|
Min fina hund, Svinto - en australian shepherd, har en favorithistoria som jag brukar berätta för honom en gång per år. Det gör jag på kvällen när allt i vår stuga är nedsläckt under timmen Earth Hour. Egentligen är det nog så att det också är min finaste historia - så jag berättar den mer än gärna. Vi tittar kärleksfullt på varandra och jag börjar berätta för honom: "Under dina tre första år bodde vi i Göteborg och det var en viktig uppgift för mig att följa med dig ut på den dagliga långpromenaden. En av våra invanda sträckor gick delvis genom de lite lätt nostalgiska Hagakvarteren och det var under en sådan sträcka som följande hände: Vi klev av vid Järntorget, naturligt nog, eftersom det är en av startpunkterna för en vandring i Haga. (Innan vi går vidare på promenaden och i den här berättelsen måste sägas - till den som inte vet - att hundrasen Australian shepherd är en av de vackraste hundraserna i hundsläktet. Kunskapen om det är en viktig del av min berättelse). Det var en vacker dag, minns du det Svinto? (Han nickar lite lätt men vill att jag ska fortsätta). Det var |
många människor som strosade runt bland butiker och caféer längs Haga Nygata, som ju är huvudstrosgatan i området och det dröjde inte länge förrän en kvinna tittade på dig, Svinto, med uttrycksfull glädje.
"Vilken vacker hund du har", sa hon till mig och jag tackade henne för hennes ord. Det är så uppmuntrande att få höra ord som går in i ens hjärta och hennes ord fyllde mig med värme. Det är ganska vanligt att jag får höra fina ord om dig. Du är vacker och i Göteborg känns det som man är extra villig att uttrycka känslor om hundar som flanerar med sina hussar. Lättsamt promenerade vi vidare i vårsolen och så, lite överraskande hände detta igen redan efter hundra meter. En annan kvinna tittade på oss och utbrast med ett leende: "Vilken vacker hund du har". Jag blev förstås mycket glad och tackade henne för vänligheten. Det kändes överväldigande med två sådana händelser på kort tid. Var det vårvärmen som gjorde oss alla extra benägna att också uttrycka våra vänliga tankar? Vi hann bara gå ytterligare några hundra meter |
bland flanerande göteborgare och turister. Haga Nygata samlar ihop flanörer i större koncentrationer än andra platser i Göteborg. En kvinna tittade koncentrerat på oss och hon pekade med sin hand flera gånger omväxlande på mig och på dig och så satte hon omedvetet punkt för denna fina historia genom att utbrista med glädje: "Oj, vad lika ni är varandra till utseendet". 
Svinto tycker mycket om den här historien eftersom han nog ser upp till mig och vill se ut som jag gör. Men i mitt inre smyger jag med att berättelsen kan tolkas på ett omvänt sätt, ett sätt som smickrar mig men det nämner jag inte för Svinto. Han skulle nog bara bli förvirrad.
(2018) Tillbaka till Ahajas hemsida |
||