I tre kapitel ska vi nu lära känna några stora män från högmedeltiden. De verkade under Eleonoras tid i Akvitanien och Paris, som fransk drottning - dvs strax före 1150. Personligheterna är Berhard av Clairvaux - klosterlivets och katolicismens stora hjälte, Abbot Suger statsmannen som blev de stora katedralernas föregångsman och Pierre Abelard. kulturmannen som nytände liv i filosofin. De påverkade starkt både sin samtid och även efterföljande tid. Alla har haft nära kontakt med klostervärlden - fast på olika sätt. Abbot Suger uppfostrades i samma krets som den franske kungen Ludvig VI. Han var begåvad och gjorde en snabb karriär som ledde honom till att bli främste rådgivaren till de båda kungarna Ludvig VI och Ludvig VII - och som historiker skrev han bådas biografier.
De franska kungarna var vid den tiden svårt nedtryckta av landets främsta adelsmän och de styrde egentligen bara över området kring Paris. Suger inledde en förändring av detta genom att knyta ihop kungamakten med kyrkans
Ett lämpligt steg var därför att medverka till giftermål mellan blivande kungen Ludvig VII och Akvitaniens härskare, Eleonora. Kungamakten skulle därmed behärska ett jätteområde av landet och trygga centralmakten. Han ledde ett stort följe av Frankrikes riddarelit till Akvitanien för att hämta landets blivande drottning.
Suger värnade kungamakten men fick ändå se sig åsidosatt när Ludvig VII allt oftare anlitade Eleonora som främsta rådgivare. Han drog sig försiktigt tillbaka till S:t Denis och där ledde han ett mycket betydelsefullt arbete vid klosterkyrkans renovering. Han har blivit hedrad som påskyndare av den enorma våg av katedralbyggande i hela Västeuropa. Jättearbeten som blev motor i en stor ekonomisk utveckling.
Ludvig VII och Eleonora genomled många motgångar under sina gemensamma år vid makten och när påven tillsammans med Bernhard av Clairvaux utropade det andra korståget ville Ludvig befria sig från synd genom att medverka och leda korståget till det heliga landet. Suger försökte förhindra deras medverkan eftersom det skulle vara till stor skada för landet men kungaparet envisades.
När katedraler nu började byggas blev det en mycket viktig del av moderniseringen av norra Europa. Själva byggprocessen kunde ta allt mellan femtio år till mer än hundra och stimulera utvecklingen av yrkeskunnande och penningekonomin. Städer växte till där katedraler byggdes och där utvecklades också en högre form av utbildning - universitet - med fast anställd lärarpersonal, som inte nödvändigtvis kom från klostren. Pierre Abélard är ett exempel på den kategorin.
Universiteten var en kombination av den nyupptäckta antikens kunskaper - Aristoteles verk hade förmedlats med arabiska mästare såsom t.ex. Averroës - men också lärarnas medvetenhet om sitt yrke. Katedralbyggandet hade satt fart på yrkesmedvetandet hos alla de hantverk som fått betydelse. Det bildades "skrån", som var sammanslutningar av olika typer av hantverkare och innehöll mästare, gesäller och lärlingar.
Abbot Suger dog i januari 1151. Han slapp därmed uppleva kungaparets skilsmässa. Ludvig VII och Eleonora höll ihop till våren 1152 efter att de återigen hade misslyckats att få en manlig tronarvinge.
gå tillbaka till meny