"Eleonoras tid"
(1137-1215)
Det första som måste sägas här är att av pedagogiska skäl (-den här skriften handlar ju om historiepedagogik) att det är ganska svårt att hitta ett lämpligt startår men av en sorts pedagogisk lathet brukar jag tänka på år 1150. Fördelen är att det är ett jämnt årtal. Aningen mera lämpligt är att vi kan fastställa att det katastrofala s.k. Andra korståget hade just avslutats. Andra korståget är lite av den vattendelare som pedagogiken behöver. 1150 blir alltså det första vi ska tänka på i denna skrift om Västeuropas och Sveriges histora. Andra korståget pågick några få år och avslutades 1149 men påverkade Västeuropa både innan och efter det.
Eleonoras tid är också den historiska epok som kallas högmedeltiden och den tar sin början på 1100-talet. Eleonora av Akvitanien föddes 1122, hon blev drottning i Frankrike 1137 och dog 1204. Högmedeltiden är en period då vanligt folk, d.v.s. den jordbrukande befolkningen hade det relativt bra. Någon har sagt att man får vänta till någon gång strax efter år 1900 innan den arbetande befolkningen får uppleva ett liknande välstånd - trots att den juridiska statusen för dem på högmedeltiden var näst intill slaveri.
Förklaringarna är nog flera: klimatet under högmedeltiden var gynnsamt, jordbruket fick ett antal förbättringar, fler människor överlevde och kunde bryta upp ny jordbruksmark. Överklassen var inte heller så omfattande som den kom att bli under senare sekel och pesten höll sig undan.
I det här avsnittet kommer ett antal personer och händelser att presenteras men först måste något översiktligt sägas om det ekonomiska och politiska systemet. Den allt överskuggande ekonomiska realiteten var, som antytts här ovan, livegenskap, d.v.s. en något mildare form än slaveri - slaveri hade varit modellen i romarriket. Uppå livegenskapen fanns en maktfördelning som i Frankrike benämns feodalism och som finns i olika varianter i olika länder. Det grundar sig på ett system som infördes på 800-talet i Frankrike av Karl den store. Det riket var det första rike som i storlek påminde om Romarriket men som styrdes på ett helt annat sätt. Europa på 800-talet var mycket decentraliserat - till skillnad från Romarriket - och var omöjligt att styra på samma sätt. Karl den store lyckades med påvens hjälp att utse sig som en kung 'av Guds nåde' d.v.s. uppfattningen att all jord tillhörde Guds världsliga makthavare på jorden. När det var allmänt accepterat kunde kungen dela ut 'förläningar' till adelsmän som fick styra över mindre bitar och som dessa adelsmän också kunde fördela i mindre bitar till adelsmän i lägre ställning. På så sätt fick man ett lapptäcke av maktområden där själva arbetet förstås utfördes av en förtryckt jordbrukarklass som tvingades leverera mat och förnödenheter uppåt i maktkedjan.
Eleonora kom genom arv att på så sätt äga bortemot en femtedel av Frankrikes yta och var ett attraktivt byte för Frankrikes kungafamilj och kronprins Ludvig VII, som omedelbart efter hennes arv gifte sig med henne. Hon blev snabbt en illa omtyckt drottning och efter kungaparets fiasko i andra korståget skildes paret år 1152. Eleonora gifte om sig inom endast någon månad - då med Englands blivande kung - Henrik II. Henrik var barnbarn till den legendomsusade Vilhelm Erövraren. Den härförare, som hade invaderat England från Normandie (Nordmännens rike och därmed vikingaättlingar) i det berömda slaget vid Hastings 1066 - en händelse som varje nu levande engelsman måste känna till. Äktenskapet blev framgångsrikt på så sätt att de avlade fram ett antal barn som genom giftermål kom att styra stora delar av Europa. Den mest kända av dem är förstås Rickard Lejonhjärta - hjälte i Robin Hood-sagan och i det tredje korståget, som ägde rum i slutet av vår period. En annan av sönerna var Johan utan land, som blev besegrad av Ludvig VII:s son Filip August och fick se Eleonoras rike i Akvitanien överföras från den egna släkten till Frankrikes kung.
Henriks och Eleonoras övriga barn kommer att presenteras i sitt sammanhang längre in i den här broschyren.
Henrik II var oerhört framgångsrik i att centralisera England - åtminstone i början. I England och övriga Europa hade adeln och kyrkan stor makt men det var mycket klent beställt med någon statlig förvaltning. Stater fanns inte i egentlig mening. Henrik förändrade detta när han krossade adelsmännens självständiga små maktområden. Han genomförde lagar som skulle gälla i hela landet och adelsmännens makt begränsades. På samma sätt gjorde han med kyrkan. Den centraliserades genom att han tillsatte sin främsta vän till vapen, Thomas Beckett, som ärkebiskop. Thomas stora förtjänst för Henrik II var hans stora lojalitet mot sin överordnande - men, hoppsan, genom sin utnämning till ärkebiskop var det plötsligt påven och inte Henrik som var hans överordnad och därmed fick hans lojalitet. De kom att bli motståndare i många år när Thomas vände sig emot Henrik och blev till sist mördad framför altaret i sin kyrka. Henrik fick skulden och hela landet emot sig - bl.a. gjorde Eleonora och sönerna uppror 1173 men han kunde behålla sin makt genom stor skicklighet i krigskonsten.
När han sedermera dog 1189 övertogs det väldiga riket först av Rickard tillsammans med Eleonora och sedan av Johan 'utan land'. Det var under Johans tid som kungamakten vittrade sönder och han tvingades lämna tillbaka en hel del makt till adeln i det berömda aktstycket Magna Carta, som kom att få mycket stor betydelse för Englands framtid och i vissa avseende även Europa.
Att centraliserade stater växte fram under den här tiden berodde på att adelns självständighet kunde kuvas. I Sverige skedde detta hundra år senare genom Birger jarl och Magnus Ladulås. Påvens makt över Europa vittrade sönder först trehundra år senare genom Martin Luthers gärning på Karl V:s tid, alltså i vårt nästa avsnitt.
Nordmännen, normanderna, som Henrik II tillhörde hade också bosatt sig på Sicilien och byggt upp ett mycket kultiverat rike i södra Italien upp till kyrkostaten där påven regerade. En av Eleonras döttrar var drottning där, mer om det senare. En annan dotter var gift med Henrik Lejonet, som var det tyska rikets näst mäktigaste furste. Henrik Lejonet grundade ett antal städer och några av dessa kom att bli början av det mäktiga Hansaförbundet som dominerade hela norra Europa i tvåhundra år. Både Henrik II och Henrik Lejonet hade kontakt med den svenska makthavaren, kung Knut Eriksson, numera mest känd som kungen i Jan Guillous böcker om Arn. Henrik II skänkte bl.a. en komplett riddarrustning till Knut Eriksson. Knut var barn till Erik 'den helige', som numera är känd som Stockholms Sankt Erik.
Här har några händelser presenterats, korstågen, statens framväxt, Magna Carta m.fl. händelser omnämnas med egna kapitel - och i de flesta finns spår av Eleonoras inflytande. Därför är hela det första avsnittet i broschyren upphängd som en tavla om Eleonora av Akvitanien.
"Karl V:s tid"
(1492-1555)
Karl V:s tid, alltså från slutet av 1400-talet fram till mitten av 1500-talet är en enorm brytningstid i Europas historia - och som vi kommer upptäcka läggs också resten av världen stegvis in under Europas maktsfär. 1492 är ett bra årtal att påbörja epoken. Det året övertalar Christofer Columbus det spanska kungaparet att satsa på hans projekt att ta en genväg till Indien över Atlanten. Det spanska kungaparet Ferdinand och Isabella är morföräldrar till Karl V, han som ska ena de spanska rikena till en nation och skörda frukterna av Amerikas erövring.
Vi lämnade Eleonoras tid med att det fanns en maktbalans mellan den statliga kungamakten, adelsväldet och kyrkan. Därefter inföll en period av oro, mycket beroende på pesten som sköljde in i flera omgångar. Krigarklassen (adeln) gjorde sig omöjlig under hundraårskriget mellan England och Frankrike men de lyckades förvandla sig till en välbärgad lantadel och administrativ elit. Krigen överläts till legosoldater (och tvångsinkallade lantarbetare). Europas befolkning, som under högmedeltiden hade haft ett drägligt liv fick en ganska osäker tillvaro.
Det som nu händer är att den statliga kungamakten gör ett segertåg och en lång rad länder får kungar som stabiliserar rikena. I Sverige startar det med Gustav Vasa, en brutal regent förvisso men som formade ett Sverige som aldrig tidigare hade funnits. I England regerar Henrik VIII, i Ryssland Ivan den förskräcklige, i Frankrike Frans I och i jätterike som har sitt centrum i mellersta Europa hittar vi Karl V. Han är kejsare över det habsburgska väldet som sträcker sig från Tysklands östersjökust ner till mellersta Italien och från Österrike i öster till Atlantkusten i väster ända ner till Spaniens sydkust - med undantag från Frans I:s Frankrike. (Det är inte fel att benämna rikena som kungafamiljernas ägodelar - fortfarande var alla landområden i Europa kungafamiljernas privata egendom, det Habsburgska väldet hade vuxit fram genom giftermål och arv.)
Parallellt sker en annan utveckling av största betydelse, den kristna kyrkans delning i och med den protestantiska revolutionen. Att den får en betydelse på 1500-talet som den aldrig skulle ha fått under 1900- och 2000-talen beror på att kristendomen och kyrkan var den mäktigaste ideologin som bestämde tankesättet för varje enskild människa, hög som låg och att kyrkans översta maktskikt också hade ett stort inflytande över staternas makt och rikedomar. Rikedomarna var inte små, det vällde in silver och guld från Karl V:s kolonier i Sydamerika och handelsrutterna som utgick från Europas västra kust förde med sig andra rikedomar från Indien i första hand. Rikedomarna hade också en tendens att ansamlas hos en grupp människor som inte tidigare varit synliga - finansmännen. Nu hade de vuxit i betydelse och påverkade Europas historia. Finansfamiljen Fugger ligger t.ex. bakom Karl V:s upphöjande till kejsare över det tysk-romerska riket.
Under ytan rör sig också en mäktig kraft, som inte sätter några konkreta spår i politiska resultat men som ändå är den indirekta orsaken till mycket av vad som händer - renässansen. En kulturyttring som ger människor nya vyer på sitt liv. Nicolaus Copernicus levde mellan 1473 och 1543. Både det vetenskapliga genombrottet och kyrkans klyvning fick sin näring från boktryckarkonsten som startar med Gutenbergs uppfinning några decennier tidigare.
I alla dessa händelser deltar Karl V, han kämpade med alla tillgängliga medel för att kunna behålla freden - och därmed makten. Därför är Karl V en utmärkt centralgestalt för detta avsnitt av historiebroschyren, som du just nu tittar in i.
"Borgarklassens seger"
(1789-1848)
Alltsedan den stora jordbruksrevolutionen för tusentals år sedan har mänskligheten delats upp i fattiga och rika, olika klasser med olika intressen. De första makthavarna var prästerna, de kunde ju förhandla och blidka gudarna. Därefter uppstod en krigarklass som delade makten med prästerna innan de tog över helt.Att inneha makten innebär att landets regler är anpassade efter den härskande klassens behov.
På 1700-talet verkade tiden vara mogen för en ny klass att överta makten, de rika borgarna, de som hade pengar, för pengar gav inflytande - men inte makt, visade det sig. Adeln höll envist fast vid sina privilegier. "Efter oss, syndafloden" utbrast den franske kungen Ludvig XV:s mätress Madame de Pompadour. Så lagstiftningen fortsatte att gynna den gamla adelsmakten. Det blev till slut outhärdligt och steg för steg vann borgarklassen även den politiska makten.
I Holland styrdes de viktigaste städerna av rika köpmän redan på Rembrandts tid, 1600-talet. I Sverige under frihetstidens senare del styrdes ständerna och rådet av borgarrepresentanter. 1789 inträffade den första franska revolutionen som blev blodig men inte särskilt framgångsrik 1815 var den slösaktiga adeln tillbaka. Förenta staterna bildades från 1776 men även om makten togs ifrån den engelska adelns hand så hamnade den under första tiden hos en gammaldags - men upplyst - slavägararistrokati.
Men utvecklingen var obönhörlig. Pengarnas inflytande blev för stort och fastän den gamla adeln gjorde tappra försök att behålla sina privilegier var deras tid räknad. Napoleon införde en lagstiftning som gynnade det borgerliga levernet (code Napoléon) - penningtransaktioner och juridiska avtal fick större betydelse än adelns privilegier att plåga sina underlydande bönder. I Frankrike kom det första stora avgörandet med en revolution 1830. I England skedde en helt annan sorts revolution 1832, den skedde inte med vapen utan med omritade gränser på en karta.
I Sverige skedde en egendomlig revolution. Gustav III genomförde på egen hand ett borgerligt genombrott 1789 i den s.k. förenings- och säkerhetsakten som gav de ofrälse borgarna samma rättigheter som adeln hade haft. För det blev han mördad tre år senare av ett pistolskott från en av de förlorande adelsmännen.
Det borgerliga livet äger rum i staden, det adliga livet sker på herrgårdar på landsbygden. Nu moderniserades staden, stenhus byggdes för det rika borgerskapet, boulevarder och avenyer i stället för sjaskiga gränder. Kulturlivet blomstrade, dagstidningarna skildrade vad som hände på teatrar, operan, börsen och utrikespolitiken. Klädmodet förborgligades, adelns klädmode återfanns möjligen hos borgerskapets tjänstefolk.
Grundvalen för den borgerliga ekonomin ligger i att kapitalägare satsar pengar i företag och projekt där arbetare jobbar för en penningersättning som kallas för lön. Resultatet av arbetet blir, förutom en lång rad nyttiga varor, en vinst för kapitalägaren. Att så pengar och skörda mer pengar påminner om grundvalen för adelns rikedom - där såddes frön och tack vare lantarbetarnas slit så blev det ett överskott av frön att skörda. Det är skillnaden mellan adelns ekonomi - livegenskap - och borgerskapets ekonomi, kapitalism.
Detta innebar en viss risk för kapitalägarna och det borgerliga livet som hade anpassat sig till den formen av ekonomi. En ny klass skapades, arbetarklassen, och de hade utomordentligt lätt att organisera sig eftersom de i stora mängder fanns på samma arbetsplats. Redan 1848 skedde det första arbetarupproret men som kom av sig och makten kunde befästas av det borgerliga maktsystemet. Ytterligare försök gjordes under de närmaste decennierna men allteftersom tiden gick så har det borgerliga livet befästs och är ännu helt ohotat. Det är pengarna som styr, dels genom kapitalägarnas ekonomiska system, dels genom att lagstiftningen och det mänskliga livet är näst intill totalt anpassat efter pengarnas cirkulation.