Staden

Högmedeltidens absolut största förändring är etableringen av staden som tillväxtpunkt. Det fanns förstås städer i Europa sedan tidigare men de var oftast administrativa centra för att styra de omkringliggande regionerna. Under högmedeltiden händer något helt nytt, staden blir ekonomiskt självbärande. Från och med nu blir staden ett centrum för tillverkning och handel. I staden kan man leva och försörja sig - om handeln fungerar.       Processen började med de stora förändringar som ägde rum inom jordbruket. Mer mat producerades. Den räckte inte bara för att försörja en improduktiv krigarklass och överhet, maten räckte också till den nya klass i befolkningen som flyttade till städer och bedrev kommers.      Det började i liten skala, en viss handel uppstod utanför de stora antalet borgar som byggdes, liksom även kring

kloster och katedraler. Platser där människor hade en naturlig anledning att befinna sig på utöver den egna gården eller fälten, som styrdes av överheten. De nya mötesplatserna innebar möjlighet för utbyte av de olika överskott som uppstod inom den närmaste regionen - och handeln växte. Till slut uppstod en sorts intressegemenskap kring de problem som störde verksamheten främst från krigarklassen, adeln, som var van att bestämma. Deras regelverk skiftade från plats till plats, de var lynniga, oberäkneliga och främst inriktade på att gynna deras egna intressen.       Men kommersen fortsatte, den spred sig i vidare ringar och skapade sina egna behov. Det som främst behövdes var tydliga regler som alla förstod att följa. Man behövde överhetens, kungens och furstarnas skydd mot stöld och bedrägerier och när detta blev verklighet tillväxte hela den kommersiella världen. Handel började bedrivas över vidare områden, de första stora marknaderna bildades i Champagne i Frankrike och därmed blev omfattningen både nationell och gränsöverskridande. Hanteringen av tillgångar och skulder handelsmän emellan ledde till att de första embryona till banker etablerades - främst i Norditalien.       Furstarna såg förtjänsten i den urbana tillväxten och skyddade städernas rättigheter gentemot adelsväldet.

Särskilda regler infördes pga kommersens behov och det i sin tur utövade stor lockelse på människor i stadens närhet. De såg chansen till befrielse från livegenskapen under överklassens förtryck och tog chansen att rymma in till städerna. Om man lyckades hålla sig undan från adelsklassens förföljelse under en viss tid blev man automatiskt befriad från livegenskapen och blev fri. Möjligheten att försörja sig i staden var också stor - i alla fall inledningsvis. Trots detta förblev städerna ändå små, endast ett fåtal städer i Västeuropa hade en befolkning över 5000 människor och 95% bodde fortfarande på landet.      Under denna tid, högmedeltiden och under Eleonoras tid började handels behov av infrastruktur tillgodoses. Henrik Lejonet satsade kraftfullt på att göra Lübeck till ett centrum för Nordeuropa i denna nya tid som fanns strax utanför tröskeln. Andra furstar förstod också den nya tiden men bröt ibland förtroendet om köpmännens behov inte gynnade dem själva.       Det var en sorts revolution, pengar började få betydelse. Kyrkan ville behålla den gamla ordningen. De tjänade på att ha livegna bönder som brukade deras jord, de behövde inte pengar. Köpmännen avskydde oordning men ibland utbröt våld i kampen för olika intressen. Penningsystemet föddes med kommersiella band, krediter reglerades med handelsavtal inte med sociala hierarkier . gå tillbaka till meny