Bernhards traktat för tempelherreordern

Vi vet alla att Jesus korsfästes på order av den romerska övermakten. Vi vet också att det västromerska riket säckade ihop från 400-talets mitt och under nästa århundrade. Innan dess (på 330-talet) hade den kända kejsaren Konstantin den store delat upp romarriket i ett Västrom med Rom som centralort och med den nya huvudstaden Konstantinopel som verklig huvudstad. Östromerska riket bildades först sextio år senare och det kom att bestå som rike fram till 1400-talets mitt (mer om det i nästa avsnitt). P.g.a. den Östromerska dominansen i Medelhavets östra del bosatte sig många med kristen tro i det område som idag kallas Israel av många och Palestina av många andra.       Kejsar Konstantin lät också uppföra den "Heliga gravens kyrka" där han ansåg att Jesus var begraven och dit började nu människor från hela det kristna Europa vallfärda.      Vallfärdande människor har rikedomar för sin överlevnad i sitt bagage och därför ett frestande byte för rövare av olika slag.

Under följande århundraden förändrades bilden. Islam föddes som religion på 600-talet och den muslimskt troende befolkningen kom succesivt att bli i majoritet. De byggde också moskéer på sina heliga platser. Två religioner på samma plats borde ju enligt de religiösa trohetssatserna bli en extra fredlig plats men så blev det förstås inte.       På 1000-talet blev denna för handel centralt belägna plats attraktiv för många riken och den östromerske kejsaren bad om hjälp från Västrom att trycka bort muslimerna från platsen. Den heliga gravens kyrka hade dessutom förstörts. I västra Europa kläddes denna vädjan i religiösa termer och påven kallade till ett korståg för att befria den heliga graven och det heliga landet från muslimer. Påven proklamerade också att de som deltog i korståget skulle därmed vara befriade från sina synder.      Första korståget avslutades 1099 och ansågs ha blivit en stor succé, aldrig tidigare hade så många muslimer och judar slagits ihjäl på en och samma gång. Kristna riddare beskrev, utan att bekymra sig, att de kunde gå i blod upp till anklarna.       Vallfärderna till det heliga landet ökade men blev också farligare och som resultat av det hotet bildades Tempelherreordern - en djupt religiöst troende krigsmakt. De ville verkligen slåss för sin tro. Därför bildade de en orden som skulle ha klosterregler som sammanhållande kitt. Ordern skrevs tillsammans med Bernhard av

Clairvaux och utgick i från den då vanligaste klosterordern - Benediktinerordern men man gjorde ändringar så att det skulle passa ett krigande klostersällskap. De viktiga reglerna kring fastan mjukades upp så att det inte skulle vara ett hinder under krigsoperationer.       Tempelherreordern tog den heligaste platsen av alla, Klippdomen, som sitt högkvarter och därifrån styrde sitt välde, som bara blev rikare och rikare för varje år. De första åren var deras huvuduppgift att skydda de tre stora korsfararstaterna, som hade uppstått som kristna riken i området och också skydda alla pilgrimer som vallfärdade till det heliga landet. Med tiden utvecklades en helt annan sida hos ordern, den utvecklades till ett handels- och bankimperium över hela den kristna världen - och blev till slut så rik och mäktig att de krossades år 1312 av påven och den franska kungen, som ville beslagta orderns rikedomar. En stor del av de franska tempelherrarna torterades och avrättades.      När Tempelherreordern skapades bildade de modell för ett antal andra riddarordnar, som t.ex. Tyska ordern i Östersjöområdet och Johanniterordern med bas på Malta och ofta rivaler till Tempelherreordern. gå tillbaka till meny