Thomas Becket var Henrik II:s närmaste man. Han mördades år 1170 av riddare, som tolkade kungens ord som en maning att döda.Beckets problem var att han var lojal mot sin överordnad och det blev ohanterligt när hans överordnade blev utbytta. Becket var därför det allra största offret för investiturstriden.
Thomas började sitt vuxna liv med olika yrken eftersom vanliga studier blev halvhjärtade. Till slut anställdes han i hushållet hos dåvarande ärkebiskopen Theobald av Bec och av denne fick han olika förtroenden och uppdrag runt om i England och i Europa. Theobald blev så gränslöst imponerad att han föreslog kung Henrik II att utnämna Thomas till Lordkansler (Lord Chancellor), den högsta posten inom riket efter kungen men också efter ärkebiskopen. Becket fick den titeln 1155, vid 36 års ålder.
Som lordkansler var Becket mycket effektiv och han bidrog mycket till att stärka kungens intäkter genom beskattning av adelns lantegendomar och biskopsstiften. I
Henrik II arbetade sedan 1154, då han blev kung, på att knäcka adelsmännens makt. De var självsvåldiga och var skyldiga till ett inbördeskrig och tronföljdskrig som just hade avslutats efter 18 år. Henrik II:s utnämning till kung var just resultatet av det kriget.
För Henrik II var både Thomas Becket och Eleonora av Akvitanien sällsynta fynd och tack vare Becket kunde Henrik II få bukt med adelsmännen. Dessa tvingades acceptera en lagstiftning som utgick från kungadömet, alltså centralmakten och som starkt begränsade baronernas makt i sina olika landområden. Henrik II:s regim var mycket effektiv. Nu återstod kyrkan.
Kyrkan var, precis som adelsväldet, en relativt fristående makt som Henrik II ville dra in under centralmakten. För att lyckas med det befordrade han Thomas Becket till ärkebiskop 1162, sju år efter lordkanslerutnämningen. Detta var något som satte skräck i landets biskopar och präster. Becket var ju dessutom inte ens präst, vilket gjorde att det gick att kritisera utnämningen. Man anade dock att kyrkans öde skulle bli detsamma som baronernas. Men så blev det inte.
Becket avsade sig sitt uppdrag som lordkansler och befriade sig från risken att ha dubbla arbetsgivare. I hans ögon var ärkebiskopen underställd påven och därmed inte underordnad kungen. Han och Henrik fick plötsligt motsatta intressen och ett stort antal konflikter uppstod
Thomas Becket fick komma tillbaka till England 1170 men hamnade direkt i dispyt med kungamakten. Han t.o.m. bannlyste några av kungens mest lojala biskopar efter att dessa hade brutit en gammal kyrklig tradition om sättet att kröna tronföljare och kungar. Henrik II utbrast då i en stilla önskan om att något skulle hända den besvärlige ärkebiskopen och i december 1170 blev Becket alltså mördad i Canterburykatedralen.
Mordet skickade chockvågor ut över Europa och påven helgonförklarade Thomas redan efter dryga två år. Han blev föremål för vallfärder och t.o.m. kung Henrik II tvingades till slut - år 1173 - vallfärda och knäböja vid S:t Thomas grav. Detta berodde på den fiendeskap som mycket snabbt hade uppstått från Eleonora, den kungliga familjen och folket - mot kungen och hade dessutom resulterat i ett uppror mot kungen från Eleonora och sönerna. En populär kung hade snabbt förlorat all respekt, i familjen, i landet och i hela den kristna världen. Kristendomens ideologiska makt kunde inte vara tydligare.
gå tillbaka till meny