Så här von oben kan man lätt se att det var inte lätt att tänka rätt under medeltiden. Den absolut viktigaste förutsättningen för kunskap fattades ju - undersökandet av den naturvetenskapliga verkligheten. Tidens tänkande var lite famlande, men ändå en sorts förutsättning för att hitta några fasta punkter.Utgångspunkten för dåtidens "vetenskap" var att sanningen fanns att hämta i Bibeln. Bibeln var ju Guds beskrivning av sitt skapande och Gud var högst verklig. En viktig filosofisk fråga var alltså hur förhållandet mellan människan och Gud skulle vara.'
Vi har tidigare sett att Bernard av Clairvaux bestämt hävdade att den rätta attityden var att tro. Det var helt i överensstämmelse med Guds mening med livet. Guds undersåtar skulle tro på det som fanns i Bibeln. Det räckte med det.
Bernhard avskydde Abélard eftersom denne upptäckte en mängd motsägelser men Abélard ansåg att dessa motsägelser skulle kunna upplösas om man bara logiskt analyserade det skrivna. Abélard blev därmed en av
Det var i städerna som sökandet efter verkligheten utvecklades. De tidigare klosterskolorna som fanns utspridda över Europa kompletterades med katedralskolor som fanns i de största städerna. De främsta katedralskolorna omvandlades ibland till universitet. De första universiteten som kunde förmedla någon praktiskt var de juridiska, ett sådant universitet bildades i Bologna 1088. Handelstraktat och avtal var viktiga saker och med utgångspunkt från den romerska rätten blev juridiska studier viktiga i den framväxande Europeiska infrastrukturen. Men kanonisk rätt var absolut lika viktig. Kyrkan hade genom Bibeln, genom påven, genom kyrkomöten m.m. klarlagt hur ett liv ska levas och därför läste man på universiteten både civilrätt och kanonisk rätt. En uppdelning som påminner om investiturstriden - vilken av de båda auktoriteterna hade företräde, kyrkan eller kungamakten?
Ett annat tidigt område för behov av kunskapsutveckling var medicin. Universitet med den inriktningen bildades i Salerno och Montpeiller under högmedeltiden och kunskapen kom i huvudsak från tidiga greker och från arabisk och judisk tradition.
Universiteten i Europa var annars mestadels filosofiska och dominerades av skolastiken med tidens brist på
Platon var mera känd och det var utifrån Platons idélära som en av de största akademiska striderna drabbade universiteten - universaliestriden - om hur verkligheten ser ut. Platon hävdade (på 400-talet f.Kr) att det finns en idévärld där allt verkligt existerade, verkligheten var bara en kopia. På högmedeltiden var den tanken lättbegriplig. Gud fanns, änglar och himelriket likaså. Vår jordiska värld var bara en simpel kopia och därför var allt som vi ser och känner bara kopior av verkligheten. I universaliestriden kallades de som omfattade denna tanke "realister".
I stort sett fanns fyra olika idéer om verklighetens beskaffenhet och en av dessa var "konceptualisternas" (bl.a Abélard) De hävdade att det var vår fysiska verklighet som var det sanna. Människans tankeförmåga generaliserade sedan olika egenskaper till ett högre intellektuellt plan och därmed skapades allmängiltiga begrepp - en verklig katt finns på riktigt och kan benämnas 'katt' men idékatten finns inte.
gå tillbaka till meny