Ett vackert hus

Strax bortom Redbergsplatsen, i hörnet av Ånäsvägen och Bomgatan i Göteborg finns ett mycket vackert vitgrått hus. Det harmoniserar så fint med träden i allén och med gatans stillsamma försommarmiljö.

När man står där och tittar på denna vackra byggnad känns det som att befinna sig i en skyddad vrå långt från den stora stadens larm. Det är husets enkla, strama men till proportionerna kompletta form, som tillsammans med sin gröna omgivning, gör det så fulländat vackert.
Det är en egendomlig upplevelse för husets fasad är faktiskt av simpel eternit. Porten in mot gården är dessutom ett stilbrott sprunget ur fastighetsägarens stillösa snålhet. Den är nyligen utbytt och alldeles för modern i förhållande till resten av huset - men det gör ingenting för just här, i detta gathörn, insmält i den lugna björkallén borde det stå precis ett sådant här hus - och så gör det det!

Det sköna, harmoniska, intrycket förminskas inte på något sätt av att det på tredje våningen i detta vackra vitgråa hus finns ett fönster öppet en sommardag som denna. En skir sommargardin formar en båge ut ur fönstret och genom det öppna fönstret strömmar kristallklar flöjtmusik.
Toner av Schubert hörs ut över björkarna och förs längs allén av den milda sommarvinden ner över den grusade gången mellan träden. Den som går i den fina allén och som kan skilja det ena från det andra hör att det är den vackra "Nachthelle" som hon spelar i lägenheten på tredje våningen - hon som bor där med de mjukt utbuktade gardinerna ur det öppna fönstret.

På morgnarna är det tyst i hennes lägenhet. Då har hon just dragit på sig en enkel sommarklänning över den sängvarma kroppen och gått iväg från huset till slutet av allén där kvartersbageriet just har öppnat. Deras utbud är ekologiskt och här köper hon de allra godaste morgonbröd ett så vackert kvarter kan skapa. När hon går längs de av morgonsolen uppvärmda huskropparna häpnar man över att hennes mjuka skönhet snarare skapar ett guldglänsande skimmer än en vanlig skugga och i betraktarens sinne växer en dröm om en omtumlande kärlek fram - som i Chagalls tavlor när ett kärleksfullt par svävar över hans enkla vackra hembygds by.

Så här drömlikt måste väl livet likväl kunna levas.
Tillbaka till Ahajas hemsida