Fjärilen

Jag har berättat den här historien för några personer under årens lopp och alla som hört den blir mycket rörda. Någon sa rent av att det är en religiös berättelse. Som de flesta andra av mina berätteler är den helt sann
Mitt sommartorp är den mest underbara plats att vara vid. Här har jag tillbringat somrar utan undantag i över femtio år men varje sommar har ändå varit unik. Olika år har haft sina olika upplevelser.
Under några år på nittiotalet skötte jag mitt torp lite halvhjärtat. Stället förvildades och jag satt mestadels och tänkte på annat. Jag lät träden växa sig höga och lyssnade hellre till deras melodier när det blåste genom deras kronor än höll efter dem – d.v.s. tog ner de som borde fällas. Det får jag lida för nu. I flera år har jag fått jobba mer med trädfällning än att få gå och bada och ha ett sommarnöje.
Men de slappa åren var inte händelselösa. En gång hände detta.
En eftermiddag kom jag ut på landet efter en ansträngande dag på banken. Medan jag närmade mig husets ytterdörr tittade jag på den oklippta gräsmattan och förstod att jag efter en arbetsam dag ändå måste ta itu med gräsklippningen.
Men i gräset växer ett jättestort parti av sommarfibblor. De skapade en glädjestrålande, lavaliknande, gulskimmrande flod nerför backen från mitt hus. Den lyser upp gräsmattan som en soldränkt matta och gläder alla sorters insekter som suger nektar ur de lysande blommorna.
Men ovårdat är det - och man gläds som trädgårdsägare när gräset väl är klippt. Nu bestämde jag mig alltså för att bekämpa tröttheten och ta itu med gräsklippningen.
Det tog en halvtimme att byta om från stadskläder till fritidskläder och äta en smula. Att omvandlas från det civiliserade hetsandet till det lugnare sinnet och när den omställningen var klar satte jag mig i hammocken och tittade på den natur jag var satt att vårda.
Jag ändrade mig då, när jag såg de vackra blommorna och när jag såg de hundratals fjärilar som flög från blomma till blomma.Varför skulle jag förstöra för dem när jag också samtidigt kunde sitta stilla och lat i min hammock?
Just då, när jag tänkt färdigt och ändrat mitt beslut om gräsklippning såg jag en rörelse i gräset. Min blick riktades mot en punkt i den bortre ändan av den gula lavaströmmen. Där lämnade - mycket tydligt - en fjäril sin blomma och började flyga i riktning mot mig.
Det var en ganska lång sträcka för en fladdrig fjäril och det tog några sekunder under vilken tid jag häpet såg fjärilens målmedvetna färd rakt emot mig.
Efter tio meters flygning var den framme hos mig och landade. Den satt där på mitt knä och var alldeles stilla i några sekunder. Därefter vred den sig ett halvt varv och gav sig av igen tillbaka till den plats den hade kommit ifrån. Aldrig har jag blivit så häpen.
Jag förstod med en gång det nästan övertydliga budskapet. Det var deras ledare som flög till mig för att uttrycka sin tacksamhet för att jag låtit sommarfibblorna få vara kvar i min trädgård och ge fjärilarna möjligheter att förlänga sina liv och säkra sina framtida generationer.
Aldrig har jag vare sig förr eller senare sett en fjäril så medveten – vem har över huvud taget sett en medveten fjäril.
[1995]
Tillbaka till Ahajas hemsida