig av världens kunskap. Inom klostren levde inte bara munkar (i munkkloster) och nunnor (i nunnekloster) - där levde också en stor mängd lekbröder och systrar. Det var människor med stor religiös övertygelse men som inte hade tagit steget över till den innersta cirkeln. Dessa lekbröder skötte allt praktiskt arbete och bidrog därför till mycket av klostrens betydelsefulla utveckling. I klostren skedde kunskapsutveckling inom odling, inom sjukvård, inom kulturarbete och praktisk utveckling av husbyggnation och allt som där hör till - bl.a vattenförsörjning och avlopp.
Benediktinklostren låg ofta på avskilda platser och dess munkar och nunnor höll sig inom klostermurarna där de var självförsörjande. De senare ordnarna, tiggarordnarna, dominikanerna och franciskanerna levde och predikade där människor fanns, de var inte självförsörjande utan var just tiggande. De levde på gåvor och bidrog aktivt i samhällslivet, t.ex. som lärare på grundnivå men också på universiteten, som började växa upp som nyheter i Europa.
gå tillbaka till meny