En minut

En gång fick jag bevittna ett förtrollat ögonblick. Jag ska försöka återge händelsen. Det hände på en fest utomhus med en lägereld och vi satt vid stranden till en sjö. Jag hoppas ha kunnat hittat de ord som rätt kan beskriva denna vackra upplevelse av närhet.
Två människor, en man och kvinna, såg jag den kvällen. Jag satt snett bakom dem och de såg inte mig. I övrigt var sällskapet tämligen stort, cirka 20 personer satt i en ring och pratade. Inte var och en, det var ett gemensamt samtal och stämningen var ganska stillsam.
Det par jag nu såg kände inte varandra på något djupare sätt men jag känner dem båda som ganska glada människor, var och en på sitt håll. Att de nu satt tillsammans var enbart en tillfällighet. Ingen av dem dominerade samtalet, de deltog som lyssnare men kunde någon gång flika in någon kommentar så att det gemensamma samtalet förblev glatt och intressant.
De satt åtskilda även om de satt vid sidan av varandra och de hade säkert ingen tanke på att de hörde ihop på något sätt, ålderskillnaden var också ganska stor.
Kanske var det att de båda tillfälligt flyttade tyngdpunkten in mot mitten som förde dem tillsammans, kanske var det en varm vind eller var det en högre makt som ville ge dem ett vackert minne.
De kände båda den andres arm mot sin där de satt och båda stannade försiktigt upp i stillhet. De nuddade varandra så lätt så lätt att minsta rörelse skulle föra dem ifrån varandra. De kände både rädsla och lugn.
De undrade om det var den andra som tagit kontakt men så var det inte, det hade bara blivit meningen. De satt alldeles stilla och levde just då bara för en enda känsla – en arm så enkel
men så varm. Ingen av dem ville ta mer kontakt och ingen ville att det skulle upphöra. De vågade knappast andas för beröringen var så mjuk, så lätt.
De var som två mycket små varelser i det stora världsaltet som en högre makt fört samman för bara en kort minut. De skulle få uppleva hur vackert det kan vara att känna närhet – den så sällsynta.
Så, utan att någon av dem förstod vad som hänt, var ögonblicket över men minnet av den varma mjuka armen har de kvar så länge de vill minnas.
[2008]
Tillbaka till Ahajas hemsida