Eleonora av Akvitanien kommer från en mycket välbärgad grevlig släkt i Frankrike. De kontrollerade hela västra Frankrike – en bra bit in i landet - från den spanska gränsen upp till Normandie. Släkten var levnadsglad, de kom från södern där inflytandet från det lättsinniga romarriket fortfarande fanns kvar, de var självmedvetna och stridbara. Eleonora fick en god utbildning och kvinnors ställning var betydligt bättre än i norr. Vid tretton års ålder ärvde hon alltihop och hade blivit uppvaktad under en tid av den franska hovet, så kort tid efter arvet blev hon drottning i Frankrike. Hon var självsäker och tog omedelbart plats kungens främsta rådgivare. Hon blev omedelbart illa bemött, hon kvinna och kom från lättsinniga södern. Bernhard av Clairvaux, den fromme, hårdhudade och inflytelserika munken avskydde henne alltmedan abbot Suger, den tidigare försterådgivaren tog det med större jämnmod.
Det unga paret fick en dålig start, de fattade ett antal dåliga beslut. Kungen Ludvig VII var mycket from och när han av misstag blev orsaken till att en mängd människor brändes inne i en kyrka drabbades han av sådan ruelse att han - för att få syndernas förlåtelse av påven -
Andra korståget blev ett totalt fiasko - både på slagfältet och på det personliga planet och efter att de hade återvänt skilde de sig. Ludvig var alltför from för Eleonora, de misslyckades att skapa en manlig tronföljare och Eleonora hade svårt att underordna sig kungamakten krav. Eleonora gifte på kort tid om sig med Englands tronföljare Henrik. Eleonora blev drottning och tillsammans ägde de allt land från skotska gränsen till spanska gränsen. Ett område som de också hela tiden måste försvara, eftersom underlydande hertigar och baroner i området ständigt försökte utöka sitt inflytande. Henrik II var ofta på krigståg, bl.a roffade han åt sig Irland och har var en skicklig härförare. Under tiden styrde Eleonora riket. England blomstrade.
Men familjegräl tog vid, den mycket kompetente kungen Henrik II gjorde några allvarliga misstag - bl.a. en mycket känslomässig otrohetsaffär med Rosamunda (som gett namn åt våra trädgårdars fina rosamundaros) och misstanken om att Henrik låg bakom mordet på sin vän och följeslagare, ärkebiskopen Thomas Becket. 1173 ledde Eleonora ett uppror mot sin make. Med sig hade hon sina sina tre söner, Unge Henrik, Rikard Lejonhjärta och Johan utan land (De två senare kända från Robin Hood). Henrik segrade och Eleonora fick husarrest och blev fri först efter att Henrik II hade dött. Rikard blev kung och Eleonora återvände till Akvitanien, som hon styrde självständigt med assistans av Rikard.
Rikard Lejonhjärta ledde det tredje korståget (1189-1192) tillsammans med sonen till Ludvig VII - Philip August -
Eleonora hade ytterligare ett antal barn med Henrik. Dessa hennes döttrar blev ingifta i olika kungaätter och därmed kom Eleonora att få möjligheter till inflytande i hela västra och mellersta Europa. Vid åttio års ålder red hon t.ex. över Pyrenéerna för att hjälpa sin dotter Johanna, som var drottning över cirka halva nuvarnade Spanien.
Eleonoras maktområde
Eleonora fick sammanlagt tio barn med sina två män - och hon överlevde alla utom två och alla blev på olika sätt makthavare över länder och områden i Europa. Det är inte säkert att hon kunde dominera dessa områden genom sina barn, graden av inflytande varierade nog men om man begrundar en karta över Europa så ser man att mer än halva Europa kunde påverkas av Eleonora av Akvitanien. En av döttrarna - Mathilda - var gift med Henrik Lejonet, tysk-romerska rikets näst mäktigaste man,, rival till Fredrik Barbarossa, grundare av städer som Lübeck och München och den tyske regent som slöt ett handelstraktat med den svenske kungen Knut Eriksson (känd för sin vänskap med den fiktive hjälten Arn i Sverige). Allt detta gör hennes öde så lämpligt för en historieberättare.
gå tillbaka till meny