Hur feodalismen fungerade

Feodalism var medeltidens sätt att styra ett landområde eftersom det inte fanns snabba kommunikationer. De klarade inte av att upprätthålla Roms effektiva infrastruktur, därför behövdes någonting annat och Karl den store i Frankernas rike har fått äran av att konsturera ett sådant.       Det har funnits centralstyrda riken före vår tid och före Eleonoras tid på 1100-talet. Romarriket var ett sådant, faraonernas egyptiska riken var ett annat, Inkariket i Sydamerika ytterligare ett. Dessa fungerar så att en central makthavare beordrar vissa åtgärder och mängder av kurirer sprider dessa budskap ut över landet och budskapen måste följas, annars kommer centralmaktens våldsapparat och ser till att straff utmäts.      Det medeltida samhället hade uppstått på ett helt annat sätt och lokala makthavare hade stor makt så någon centralmakt var svår att skapa. Ändå var det tvunget att ordnas på något sätt och ett feodalt system fick bli lösningen.      Utgångspunkten uppstod när Karl den store i Frankernas rike tillskansade sig rätten att äga all mark i landet.

Han fick den rätten av Gud, han blev "kung av Guds nåde". Den marken delade han upp i jättestora underområden, som han gav bort i förläningar till länsherrar. Dessa kallades "kronvasaller" och dessa delade sedan upp sina landområden till vasaller med en lägre social ställning. Varje vasall stod i beroendeställning till en högre social nivå och var tvingade att ställa upp i krig när det så krävdes. I gengäld var varje vasall befriad från skatt. Detta vasallsystem hade många nivåer och varje nivå hade bestämda titlar på härskaren, hertig, greve, baron o.s.v.      Längst ner i kedjan fanns den egendomslösa befolkningen som hade som uppgift att förse hela den här pyramiden av adelsmän med mat, nödvändighetsartiklar och lyx. De, som befann sig längst ner var i allmänhet inte bara egendomslösa, de var också livegna. De var bara ett litet steg ifrån slavar, deras rättigheter var ytterst begränsade men de hade ett eget liv. Slavar kan jämföras med arbetshästar. De kan behandlas hur som helst och kan också köpas och säljas- och om de rymmer efterlyses de och återförs till sin ägare.       Eleonora av Akvitanien hade ärvt sitt stora rike från sin far när denne plötsligt dog under en resa. Eleonora blev därför länsherre och kronvasall över ett landområde som sträckte sig utmed Atlantkusten från Loire nära Paris ner till Medelhavet. Akvitaniens undervasaller var inte alltid lojala så familjens kontroll över området varierade mellan

årtiondena. När hon gifte sig med Henrik II var också han kronvasall till den franska kungen så det egendomliga förhållandet uppstod att Henrik och Eleonora dels förklarade sig lojala, underdåniga vasaller till Ludvig VII (Eleonoras tidigare make) och samtidigt i fullt krig - mellan rikena England och Frankrike. Att Henrik och Eleonora fick fortsätta att vara kronvasall till Ludvig VII beror nog främst på den överlägsna militära styrkan som Henrik II besatte.       En som det gick betydligt sämre för var Henrik Lejonet i Tyskland. I hans förpliktelse gentemot sin överordnade - Fredrik Barbarossa, kejsare i det tysk-romerska riket - skulle Henrik ha ställt upp med krigare när Fredrik Barbarossa behövde hans hjälp i sitt krig i Lombardiet. Henrik vägrade och fick till slut fly. Henrik Lejonet var gift med Eleonoras och Henriks dotter Mathilda så han och Mathilda gav sig av till Normandie, Henrik II:s hjärtland.       Henrik Lejonet är en av Tysklands absolut mest kända historiska personer och får därför ett eget kapitel i det här avsnittet som heter Eleonoras tid. Han lever ett mycket omväxlande liv och förlorar många strider men kommer också tillbaka nästan lika många gånger. gå tillbaka till meny