Andra korståget

Drygt fyrtio år efter första korståget intogs en av korsfararstaterna - grevskapet Edessa (i sydöstra hörnet av nuvarande Turkiet) - av en muslimsk makt. Detta vållade oro i korsfararstaten Antiokia och man bad påven i Rom om ett nytt korståg.       Den då nytillträdde påven hade ganska litet inflytande så initiativet till den yra av entusiasm som uppstod ska tillskrivas Bernhard av Clairvaux. Han reste runt i nuvarande Tyskland och Frankrike för att få kungar och riddare att "ta korset", vilket innebar att man lovade att ställa upp i ett krigståg i den enda rätta religionens namn. I det första korståget hade ingen kung deltagit men nu lovade den tyske kungen, Konrad III av Hofenstaufen, att ansluta sig, därefter gick också Ludvig VII och Eleonora med.      Ludvig VII var en mycket from man, han var definitivt ingen härförare men som kung i en feodalstat tvingades han ofta ut i strid. Det gick inte alls bra och han plågade sig själv med anklagelser över dåd som hade gjorts. Det var för att få frid med sin gud som han gick med som ledare för

detta andra korståg. Kungens rådgivare, Abbot Suger, avrådde bestämt eftersom kungaparet ännu inte hade lyckats få fram en tronföljare. Suger hade ju som projekt att stärka centralmakten och var det olämpligt med sådana här äventyrligheter.      Det finns ett talesätt som säger "En gång är ingen gång men två gånger är en vana". Det stämmer ganska bra för andra korståget skapade verkligen en vana att dra ut i krig för kristendomens skull. Nio korståg till "det heliga landet" ägde rum under de närmaste hundra åren och de urartade mer och mer. På 1300-talet användes korståg av europeiska makthavare för att tillfälligt bli av med de värsta bråkstakarna inom adeln.      Andra korståget blev ett stort fiasko. Det inleddes 1147 och ganska snabbt led de tyska och franska trupperna mycket stora nederlag - och stora delar av de nobla riddarna massakerades av de muslimska styrkorna redan innan de kommit fram till Edessa. En mängd felaktiga beslut hade gjorts och andra korståget avslutades 1148 nästan innan det hade börjat.       Ludvig VII:s del i korståget var besynnerligt. Han anklagades i efterhand för att han hellre bekymrade sig över andra saker än strid. Han anklagade Eleonora för ha uppträtt illojalt, han var mycket förälskad i henne, han oroade sig starkt för att en skilsmässa dem emellan skulle ske efter korstågets slut. Han verkade dessutom mindre

intressera av korståget än som en egen pilgrimsresa och när kriget var förlorat så gav han sig ut på en personlig pilgrimsfärd i Jerusalem för att vara på de heliga platserna.       Fiaskot med andra korståget följdes av en lång rad anklagelser mot allt och alla. Stridsviljan ansågs låg, motsättningar mellan inblandade beslutsfattare och härskare. Även Eleonoras bristande lojalitet hade betydelse ansåg några. Här ska dock den historiepedagogiska aspekten tas upp. Andra korstågets historia finns att läsa på många andra ställen.      Denna skrift handlar om historiens tidsaxel och andra korståget känns som:       - - en avslutande punkt: Eleonora och Ludvig VII skildes, kungamaktens centraliseringssträvanden kom av sig tillfälligt, Abbot Suger lämnade tillbaka makten till Ludvig VII och avled 1151, Bernhard av Clairvaux avled 1153, (Pierre Abélard hade dött redan 1142).      - - och en bladvändare: Eleonora gifter sig med Henrik II av England och därmed bildas det Angevinska riket - från Skottland till Pyrenéerna. Ludvig VII gifter om sig och får tronarvingen Philip August, som kommer centralisera Frankrike och till slut göra slut på vår huvudpersons (Eleonora) maktområde, Konrad III blir den första av Hohenstaufernas ätt att bli kejsare i det tysk-romerska riket. gå tillbaka till meny